Verkar vara uppladdningskö (varit i tolv timmar??), så jag får strunta i bildbevisen, men jag antar ni tror på mig ändå...

Tänkte beskriva hur det var när jag i måndags äntligen fick mitt KÖRKORT! Eftersom jag skäms då jag trots allt är två år äldre än gränsen när man får ta körkort så tänkte jag inte nämna något om det, men min lillebror skvallrade ju ut det på Facebook så ;) I alla fall så har jag dragit ut på det länge, mest för att jag inte varit intresserad av det över huvudtaget och för att jag pluggat och bott i Karlskrona tills jag var 19. Men i alla fall har jag haft tillstånd sedan jag var 16. Jag skrev upp i somras (juni) och klarade det galant. Körningen gick inte lika bra sedan, otur blandad med grym nervositet gjorde att jag inte fixade det. Och hon jag fick köra upp med hade jag fasat för innan att få så när hon tog mig i handen och sa "jessica" så sänktes självförtroendet avsevärt. Sen i alla fall gick mitt körkortstillstånd ut. Jag var tvungen att få nytt inom två månader (samt klara en uppkörning) för att mitt godkända teoriprov skulle gälla. Men semesterstängt som det var på Trafikverket så blev det inget med det. Kände först att nu skiter jag i detta, men sedan tog jag mig i kragen och ringde till körläraren och fick en tid. Vi körde en lektion sedan sa han att han skulle boka nya tider till mig. Teorin, gick inte lika bra denna gången även om jag läst på bra (hade 49 och gränsen är 52) så tårarna rann nerför mina kinder, men var bara att bita ihop. 

På onsdagen begav mamma och jag oss mot staden. Vi var i god tid och jag gjorde alla säkerhetskontroller innan för henne. Jag hade frågat min trafiklärare hur många som jobbar och han svarade 4-5. Så döm om min besvikelse när den uppsminkade Jessica kommer gående mot min bil. "Vi har visst setts förr". "mm...". Jag kände mig i alla fall lugnare än förra gången. Hon hade mig till att köra på gata med högerregeln, 30-sträckor, 110 väg, backa runt hörn (hate it), cirkulationsplats och grusväg. Jag kände att det gått bra, och så när jag parkerat bilen så sa hon "Jag tänker godkänna dig Johanna". Det var som om tusen stenar genast föll ur min kropp!! Jag sprang emot mamma och hon trodde knappt det var sant. 

Å vet ni? Jag skulle köra och hämta morfar när jag tagit mitt körkort så vi skulle ut å köra, då det var d bästa han visste. Jag har så dåligt samvete för att jag inte tog tag i det tidigare. Bara önskar att jag hade fått hämta honom å se hur glad han blivit. :`( Han sa ibland till hemtjänsten "Ja, jag är den första hon ska köra till säger hon den snälla flickan". I alla fall så kände jag någonstans att han var med mig som en vakande ängel som satt å hjälpte mig och som lugnade mig. Mamma hade även bett till honom natten innan om att "hjälp Johanna nu". Älskade morfar, förlåt mig... Men hoppas du såg mig. Nästa vecka ska jag låna Niklas bil och köra till kyrkogården med hjärtat jag köpt till dig. <3

Fick inte mitt körkort där på plats för jag hade ju en icke godkänd teori, så åkte hem och bokade via datorn och i måndags fick jag tid och det gick galant. Äntligen, är allt jag kan säga! Nu kan jag ta mitt ansvar som blivande förälder. Kunna köra henne till BVC, bara en sådan sak. Ska hitta en bra bil bara, gärna en liten Merca. 

Nu är jag fri.

Hoppas, hoppas att min lillebror som lever för sitt körkort och definitivt varit mer motiverad än mig, lyckas bra nu snart. Det är han värd!