Strong Angel

Alla inlägg under november 2011

Av Johanna - 24 november 2011 18:32

Så kan det vara ibland. Jag försöker att inte vara så stor i  käften som jag månger gånger kan vara därför jag är en person som står för vad jag tycker och är något fel tycker jag man ska prata om det tex. Därför måste jag få avreagera mig lite nu. 

Mitt liv såg för två år sedan ut såhär: Bodde i Karlskorna i min etta i stan och pluggade sista året på gymnasiet, den Samhällsvetenskapliga linjen med språkinriktning. Nu bor jag i hus med min sambo, väntar vårt första barn (v.37) och hans tre underbara barn sedan tidigare förhållande. Alltså en ganska drastisk förändring. Jag har egen bil och bor i ett litet samhälle. Tänk er själva hur lätt är det att komma in i en redan "fulländad" familj??

Jag tänkte först att oj, vad har jag gett mig in på, men barnen och jag kom snabbt överrens och jag lekte mycket med dom, spelade spel och de fick mycket uppmärksamhet. Är så ofantligt glad över hur det har fortsatt, även efter att jag flyttat in hit och nu längtar dom så mycket (storebror längtar nog mer än mig efter bebben). 

Barnens mamma flyttade i april detta året till sin nya kille 25 mil drygt härifrån. Därför har jag kanske fått ta mycket eller vad man nu ska säga här hemma, då de inte ses så mycket utan bara på helger ibland... 

Jag vet att INGEN har tvingat mig att flytta och bli kär i en kille med tre barn, men jag älskar Niklas!! Och då får man ta det som är med i bagaget eller vad man ska säga. Jag ser faktiskt inte det som en nackdel utan är GLAD att han har sina barn. Jag älskar barn och känner så otroligt för dessa. Är inte det bara bra, eller?? Min sambo jobbar helger och eftermiddagar så jag kör ofta barnen till simskolan, hämtar på fritids, läsor läxor med dom, lagar mat och går upp på morgnarna så de ska slippa tidigt fritids när N jobbar förmiddag. Jag har aldrig någonsin sagt att jag tycker det är jobbigt eller att jag inte vill passa / ha barnen. Eller att jag sitter å skriver om hur kul vi haft i lekparken utan att mena det och att jag egentligen skriker åt dom?! Jag är höggravid och när två barn bråkar ofta så måste man ju till slut höja rösten, för vilken förälder har inte gjort det?? Jag har fått kommentarer av deras mamma att "jag skulle gärna vara där å göra samma saker som du gör med MINA barn, men kan inte för min kille bor här och vi har inte råd att bo där nere". och att "ingen har tvingat dig till detta". Nej, men har jag sagt det? Min mamma träffade sin nuvarande sambo ett tag efter pappa dött, och han var underbar / är mot henne på alla sett, men han engagerade sig inte i våra "sysslor" / intressen. Som när vi var ute och tävlade mm... Det är ingen som kräver det heller för vi var ju mammas barn, men om ni visste vad vi som barn hade uppskattat detta. Det här försöker jag tänka på. Inga barn kan klandras för en skilsmässa, och därför får man göra det bästa av situationen och tro mig jag vill inte ta deras mammaroll, men jag försöker så gått det går att vara någon slags förebild och är nog den som tillbringar mest tid med barnen då jag ska vara hemma på heltid nu. Jag tycker att jag får enorm respons av barnen i form av teckningar, kramar med mera och det är egentligen det enda jag behöver. Ville bara uttrycka mina känslor lite. Jag vill inte att du där ska tacka mig, men hur bra hade det blitt utan mig här? N hade fått säga upp sig exempelvis. Så sluta och tro att alla vill dig illa, för det är ingen som vill och sluta upp med avundssjukan GENAST, det är inte jag som valt detta. Hade gärna levt ett "varannanveckaliv". 

Av Johanna - 22 november 2011 19:18

Jag tänkte skriva ett inlägg om bara mina åsikter och ni får gärna kritisera/inte hålla med, men blev lite ledsen idag. 

VARFÖR får man inte prata om dom som är döda? Eller ja, dom som en gång fanns här hos oss, som vi älskade och till och med delade blod med. Varför ska vi låtsas som att dom inte finns? Det är så många gånger jag fått frågan om min pappa. När jag var yngre ljög jag, för jag skämdes över att han var död, eller mest för att se de stackars lärarna eller vad det nu var inte skulle behöva skämmas. Fick på ett muntligt spanskaprov just frågan vad min pappa heter? Och jag sa att "No, tengo padre". Alltså, jag har ingen pappa. Hon blev alldeles till sig och hon avbröt provet! Och sa förlåt, det visste inte jag. Förlåt för vad? Hur skulle hon kunna veta? Det blir alltid så pinsamt tyst och jag hatar det. 

Jag kan köpa att folk tycker det är jobbigt och att man är ovan vid situationen. Men som jag skrivit tidigare så har min farmor alltid haft väldigt svårt att prata om min pappa. Så fort han nämns så blir det oftast tyst eller byts samtalsämnet. Eller som jag visade en gång att jag har ett foto av pappa i plånboken och vi satt då och drack vin på Polenbåten. Då försvann skratten och allt det onda var verklighet. MEN min pappa ÄR död, liksom min morfar till exempel. Visst är det jobbigt och kan komma tårar när jag pratar om honom, men vad gör det? MAN MÅSTE FÅ GRÅTA UT. Många gånger så skrattar mamma och jag åt kommentarer han fällt och det är positivt att glädjas åt de individer dom var! Eller hur? Ibland kan man kolla på diabilder på släktträffar och det är ju jättetrevligt, men oj ja där kom en bild på Anders. JA OCH?? 

Och varför är det så tabu att prata om självmord? Min pappa tog livet av sig. Men jag älskar honom lika mycket för det. Är givetvis full av illska och besvikelse att jag inte var värd att leva för, men han var sjuk och vi kunde inte rädda honom. Psykiatrin får man heller inte prata om. Då är man knäpp i huvudet om man varit där. Men varför inte vara stolt istället att man tog emot hjälp? Det är inte dom som vågar ta steget som är starka utan de som vågar se problemen och kämpa kvar som är starka! 

Som sagt, alla är olika och kanske klarar inte alla av att prata om de som är döda, men för tusan inse fakta dom har funnits. Jag älskade alla mina änglar, är stolt över dom och kommer fortsätta prata om dom och kolla på bilder med mera. Det gör ont i mig att vissa i släkten eller rent generellt bara struntar i de som en gång var vårt allt tex....

Av Johanna - 21 november 2011 18:34

Jag har verkligen saknat att blogga! Tänkt skriva varje dag för har SÅ mycket att skriva om. Framförallt Stockholmsresan. Var ju där mellan tisdagen till torsdagen på bland annat gravidmassage och en kurs som hette "Barnavård". Kommer skriva mycket om det, om inte i morgon så senare i veckan. Ska skriva om alla tre dagarna sedan!

Idag är en jobbig dag. Fick i mig två mackor utan någonting på då klockan var 14.30 och kvällsmaten gick OK, men mått så illa och haft ont i magen idag och är så enormt trött. En rolig konversation vid matbordet:

Tova började prata om att hon längtade efter bebisen nu och vi alla gissade datum när den kommer. Jag gissar den 13 december, en liten Luciabebis. Men i alla fall så sa Niklas att nej vänta till jul så får jag en perfekt julledighet haha. Så sa jag nej jag tror ni vill bli av med den tjocka, tjuriga gravida kossan här hemma. Viggo:

Vadå vi har väl ingen sådan här? Eller vem är det? pappa eller? 

Denna underbara ungen är 8 år och ibland blir man galen för att han är så ärlig och kan minsann få höra om sin torra hy mm, men oftast så väger de roliga och spontana upp. Bland annat en gång tror det var förra helgen då vi var hos min mamma på besök, så sa mamma "men pappa den gubben...." (skämt såklart:P) så sa Viggo kvickt som attans:

"Pappa är ingen gubbe, HAN ÄR EN MAN!". 

Barn är underbara så ärliga och spontana! 

I helgen jobbade Niklas 6-18 fre-sön. Jag var väldigt trött i fredags, och klumpig som jag är när jag hade hämtat barnen uppe på fritids (Tova var också med) så var det mörkt och jag skulle svara på ett sms och vips så låg jag handfallen på marken. Tappade nästan andan och slog i magen och båda händerna. Blev väldigt rädd först, och frågade om många råd, men älskade bebis rörde sig på natten (hon är en extrem nattbebbe) när Niklas skulle kolla så d bubblade i magen då fick han en spark i ansiktet<3 Tack fina Tova som verkligen hjälpte mig och brydde sig!

I väntan på Niklas gjorde jag tacopaj och sedan hade vi fredagsmys och provåkte nya bilen, en Kia -07a sjusittsig. Enligt Saga var den "helt perfekt" och så finns det 14 mugghållare så dricka det jäklar kan vi!

På lördagsmorgonen tog jag med mig barnen så körde vi till simhallen i Emmaboda. Jag plockade upp mamma och hon kunde simma när hon höll i en flytdyna och simmade med benen. Framsteg<3 Morfar har lärt oss att man ska glädjas åt det lilla och det gör vi! GO MAMMA! Nu kan hon träna lite igen. Hon är så duktig! Varit sjukskriven ett år nu, med olidlig smärta i armarna. Tvingats sluta jobba, och går nu och studerar administration i Kalmar fem dgr / v. Jag beundrar dig!! Önskar att jag kommer ha samma styrka som dig och bli en bra mamma och bli färdig med högskolestudier inom några år...

Vi hade jättemysigt och bubblade i den nya poolen, åkte rutschkanan (jag skrattade ett äkta glädjeskratt). Saga och Tova å mamma och jag åkte den flera gånger. Sedan gick dom med Viggo till lilla bassängen, kastade gris mm och Saga och jag var i den stora. Hon är sjövild! Åkte en liten rutschkana till min famn, och sedan simmade jag med henne och hon åkte på en "krokodil". Det var det bästa enligt henne. Så duschade och bastade vi allihop. Det gladde mig verkligen att Tova var med hon också.

Sen var det fika och lördagsgodis och så mat innan förstås. Innan jag begav mig till Thessans 20-års fest i Långasjö by. Gjorde mig snabbt i ordning och kände mig verkligen peppad då "The Cardigans - Lovefool" spelades. Äkta 90-tal! Trots att jag var höggravid och enormt trött hade jag jätteroligt och körde inte hem förens klockan 00.00 Så Tusen tack kära Thessan för god smörgåstårta, fika och trevligt sällskap! 

Har som sagt så mycket jag vill skriva om, men jag ska lägga in lite bilder och annat i morgon tänkte jag, bland annat från Stockholm och festen.

Avslutar med min önskelista julen 2011:  (nummer ett är givetvis ett friskt barn)


1. Polaroid 300 camera (tar korten så kommer de ut direkt, perfekt till bebbens album)

2. Värmetofflorna Slippies

3. Sex and the city-boxen

4. Presentkort i massor (love to shop)

5. Armband R1240 (www.rockbysweden.com)


Kommer kanske på mera sedan, skriver till det isåfall.

KRAM / J



Av Johanna - 12 november 2011 17:24

     
    Saga och Viggo cyklar på Lekbacken.         Viggo spelar Corron, och ägde alla!      V & S uppe i ett "torn". 


Niklas jobbar natthelg dvs 12 * 3 h. Så antingen jobbar eller sover han så jag tog med de "små" barnen till Lekbacken . Vi har kört förbi så många gånger och de frågar alltid om vi inte kan stanna där, så det gjore vi nu. Tova fick sova ut och sedan ville hon vara hemma å se film och vila så jag tog fram en panpizza som hon kunde värma. N skulle ju vakna några timmar senare, så fick de lite tid ihop. Fast nästa helg tänkte jag köra till simhallen kanske för mamma frågade om vi ville hänga på dit då så kan T ta med sin bästa kompis, lite roligare för en elvaåring liksom. Är inte så lätt för mig att roa henne, det fungerar jättebra så, men hon är så stor så hon gillar att vara "ifred" ibland. Fast till simhallen nästa helg ville hon med. =) Ikväll ska vi alla titta på "Mysteriet på Greveholm" som jag köpt av V från hans jultidningar. Det programmet gick som Julkalender 1996 och jag kommer så väl ihåg den. Verkligen för alla åldrar! 

Vi var på Lekbacken en dryg halv timme sedan körde vi mot Emmaboda och kom och snyltade mat hos mamma;) Nejdå. Barnen gillar verkligen henne och mamma är världens bästa med barn (är ju f-skollärare i grund och botten). Viggo och jag spelade Corrone, och han var imponerande duktig, Saga lekte med mina gamla Barbies och så spelade vi EmilLotto allihopa 2 gr, sedan gjorde Viggo Bingo till oss som vi spelade och Saga var ute och lekte. Så åt vi falukorv och makaroner, enkelt men gott och uppskattat!!

Det roligaste var när vi körde hem för då upptäckte Saga efter ett tag att det var sträck på himmelen som följde efter oss. :P Så hela vägen hem roade sig barnen med att gissa om vi eller "flygplanet" skulle komma hem först. De skrattade så dom tjöt och bad mig köra fortare, men jag sa att man får inbte köra fortare här...

Hemma fick jag några fina kyssar innan N skulle köra igen :/ Tråkigt, hatar att han jobbar helger!! Men, det går bara man ger sig fasen på det och tycker att det är roligt med barn. Klart om jag inte tyckt det hade jag ju inte "gett mig in" på detta, men jag trivs verkligen med mitt nuvarande liv, det ska ni verkligen veta!!

Kommer ju aldrig bli deras mamma, försöker inte heller, men däremot göra det bästa av situationen och så de ska veta att jag tycker massa om dom också trots att d inte är "mina" biologiska. 

Jag ska föresten ikväll fortsätta / börja min profylaxkurs online via www.profylaxonline.se där man kan välhja 10,30 eller 45 dagars tillgänglighet. Jag har fått möjligheten att prova 45 dagar. I början var jag skeptisk och tänkte att va fasiken ungen kommer väl ut ändå, men tror verkligen att man kan ha nytta av att veta hur man ska andas under värkar mm... Kommer givetvis skriva mer om den när jag gjort mer ifrån kursen. Har bara gjort intruduktionen. Men i alla fall ungen ligger där den ligger och varfö gå och skrämma upp sig inför förlossningen? Det är ju något alla måste gå igenom som får barn och varför skulle inte jag klara det då? Sen kan man ju förebygga så gott det går, vilket jag tänker göra nu. =)

Kram och fortsatt trevlig helg! 



Av Johanna - 12 november 2011 17:14

Vad är det som ligger där inne? Pojke eller flicka, vad tror ni? 

 

v.35

Av Johanna - 11 november 2011 17:44

Nämn något som gjorde dig glad igår: När jag träffade lillebror.
Vad gjorde du kl 08 i morse? Var uppe med barnen som skulle till skolan.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Spelade Piano.
Det sista du sa högt? Jag kan hämta saft till dig...
Det senaste någon sa till dig: Johanna, jag är törstig
Vad har du druckit idag? Julmust och kaffe.
Vad var det senaste du åt? En halv kebabpizza.
Vad var det senaste du köpte? Matvaror...
Vad är det för färg på din ytterdörr? Brun?
Vad är det för väder hos dig nu? "Ruggit"
Godaste glassmaken? Himmelsk röra eller Sorbetglass.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Näe, men på ödet...
Sover du tungt? Antingen kasst eller väldigt tungt.
Drömmer du mardrömmar? Många! Inatt att min sambo skulle flytta till Linköping med barnen och att det var julafton och han var skitsur för den lägenheten han skulle kolla på blev uthyrd, och han sa att jag ska pendla till mitt jobb i Växjö, men vill bo i Linköping så följ med nu!! Sjukt...
Trivs du med ditt jobb? Jag gjorde absolut, fast gillade mer att jobba inom vården. Älskar att jobba med människor så till sommaren blir det nog lärarplugg...
Favoritklädsel? morfars mjukisbyxor eller leggins och tunika.
Favoritlåt just nu? What are words - Chris Medina
Vad ser du om du tittar till höger? Nöbbele BK:s spelschema 2011, ett kort från tidningen på Viggo mm...
Vad gör dig glad just nu? När bebisen sparkar, när barnen kommer med underbara kommentarer och när min sambo kramar mig.
Vad ska du göra härnäst? Ha fredagsmys med S & V medan T är på Halloweenfest och Niklas jobbar natt :(
Höger el vänsterhänt? Vänster
Humör just nu? Allmänt trött å seg, men annars rätt så bra.
Favoritgodis? Skummtomtar
Kläder just nu? Gröna leggins, svart tunika och en ljus kofta sopm jag köpte på H&M igår.
Sommarplaner? Gotland med hela familjen =)
Hur många kuddar sover du med? 1 oftast och en till ryggen (ajjjjjj)
Morgon eller nattmänniska? Hmm... Jag är alltid trött just nu, men absolut nattmänniska!
Vad är viktigast för dig? Min familj.
Är du kittlig? Nej :D
Snarkar du? Inte mycket, men det händer...
Stjärntecken? Lejon
Äckligaste insekten? Fluga!
Stökigt el välstädat? Trivs i båda. Det måste inte vara kliniskt rent... Men klart man mår bra när man städat.
Vad längtar du mest efter just nu? MIN BEBIS!! Att få bli mamma, Stockholmstrippen nästa vecka och till den nya bilen kommer nästa vecka så jag kan få använda MIN bil (tidigare min sambos men jag köpte den idag). 

Av Johanna - 10 november 2011 22:23

Av Johanna - 6 november 2011 17:48

ett ögonblick i sänder. Ja, det var orden som sammanfattade dagens minnesgudstjänst i Backarydskyrka.den skiljde sig lite ifrån gårdagens i Vissefjärda. Pappa dog 1999, och sedan dess har mamma och jag gått på fackeltåget och Gudstjänsten. (Jag är inte så djupt troende men jag tror på något och jag tycker Allahelgon är så fint och jag vill kunna göra det lilla jag kan för mina älskade som gått före oss). 

Igår var Niklas och jag först borta hos Johan & Frida och myste med lilla Ethel som snart är en månad. Hon fick klänning och leggins av oss. Frida och jag stod väl mest för bebissnacket och jag fick hålla Ethel. Hon låg där så snäll och fin hos mig och kikade upp ibland med sina blå ögon. Tänk att jag går in i vecka 35 snart, och får snart min dotter till mig! Jag gråter bara jag tänker på det. Vi fikade föresten med kaffe och bullar innan vi begav oss vidare mot Vissefjärda. Eloge till mitt hjärta som valde att följa med som stöd då de tände ljuset för farfar, "Härlig är jorden" spelades utanför med alla facklorna utbrinnandes. Det är en speciell dag på många sätt....

Kvällen tillbringade vi hos farmor så hon slapp sitta ute i huset i mörker och ensamhet. Mamma och hennes sambo var också med. Vi fick rödbetssoppa och mackor, det värmde när vi kom in ifrån kylan. Niklas, mamma och farmor drack rödvin och jag tog svartvinbärssaft (nästan samma färg ju;). Det var fantastiskt gott!! Jag är ju en riktig soppoman nu under graviditeten. Till efterrätt åt vi äppelpaj och vaniljsås. Sen spelade vi såklart Yatzy och pratade och drack och  hade allmänt trevligt. Tiden flög förbi. Vi pratade bland annat om hur olika människor från samma familj faktiskt kan bli, och om ålder. Det skiljde 22 år mellan farmors föräldrar. Så farmor är bara glad över att se mig lycklig. Sen fick jag höra diverese historeier om barn och barnbarn som jag visserligen hört förut, men det är lika roligt VARJE gång. Fick även med mig mina gamla bebiskläder hem som mamma tvättat, så har en del att sortera nu, yeah!

Klockan 23.15 körde vi så hemmåt. När vi kommit utanför samhället säger min sambo till mig att "Du vet att det kan vara mycket djur här å så va.." "JA, PAPPA!!" svarar jag lite spydigt. Och inom 5 sekunder något sådant som innan jag visste ordet av så var båda fötterna i botten (koppling å broms) å 5 feta vildsvin korsade vägen! Jag hann tänka att "fasen den här sista klipper jag nu", men det gick bra! Lite otäckt, men jag höll hastigheten och tur var det!Väl hemma gick vi upp mot kyrkogården så att N skulle få se sin lille pojkes grav i mörker, med fint tända ljus. Jag höll om honom, och vi gick hemåt efter en kväll av kärlek, sorg och saknad. Men till alla:

Glädjs åt det ni har, inte det ni INTE har. Ta hand om de som står er nära för en dag finns de inte längre där. Och tala om för dessa hur mycket ni älskar dom. Livet är konstigt och svårt, men tillsammans vinner vi över det mörka!    


                               Stenen jag la till morfar idag. Ingen kan nog förstå det band vi hade. Jag var hans flicka och jag känner mig som en spillra utan hans roliga kommentarer och hårda kramar. Men stenen var fin och stor =)     

   

                                                                                                                                                                                                                             

Presentation


Mamma. "Bonusmamma". Sambo. Dotter. Storasyster. Lärarstudent. Personlig assistent. Taifare. Musikälskare.

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards