ett ögonblick i sänder. Ja, det var orden som sammanfattade dagens minnesgudstjänst i Backarydskyrka.den skiljde sig lite ifrån gårdagens i Vissefjärda. Pappa dog 1999, och sedan dess har mamma och jag gått på fackeltåget och Gudstjänsten. (Jag är inte så djupt troende men jag tror på något och jag tycker Allahelgon är så fint och jag vill kunna göra det lilla jag kan för mina älskade som gått före oss). 

Igår var Niklas och jag först borta hos Johan & Frida och myste med lilla Ethel som snart är en månad. Hon fick klänning och leggins av oss. Frida och jag stod väl mest för bebissnacket och jag fick hålla Ethel. Hon låg där så snäll och fin hos mig och kikade upp ibland med sina blå ögon. Tänk att jag går in i vecka 35 snart, och får snart min dotter till mig! Jag gråter bara jag tänker på det. Vi fikade föresten med kaffe och bullar innan vi begav oss vidare mot Vissefjärda. Eloge till mitt hjärta som valde att följa med som stöd då de tände ljuset för farfar, "Härlig är jorden" spelades utanför med alla facklorna utbrinnandes. Det är en speciell dag på många sätt....

Kvällen tillbringade vi hos farmor så hon slapp sitta ute i huset i mörker och ensamhet. Mamma och hennes sambo var också med. Vi fick rödbetssoppa och mackor, det värmde när vi kom in ifrån kylan. Niklas, mamma och farmor drack rödvin och jag tog svartvinbärssaft (nästan samma färg ju;). Det var fantastiskt gott!! Jag är ju en riktig soppoman nu under graviditeten. Till efterrätt åt vi äppelpaj och vaniljsås. Sen spelade vi såklart Yatzy och pratade och drack och  hade allmänt trevligt. Tiden flög förbi. Vi pratade bland annat om hur olika människor från samma familj faktiskt kan bli, och om ålder. Det skiljde 22 år mellan farmors föräldrar. Så farmor är bara glad över att se mig lycklig. Sen fick jag höra diverese historeier om barn och barnbarn som jag visserligen hört förut, men det är lika roligt VARJE gång. Fick även med mig mina gamla bebiskläder hem som mamma tvättat, så har en del att sortera nu, yeah!

Klockan 23.15 körde vi så hemmåt. När vi kommit utanför samhället säger min sambo till mig att "Du vet att det kan vara mycket djur här å så va.." "JA, PAPPA!!" svarar jag lite spydigt. Och inom 5 sekunder något sådant som innan jag visste ordet av så var båda fötterna i botten (koppling å broms) å 5 feta vildsvin korsade vägen! Jag hann tänka att "fasen den här sista klipper jag nu", men det gick bra! Lite otäckt, men jag höll hastigheten och tur var det!Väl hemma gick vi upp mot kyrkogården så att N skulle få se sin lille pojkes grav i mörker, med fint tända ljus. Jag höll om honom, och vi gick hemåt efter en kväll av kärlek, sorg och saknad. Men till alla:

Glädjs åt det ni har, inte det ni INTE har. Ta hand om de som står er nära för en dag finns de inte längre där. Och tala om för dessa hur mycket ni älskar dom. Livet är konstigt och svårt, men tillsammans vinner vi över det mörka!    

                               Stenen jag la till morfar idag. Ingen kan nog förstå det band vi hade. Jag var hans flicka och jag känner mig som en spillra utan hans roliga kommentarer och hårda kramar. Men stenen var fin och stor =)     

Pappas fina grav. Brinner två marschaller från mig och Ola. Jämte ligger numera farfar som dog i juni i år.<3

 
 Försökte få bilden mindre, men verkade inte gå... Här ligger mina älskade morföräldrar som jag önskar hade fått slippa de hemska öden med blödningar i hjärnan och cancer. <3 Nu är mormor inte ensam utan morfar kom dit 2 september i år. 

Mina älskade fina, jag kan inte uttrycka i ord hur mycket jag saknar er. Glömmer aldrig mormors sista hälsning när respiratorn stängdes av på IVA i Karlskrona, morfars kämpande in i det sista (jag var där så länge man fick på måndagskvällen, han bad mig att sova över och det gjorde ONT att inte få ligga hos honom hans sista natt i livet. Fick gå ut flera gånger för att han inte skulle se hur ledsen jag var. Men jag matade honom med lax och han åt halva. Jag var där på lördagseftermiddagen också på Lungmedicin i KNA och det glömmer jg ALDRIG. Han pratade stupalöst, sjöng till och med för oss och pratade om vilken bil vi skulle köpa till honom. Det lever jag på länge! I det mörka kunde vi skratta... Idag ska jag till Backaryds kyrka där ett ljus ska brinn för honom, min älskade morfar. Vet ni hur han kämpade? Hade en tumör på 8 cm!! Och flera på 4. I´m forever yours..............

Pappa, du finns ju fortfarande varje dag i mitt hjärta. Visst har jag varit förbannad och besviken många gånger, men det är ingen mening med det längre. Jag önskar bara du sett hur bra du var. En sådan bra morfar till mitt kommande barn hade du blivit, du skulle fått se mig och Ola ta studenten, när jag tog körkort, när man lärde sig nya saker i skolan mm. Fast du kanske sett allt ifrån din himmel? Jag kämpar fortfarande varje dag, för det ÄR tungt att sakna en utav de mest betydelsefulla jag hade. Men nu har det gått många år, jag har vant mig och ska klara alla livets prövningar, med dig, mormor och morfar, farfar och min moster (valde att inte publicera bild på hennes grav då jag inte frågat hennes man om lov, men min bror tände ljuset på Gotland för henne igår) som alla är mina skyddsänglar. LOVE YOU!! Detta var lite känslor, nu måste jag äta lite innan jag kör till kyrkan så ska jag skriva mer om gårdagen sedan, för trots att det var en tung dag, kunde vi skratta och minnas allt det goda vi fått av våra älskade änglar. Ta hand om er alla!