"Åldern är bara en siffra, den är helt irrelevant så länge det inte är en flaska vin".
Detta citat hittade jag på en kompis Facebooksida. Riktigt bra om ni frågar mig! Skulle ni frågat mig för kanske tre år sedan skulle jag kanske sagt att max 10 år kan det vara emellan två som är tillsammans. Kanske för att alla andra sa så eller för att det bara ska vara så. Men varför? Filmstjärnor får skaffa tjejer som är 30 år yngre, men om 15 år skiljer emellan två "vanliga" människor är det fel eller rent av äckligt. Min sambo är mycket äldre än mig, han har haft familj innan, köpt hus med mera, men han är rätt för mig! För han vet vad livet handlar om, han trivs att leva "Svenssonliv", vilket är det jag ser som meningen med allt. Visst var jag skeptisk när han visade sitt intresse för mig och jag kämpade länge emot, men nu skrattar jag åt det. För va fan åldern är enbart en siffra. (skillnad om jag vatt 13 givetvis) men vuxna är vi bägge två.Ska tillägggas att jag är 20 och min sambo 38. Och mognad har INTE ETT SKIT med ålder att göra utan mer av händelser och värderingar i livet. Vad ville jag då med detta inlägget? Jag är lycklig och min älskade Niklas har gett mig det finaste man kan få nämligen en dotter. Om jag rättat mig, följt alla anvisningar hade inte hon funnits. Så jag tycker att man ska följa sitt hjärta, no mather what, vad tycker ni?
Helene
21 januari 2012 18:25
Jag håller helt med dig, folk är alldeles för åldersfixerade. Jag träffade ett tag en man som var 20 år äldre än mig. Ålder är bara en siffra, vi hade jättemycket gemensamt. Att vi slutade träffas hade inget med åldern att göra.
Så allt jag kan säga är grattis till dig som hittat din stora kärlek! :)
Johanna
21 januari 2012 18:45
Tack snälla du! =)
Elin
21 januari 2012 19:14
Det är 20,5 år mellan mig och min gubbe och det har då aldrig varit några problem mellan oss. Vi har aldrig riktigt bråkat, vi flyttade ihop efter fem månader och vi fick i Oktober vår älskade dotter. Vi är förlovade och vi ska gifta oss. Så - KÖR HÅRT!:)
Han är, enligt mig, världens bästa. Han har fötterna på jorden och är en man. Han kan mycket, är lugn och dricka varje helg är inte vad han strävar efter. SÅ SKÖNT!:D Så jag kan förstå de som dras till äldre kvinnor eller män, de har liksom växt upp:)
http://www.blivandemammaochfru.bloggplatsen.se
We
21 januari 2012 20:19
Jag sitter och ler nu för det är väldigt, väldigt sällan som jag hör om ett förhållande med stor skillnad håller så länge. Du borde vara stolt över dig själv Johanna. Jag håller med: Åldern är ju faktiskt bara en siffra!
http://we-mot-varlden.bloggplatsen.se
Lina
21 januari 2012 20:58
Kör på..Tycker inte alls att det är häpnadsväckande:)
Själv har jag problem, för att jag själv fyller 27 i år..o killen jag har träffat blir 20 i juni..så jag har hoppat fram o tillbaks..för att jag skämts på ngtvis o har haft svårt att se ngn framtid, spec eftersom vi båda har en strulig bakgrund med missbruksproblematik..så jag slåss mellan logik o känsla hela tiden..men jag har absolut inte haft problem med att haf äldre män..Konstigt!! Lycka till:D
http://linamarlene.bloggplatsen.se
Warja Silva
21 januari 2012 23:10
Mina barns pappa (ex) är 25 år äldre och min nuvarande är 10 år yngre, så visst jag håller med om att ålder är bara en siffra, och personligheten ligger absolut inte där i.
http://warja.bloggplatsen.se
Sandlådefilosofen
22 januari 2012 02:23
Åldern är inte bara en siffra, även om även jag önskar att så vore. Dock är det heller inte en moralisk fråga, så de som ser ner på er kan gå och dra något gammalt över sig.
Men... Din kille är 18 år äldre och nu är allt jättebra, för ni är ännu båda unga. Men även om livslängden inte har garantier för någon, så om allt går rätt till i livslängden, kan det bli mycket svårare för er när han väl blir gammal. Om 25 år är du ännu en ung kvinna, med en ung kvinnas behov. Han är redo för pension och rent fysiskt brukar män trappa ner redan efter 45 (medan kvinnor börjar trappa upp då).
Detta är viktigt att inte blunda för utan snarare planera inför. Ni verkar verkligen älska varandra uppriktigt, och kärleken ger styrka... och styrkan kommer ni att behöva den dagen åldersskillnaden faktiskt gör sig påmind. Det vill säga om ni planerar ett evighetslångt liv.
Förlåt om jag inte är lika glättig som andra kommentatorer... jag vet dock, då jag har stor direkt och indirekt erfarenhet av svårigheter, att det är bra att planera mer längre framåt vid stora åldersskillnader.
Förresten... En klockren förebild är Kjerstin Dellert. Hon är 17 år äldre än sin man och de håller ännu ihop sen 60-talet.
När jag nu har varit så allvarlig, vill jag iaf säga GRATTIS till både fint förhållande och dotter. Jag önskar er all lycka. :) <3
http://sandladefilosofen.bloggplatsen.se
Krångelmaja
22 januari 2012 11:36
Så länge båda är nöjda och trivs håller jag med; åldern är bara en siffra! Att hitta kärleken är inte alla förunnat så känner man att det är rätt är det bara att "köra på" oavsett ålder, kön eller andra hinder uppsatta av oskrivna regler.
christina
23 januari 2012 18:43
äntligen nån som vågar att skriva om kärlek trots ålderskillnaden tack tack tack jag förstår precis hur det känns jag är 38 år och min kille är 19 år.....
Rita
4 november 2012 13:06
Jag är gift med en 11 år yngre man sedan 23 år tillbaka. Han var 18 & jag var 30 när vi träffades. Vi har haft ett fantastiskt äktenskap & har 2 döttrar, båda nu vuxna. För ca 1,5 år sedan träffade jag en 25 år yngre man (28 år) & blev blixtförälskad. Vi träffas fortfarande ett par ggr/mån och det är dags att ta ett beslut snart. Svårt för oss alla. Min yngre älskare vill ha barn, enda smolket i bägaren. Det är det enda där åldern gör sig påmind.
Elin
20 november 2012 22:03
Av egna erfarenheter så kan jag skriva egna åsikter. Jag är 20 och och har träffat världens finaste människa med ett hjärta av guld. Det är en sådan stark kemi mellan oss , allt vi säger tycker vi lika, allt vi gör tycker vi lika och vi står lika nära till skratt båda två. Jag brukar säga att åldern är bara en nolla. Det finns ingen skillnad. Den enda skillnaden som skulle tänkas vara skulle vara att kemin inte passade ihop. Om man tänker tjejer och killar i min egen ålder så är dem flesta rätt omogna, vad gör man idag? Dem lever på föräldrarna, dem går arbetslösa och orkar inte ens tänka på ett arbete. Nu när man har det så bra idag så kan jag inte ens tänka tanken på ett sådant liv, jag är så nöjd och stolt och jag kan verkligen inte få det bättre. Det jag vill såga är att strunta i åldern, kärleken har inga gränser och ta vara på den riktiga kärleken. Den växer inte på träd.