jag har numera fem änglar som betydde världen för mig. Pappa, som jag förlorade 1999 då han tog sitt liv genom att hänga sig efter en svår depression, min moster 2004(vill inte skriva dödsorsak då jag inte frågat mina kusiner om lov men hon var inte sjuk..), min mormor som 2009 ramlade i en stentrappa och två dygn senare tog sitt sista andetag pga blödningar i hjärnan, farfar som 2011 dog av sin tredje stroke och morfar , 2011 som dog endast en vecka efter det chockande cancerbeskedet...

I många år har jag gått och tänkt att livet är slut efter döden. Det finns inget mer! Jag bara vet det. Varför skulle det finnas en himmel där allt var så bra och själarna fanns kvar? Jag har förträngt sorger jag burit på, pappa har jag stängt ute för att det gjort för ont. Men nu har pratar jag om honom och minns och vill veta om han faktiskt finns där uppe någonstans och att det där brevet jag fick inte var det sista han hälsade. Så jag tog kontakt med ett Medium, hösten 2010 och mailade enbart att mitt förnamn och att jag ville ha en tid. Mamma var hos samma medium nu i veckan och det väckte tankar!! Det här "Hokuspokusets" existens har varit ett samtalsämne i alla tider så jag vill dela med mig av våra upplevelser och vad jag tror efter våra besök. Så, vad tror ni?

Det går till såhär: Mediet har enbart mitt förnamn (i vissa fall inte ens det). Hon frågar och man svarar ja eller nej. Först berättar hon vem det är som kommit till en genom att beskriva den här personen. Sedan förmedlar mediet det den här personen vill ha sagt och jag frågar om jag undrar något.

På min session som det heter fick jag frågan om jag ville ha kontakt först med mannen eller kvinnan som kommit till mig och jag svarade mannen. Han beskrevs som en person som tyngdes av alkoholproblem, enorma sådan. Han var sjuk sa hon. Först spårade hon in på magen och jag se nej det stämmer inte. Då var det depression, han hade ingen väg ut. Jag frågade varför och åter varför. Svaret var: du måste förstå att det fanns ingen annan utväg för jag var så sjuk. Han beskriver hur stolt han är över mig, att problemen låg lite sedan barndomen att han inte kände sig god nog. Ville ständigt bli bättre (vilket han skrivit i min kompis bok jag hade vid 7-års ålder). På mammas session: Den här personen beskriver dig som det finaste guld man kan hitta i en skattkista, och han hälsar hur tacksam han var över det du gjort för barnen. Hälsar att hon måste förstå att det fanns ingen annan utväg, att han var sjuk. Nämner ingenting om alkohol, men att han var sjuk och så nere. DET FÖRSTA DET HÄR MEDIET GÖR PÅ MAMMAS SESSION SÅ SÄGER HON SÅHÄR: DU FÅR URSÄKTA MIG MEN JAG FÅR INGEN LUFT, FÅR SÅ SVÅRT ATT ANDAS, KÄNNS SOM JAG KVÄVS. 

Den andra jag fick kontakt med var mormor. Mediet säger hon kan vara din mormor eller kanske farmor. Hon beskrivs som en väldigt snäll person, som bakat mycket bullar (sant), och ordet "skröpplig" ekar i mitt huvud. (Min mormor sa nästan varje gång vi sågs: gamla mormor, å att hon var skröpplig mm. Hon säger att mormor är frustrerad då hon inte var färdig här på jorden och säger sen att hon dog av en hjärnblödning. Att hon hade fått en liten propp innan som ingen visste om. 

Den tredje personen är morfar (hade ju inte dött då jag var hos mediet 2010). Han beskrev mamma såhär: Du får ursäkta uttrycket men du är så snäll så du biter dig själv i baken. Han uttrycker enorm tacksamhet, tackar och tackar. Han skulle vilja komma tillbaka, men isåfall slippa sin kropp som han nu gjort. Hon beskriver att mannen har stora händer och mycket för att umgås (stämmer inte). Han hälsar att han "har det bra nu". Något han ofta sa att "jag har det bra di kommer med mat t mig"... 

Så av allt att dömma, vad tror ni? Är det verkligen så att mina änglar talat till oss? Eller är det bara "hokuspokus" då ju hon blandade ihop saker, och en del grejor inte stämde, men vissa var slående likt och hon OMÖJLIGT kunnat veta? Visst, hon kunde chansat att mammas man var deppig och att dom hade mer än ett barn då hon sa BARNEN, de flesta mormödrar bakar bullar, och är gamla och skröppliga kanske och män har ofta stora händer. Men det är ändå för mycket som stämmer för att det skulle kunna vara osanning. Jag är tårögd när jag tänker på det och jag såg mamma kom ut väldigt rörd. Jag vet att man så gärna VILL tro, vill hoppas att de faktiskt är med oss. Men jag är nästan övertygad, dom finns där. Mediet sa att det fanns fler som ville kontaka mig men vi hann bara med 2. Funderar starkt på att gå dit igen då hon omöjigt skulle komma ihåg mig. Någon som har liknande erfarenheter och har besökt ett medie? 

Älskar dig Niklas. Å här sitter vår dotter så nöjd i sin favoritstol. Hon sover så gott.

...är ett ordspråk som jag ibland har svårt att tro på. Men idag vet jag att det verkligen är sant! Jag verkligen älskar mammalivet, det är ju det här som är mening med livet, att få finnas för sitt/sina barn och krama dom, ge dom kärlek och följa deras utveckling genom livet varje dag. Leia har förgyllt min tillvaro så enormt. Jag älskar henne mer än jag kan uttrycka i ord, men som jag tidigare skrivit har hon haft enorma problem med sin mage och det har verkligen tärt på mig då jag gjort allt och lite till för henne och legat kissnödig i timmar för att hon inte ska vakna då hon krampat för minsta lilla. Hon har bara skrikit å skrikit eller legat vid mitt bröst, så det är kämpigt, men nu börjar hon sova bra jämte mig om nätterna och det är ju guld värt! Bara det att man vill ju kunna njuta av livet som småbarnsförälder inte bara sova eller trösta. Så idag hade vi bestämt att åka till Kosta då det faktiskt var en utav de sista dagarna att använda "smartboxen" som Niklas fick i julklapp av mig 2010 (!). Den innebar en middag på Kosta boda art hotell med Champange och så fika. Jag hade inga höga förväntningar, men Leia fick mat sedan somnade hon i sin bilstol och sov tills vi var hemma tre timmar senare!! Är så lycklig och tcksam att vi fick denna stunden, och tack till mina kära svärföräldrar somm alltid finns där och ställer upp, som passade Niklas stora barn så vi kunde komma iväg och göra detta. Först fick vi Bubbel (jag tog alkoholfritt såklart), så skålade vi och sedan tog vi förrätter som bestod av små snittar. Huvudrätt kunde man ju inte bara välja en utan det blev både lax och kycklingfilé för min del. Å så en chokladpudding som jag bara smakade lite för sakens skull (tänkte på Leias mage). Det var så mysigt detta, så till hösten mamma bara säga till när du vill ha din dotterdotter ;) 

Efteråt tog vi även en runda in till Outleten där vi fyndade lite. Leia börjar ju växa ur storlek 50 och snart stl 56 så behövde lite nytt. Finns det något roligare än att handla åt sitt barn??

      En Lasse Åbergs tröja med en söt panda på stl 56/62, älsklings body Londemyr of Sweden (stl 60), bodysouit BÄBIS (stl 56)m Millan byxor svarta (stl 62) och Polarn och pyret klänning/tunika stl 56. 

Nu ikväll sen ska vi spela Bingolotto hela familjen som vi brukar på söndagarna då vi ju prenumererar (stödjer TAIF såklart). Hemma har Leia legat lite vid sitt gym och gosat å pratat med mamma och syskonen. Fast nu sover lillan igen! Hon är helt slut efter alla magproblem. Så tack älskade, älskade Gud eller vem som nu bestämmer över oss, att min lilla flicka fått ha en bra dag, liksom föräldrarna. Jag är så glad och lycklig nu när jag fått tid att skriva detta inlägg och har en kopp kaffe brevid. Och i morgon är det måndag, en ny vecka på gång, men vad gör det när man har världens finaste familj och vänner. Ikväll eller i morgon ska jag skriva om medium. Har alltid varit mycket skeptisk till sådant "Hokuspokus", men efter besök hos samma kvinna fick mamma och jag häpnandsveckande resultat. Man provar ju allt för minsta gnutta hopp ifrån sina älskade där uppe... Hur det gick, skriver jag om snart.