som P!nk säger. Eller åtminstone för Tova. Niklas stora flicka har ju fyllt hela 12 år, och går mot stormsteg in mot tonårslivet. Hon har hela huset fullt av sina kompisar. De ska äta hamburgare, köra Ryska posten mm. Riktigt roligt för henne! När Niklas, jag, Saga och Leia kom hem ifrån BVC idag så var svärföräldrarna här. De höll på att städa och hjälpa Tova med att städa henne rum. Innan kunde jag känna att det var lite konstigt / jobbigt att ha dom så nära inpå, men nu är jag mer än tacksam!! Fastän dom passerat 70 så är dom så glada i sina barnbarn och fruktansvärt hjälpsamma med allt. Till exempel när Niklas blev ensam med barnen så fanns dom där då han började kl 6.00 inne i stan och dagis öppnade då. De lämnade barnen och fanns där. Man ska se det som är bra, som om det är lite för mycket ibland det är verkligen något jag inte bryr mig om längre. Mitt hjärta blev så varmt då dom bara "Är det något som vi kan hjälpa till med så säg till!". Inte alla som har det så. Dom sa att de tycker det är lite tråkigt nu att jag bor här för innan fick dom träffa barnbarnen och vara barnvakter så ofta, haha.

BVC var det ja. Idag passade det bra att pappa var med på ett besök då han var ledig. Och så ville storasyster Saga följa med. Viggo var hemma med en kompis denna gång. Idag klädde jag henne riktigt "flickigt" dvs rosa heldress. Hon var så söt så! Älskar att variera. Ibland har hon gröna byxor och ibland klänning, ibland exempelis Villervalla body och byxor. Sen när hon blir äldre får hon ju välja sin egen stil ;) Allt var bra på BVC. Hon hade gått upp lite mindre än vi trodde, men hon har ju varit lite förkyld och febrig så det var bra ändå och kurvan ser så fin ut. Ligger nästan precis i fas. Hon väger nu 5,6 kg drygt och är 61,5 cm lång. Saga hjälpte till att mäta ochhon gissade på 62, så nästan rätt. Sedan var det dags för det otäcka. Min lilla lilla flicka skulle få två sprutor. Pappa Niklas höll henne och första sa hon ingenting faktiskt, medan andra var lite läskigare. Det sved på henne förklarade BVC-sköterskan M. Det gick ganska bra, men visst gör det ont att se sitt lilla barn ledsen?? Det var ju första gången (förutom på BB då de tog PKU-testet) som dom stuckit henne. Nu sussar hon sött i sängen med plåster på vardera ben. 

Saga tyckte det var roligt att följa med, men hon fick hålla för öronen när Leia skrek haha. Hon och jag tog en promenad ute sedan i det fina vädret. Vi gick uppom fritids och hämtade hennes Skridskomärke och diplom. Det var inget namn på så jag skrev hennes för och efternamn med guldpenna sedan hängde vi det över hennes märkessköld. Ikväll blir det lugnt och mysigt. I veckan däremot har vi varit hos Jenny. Hon bjöd på en UNDERBAR kladdkaka med hallon och grädde. Saga lekte med kompisen Noel i dryga två timmar och vi fick oss en pratstund om allt mellan himmel och gjord. Är jätteglad över att ha träffat någon som är så lik mig till sättet och med åsikter osv. Ser fram emot nästa promenad! Och så i onsdags var vi hos Fia på "mammadate". Hon hade gjort en ljuvlig blåbärspaj och tiden FLÖG verkligen iväg. Det var Emelie, Frida och jag med barn som var på besök i deras fina hem.

Annars mådde jag inte så bra i onsdagskväll. Har mina "downs" ibland och det är något jag får leva med. Kände mig så pressad inför allting, samtidigt som jag tänker alldeles för mycket på hur allting ska bli och likaså på mina älskade änlgar. En liten kram... Funderar starkt på att besöka platsen där pappa dog, en gång till. Har bara varit där en enda gång på snart 13 år. Det är ju jobbigt, men vill det för själens skull. Jag tänker så mycket...

Och så var jag på mitt livs första gruppintervju igår. Jobbintervjuer har jag ju varit på en del, men i grupp var lite annat. Jag fick börja och det kändes sådär. "Hej jag heter Johanna och kommer härifrån Emmaboda, men bor nu inann Växjö med vår lilla dotter...." öh...." Ni vet det där när alla verkligen glor på en, man känner hur det hettar om kinderna och man glömmer ungefär hälften va det man skulle säga? Men sedan presenterade de återstående sig, vi fick en lapp att fylla i och så kallade dom in oss en och en för individuella samtal. Där kändes det bra och VDn sa han fått ett positivt intryck av mig. Jag fick gå in som nummer två, den enda killen som var med sa "vi låter morsan gå före eller vad säger ni".  Riktigt vänlig själ! Skulle velat ge honom en kram, menar hur många i dagens samhälle tänker så? Alla är liksom "bara JAG får gå in.." Leia var förövrigt hos sin mormor som var barnvakt. Så jättetack, mamma!! Ni verkade haft en mysig stund ihop i alla fall. 

Så vad är det för jobb undrar ni? Det är serveringspersonal på tåget mellan Kalmar - Malmö som jag sökt. Vore riktigt roligt att få komma ut och se sig lite om, samtidigt som Niklas mer än gärna är pappaledig. Jag har ju inte fått det, och får jag det inte så är jag mer än gärna hemma lite till med Leia.Vet inte om jag skulle kunna vara utan henne så länge (sprang från intervjun hem till barnvakten), men vill ju i alla fall ha dörren öppen. Jag söker ju from 1 juni och isåfall deltid eller extra det hade dom också. Så får vi se. Är det fel att tänka som mig? Men Niklas är ju hennes pappa? Och detta jobbet verkar roligt, hade inte ens tänkt söka något förens tidigast oktober så vi får se. Ser det mest som en rolig grej / en liten möjlighet. Mitt mål är att vidareutbilda mig, men inte än. Leia får bli lite störra lilla hjärtat.

Tänkte avsluta med lite bilder. Puss och kram, och ha nu en toppen helg! 

Lillfisen pratar på för fullt <3 Och här jämte har Viggo skrivit på inköpslistan :D "INTE blodapelsiner". Han är för söt.

Älsklingen har nog tänder på g. Kliar som attan i munnen på henne och så har hon haft feber två gånger och varit snuvig i två omgångar. Bilden till höger är en bild från min mobil. Min köra sambo hade "rosat" mig. Så jag hämtade ut en stor underbar ros igår. Det är sådant som gör att kärleken bara växer och växer för var dag som går... För han är något alldeles extra. <3