Igår var en riktig mysdag vädermässigt. Tycker inte alls om regn, men någon dag sådär kan det vara skönt. Tova och jag drack varm choklad efter skolan och jag tände det nya doftljuset Melon som jag köpte på Village. Leia var inte alls på humör igår, hade inte ro till någonting och det var kämpigt med det mesta. Stackare. Hon var lite glad när storasyster lekte med henne i hoppgungan i alla fall. Tror hon hade stora besvär med tandsprickningen. Det dregglades till höger och vänster och fingrarna var enbart i munnen om inte nappen var där. Men det är ju något alla barn måste gå igenom. Idag verkar det mycket bättre, hon har ro att sitta i sin nya djungelgunga och även gymmat och gosat med mamma. 

Vi hade laxburgare till mat. Har ju City gross matkasse (hade tidigare Icas men den var inte lika bra tyckte vi) och det kan jag varmt rekommendera! Man slipper tänka att suck vad ska vi ha till middag idag osv, och så är det varierat + hemkörning ingår i priset! Tova var rolig hon. När hon kom hem vispade hon till en kladdkakesmet och sen så orkade hon typ två bet av maten innan hon fick gå och lägga sig på sitt rum hehe. Vet så väl den där känslan (gottegirs som man är), när man är så sugen på något, äter och äter och sedan undrar man VARFÖR och då speciellt med en massa smet så äcklas man nästan av det. Men hon åt det sedan innan sängdags i alla fall så hon fick i sig riktig mat också...

I tisdags var mamma på besök och vi var på BVC bla. Hon är för härlig som jobbar där, man blir alltid glad av att komma dit!! Leia sköter sig, gått upp från 5,6 till 6,4 nästan och är nu 64,5 cm lång och huvudomfång 42. Nästa gång blir det vaccination igen, usch. Men det tar vi då ;) Herregud vad stolt man blir av att liksom "visa upp" sitt barn och se att allt går bra. Det värmer i hjärtat något så oerhört. Efteråt var mamma, jag och Leia och fikade på det nya stället mittemot BVC (vet inte vad det hette) och fikade. Mysigt litet ställe. Sedan var jag inne på Mylla för första gången! Haha. Ville köpa hela affären, men så var det ju den 24 och ja då finns inte mycket pengar på kontot. Sedan är det bra att vänta lite. Kan inte köpa och köpa. Fick en hel kasse med kläder ifrån när jag var liten som mamma tvättat upp bla en björndress i stl 68, så söt! Så var Atlas med också såklart. Underbara hund! Han hade en stor tröja om sig så han inte skulle kunna slicka och komma åt det stora såret på magen. Och så hade han märken på tassarna där hans dropp suttit. Men ni ska inte tro att det märktes på honom att han varit minuter / sekunder ifrån döden. Han busade och busade, hur attans håller man en 7-årig schäferhund i vila? Tack för besöket, mamma! Snacka om att Leia är glad i sin mormor. 

Igår fyllde förresten svärfar år. Saga ringde och skulle gratta. Så frågade han henne "vet du hur mycket jag fyller?" svaret blev "hm, hur mycket fyllde du förra året?" haha, smart unge! Så hon kunde enkelt "gissa" rätt sedan. Vi ska fira honom på lördag allihopa i släkten, ska bli roligt. Tyvärr kommer jag lite sent då jag ska jobba mellan 12-17. Men de ringde och jag tycker det är roligt med lite jobb och helgen är ju aldirg fel! 

Mamma hade med sig en låda med bla mina slutbetyg ifrån gymnasiet, pappas journaler ifrån psyk mm och i den lådan fanns min gamla tvålsamling. Det älskade både Tova och Saga att pyssla med! Dom vill börja samla säger dom. Men jag vet inte vart hittar man sådant nuförtiden, snygga prydnadstvålar?Sökte på nätet, men hittade inget. Niklas var på fotbollsmöte (Saga ska spela fotboll varje onsdag och på fredag vara bollkalle) och vad gjorde Viggo, kan ni gissa? Mm, datorn såklart... :)

Föresten har ni sett min nya header? TACK TILL LINN SVENSSON som gjort så fint. Hade inte kunnat göra något liknande alls. <3

Så vill jag avsluta med lite bilder och ett stort grattis till min kusin som äntligen fick en liten flicka i natt kl 00.03. 

Kram och tack för ni kikar in och tack för ni kommentarerar ibland, det värmer! // Johanna

Här ligger vår lilla Leia och sussar så gott efter en lång men händelserik dag i föräldrarlivets tecken. Är hon inte fin? Undrar vad ett sådant här litet knyte tänker. Storasyskonen kom äntligen hem till pappa och mig idag. Kanske därför hon varit solstråle hela dagen. Blivit badad av storasyster, fått gå på avslutning av spädbarnsmassagen och babysim med BÅDE mamma och pappa på förmiddagen. Nu jobbar Niklas och vi säger alla godnatt och så skriver jag mer i morgon.

Just det, dom ringde ifrån jobbet om jag kunde hoppa in en del dagar (kul), så ska jobba på lördag och så onsdagkväll nästa vecka. Lite lagom sådär. Kan inte va ifrån lillstumpan mer, men lite jobba och så bra för hennes pappa också. Så sparar vi lite dagar. Sov gott alla!

Jag är på sådant skrivarhumör. Leia sover gott för natten nu ensam (faktiskt) i vår säng och Niklas kollar på "Shutter Island" som jag såg på bio och det var inte alls min typ av film. Lite trist att man är på skrivarhumör när man inte har någonting vettigt att skriva om egentligen. Så får väl bli lite tankar från exakt ett år tillbaka:

Jag stirrar på stickan och ser klart och tydligt de TVÅ röda sträcken, likaså gör min sambo det. Så går man runt i en sådan där dimma som att man förlorar både tid och rum. Jag var så glad, så oerhört glad. Hade mannen jag ville vara med resten av livet, men han hade tre barn sedan innan och dessutom så skulle vi vänta minst två år. Men där var två röda sträck vilket förklarade det nervvrak och sömnmonster jag varit de senaste dagarna. 

Jag lade mig på soffan och grät. Ville ju det här så oerhört mycket, men jag skulle utbilda mig först och låta släkten hinna smälta att jag valt en så pass "gammal" pojkvän att dela livets dagar med. Jag skulle få tusen frågor, folk skulle säkert skämmas över mig, folk skulle påpeka min unga ålder och allt det där för att inte tala om det här med högskoleutbildning FÖRST. Så bestämde vi oss väl nästan för att detta går inte, inte än...

Niklas son kommer in och säger "Pappa, kan inte du och Johanna gifta er?" "Varför då?" "Jo, för jag vill ha en bebis här". Jag gick in på toaletten och storgrät igen. 

Dagarna gick och jag smsade min mamma, min bästa vän och jag vet ju vad hon tyckte. Det var nog det svåraste jag sett när jag mötte henne och hon då visste. Minns hur jag kämpade med tröttheten på jobbet och jag vet folk trodde jag var bakfull eller något säkert, men döljde det så gott det gick med att jag var illamående å trött. Så var det detta med ett beslut. Vi gick på samtal hos BM och det var där som vi nog beslutade oss båda två. Hon frågade saker som "klarar ni det ekonomiskt?" "Älskar ni varandra?" "Gillar ni barn?". Allt var bara rungande jan.

Jag har gråtit över människor jag kanske svikit, men aldrig någonsin tvekat - EGENTLIGEN. Och tro inte jag är så oansvarig så jag liksom "sket I vilket", men ett enda tillfälle så ja. Jag kommer föralltid tro på ödet och detta beslut har förändrat mitt liv till max. Men vad var mitt förra liv gentemot det jag lever nu? Inte ett skit!! Den 10 december 2011 födde jag en liten guldklimp, en prinsessa helt enkelt och det dyraste i världen. Hon har fått namnet Leia Mariella Ingmarsson och vi älskar henne mest i världen, mamma, pappa, syskonen och så mormor också!! 

Skrivet i babyboken "Såhär reagerade vi när vi visste vi väntade dig: "Den 22 april visste vi att du var verklighet. Först visste vi inte riktigt vad vi skulle göra med det här beskedet, eftersom vi bara varit tillsammans ett halvår, men allt eftersom tiden gick blev vi mer och mer övertygade. Du var vårt lilla mirakel och här för att stanna!! Och nu längtar vi så mycket. Mamma visste nog hela tiden att vi skulle behålla dig, för ödet sa så och nu räknar vi dagarma efter dig älskade julbebis."

Kanske är det många som tycker att jag skriver alldeles för utlämnande detaljer, och kan väl hålla med, men jag ville skriva detta helt enkelt. Det finns så många somn kanske kommer i samma situation, eller ja det vet jag ju att människor kommer till vägskäl där man måste välja. Men gör det som känns bäst i hjärtat för DIG, annars skulle man ångra sig resten av livet. Jag gråter av lycka när jag ser på Leia, när jag ser hennes syskon hur dom leker med henne eller när hennes pappa pussar och vaggar henne till sömns. Jag är lyckligt lottad vet ni, men jag offrade mycket och följde mitt hjärta också. Och från denna dagen för ett år sedan visste jag att jag har ett ansvar, tills den dagen mitt hjärta slutar slå... <3

Resan når sitt slut - Caj Karlsson

Lyssna och njut av denne underbare Caj. Denna låten sjöng vi när jag gick på gymnasiet och gick kursen "Sång i grupp" med Linus Norda som lärare. Han har ju varit med Caj mycket på turné. Visst har vi alla känt så som denna text, att resan når sitt slut.... Den är så underbar att lyssna på. Både när man är deppig för att få ur sig allt, men också när man är glad för då tänker man på att livet också kan vara så bra. 

sitter och skriver med en liten busunge i famnen. Busungen heter förstås Leia. Hon bara älskar sitt babygym från Fisher price. Idag köpte jag en babygunga till henne på Köp&säljsidan på Facebook. Har länge velat ha en, för tror hon skulle gilla den. Är så roligt med alla dessa barngrejor och framförallt att se hur hon utvecklas. Hittade henne helt roterandes vid gymmet. Inte konstigt hon gnällde när hon tom hamnat med huvudet utanför mattan. Så fick jag höra två riktigt stora glädjeskratt då jag satte henne på min mage och sjöng på låten "Rad das armas". Det var verkligen en speciell känsla förra veckan då det första kluckande skrattet kom. Kommer ni ihåg?

Annars händer inte så mycket idag. Jag skulle träffat Jenny, men fick feber igårkväll och känner mig allmänt hängig så tog en dag hemma bara. Ska träffas i morgon istället. Ikväll när N kommer hem har han helg tills måndagkväll kl 21.30, ska bli skönt med lite långledigt. Hade förresten "mammorna" här igår och det var så trevligt så. Gjorde bla hallonfroumage med daim på som är min nya drog. Tiden bara flög förbi, men började må dålgt sen, men är på benen igen. Slökollar på ishockeyns sm-final också vilket för mig tillbaka till den "gamla goda tiden" då pappa och jag satt i den vita soffan hemma och hejade allt vi kunde på Brynäs som avgjorde och vann mot MODO i sista  avgörande matchen. Det var en månad innan pappa dog. Skönt att han fick glädjas över sitt älskade BIF:s sm-guld. NU, 13 år senare håller jag och hans barnbarn tummarna för att det blir smguld igen.

Så till något annat... Tänk vad allt kan förändras på bara någon sekund. Fick ett chockerande sms av mamma där det stod hon ville jag skulle veta att Atlas (vår schäfer sedan 7 år) låg för akut operation i Läckeby på djursjukhuset. Han hade drabbats av en magvridning (aldrig hört om det förut). Från att vara helt frisk till döende! Hela hans mage hade vänt sig och han hade så fruktansvärt ont. Går operationen bra så är det ändå vissa hundar som inte överlever narkosen. Oroliga timmar väntade och stackars älskade mamma. Det är ju som hennes tredje barn. Han är verkligen så fäst vid henne!! Men han kom in i tid sa dom och han kämpade väldigt tappert och jag har precis fått besked om att han är på väg hem till matte och husse nu <3 Vet att vissa är så att "det är ju bara em hund" men vissa värderar en hund näst intill lika mycket som deras vuxna barn och det är väl inget fel med det. Vissa vet jag värderar tex en bil före sina egna barn! Så vad som är viktigt och som man håller kärt kan bara man själv veta. För oss, och då framförallt mamma är han en guldklimp, värd vartenda öre (tur han är försäkrad iaf). Nu får han ha tratt toch försöka vila tror jag. Man får sig iallafall alltid en tankeställare när sådanthär otäckt händer. Så jag vill skriva här igen: Leia, min älskade dotter du betyder allt. Har givit mig den största anledningen till att verkligen strida för att göra rätt för mig osv, Niklas min älskade sambo, finns ingen som du. Världens bästa pappa och sambo. Vill alltid att det ska vara vi.Så Tova, Viggo och Saga, ni är världens bästa syskon åt Leia. Så mamma, utan dig hade jag aldrig varit den jag är idag. Fy fan vad jag beundrar dig!!! Slitit som ett djur för att ge kärlek och en trygg uppväxt till mig och Ola. Du är min bästa vän och jag älskar dig så otroligt. Och så mina kusiner, ni är guld värda, och barnen till er, farmor såklart och min faster, farbröder, och så min BÄSTA vän Josse som står ut med mig ;), Jenny som jag är så glad jag har, finns ingen så rak och ärlig, omtänksam människa som hon och så mina älskade "mammavänner". Fy fan vad helvetiskt livet har varit och jag har gråtit många tårar, men med er hjälp och vilja av stål fixar man ALLT!!! Förlåt om jag är tjatig, men som sagt tala gärna om för era nära och kära vad ni känner en gång för mycket, än för lite. Och ta ingen skit, det finns så många där ute. Ingen förtjänat någon som inte finns där för en!

Ha nu en fortsatt trevlig kväll // Johanna

Igår var en stor dag för Saga. Visste inte om att Eric Saade skulle komma till Teleborgshallen i Växjö, men så fick jag se två biljetter (sittplatser rad 4 som egentligen var slutsålt) här på Facebook. Jag nappade direkt och frågade Sagas pappa om inte hon skulle kunna gå på den med mig. Han tyckte det var en bra idé och gissa en som blev glad när jag berättade?? Hon kom hem efter skolan och gjorde skylten på bilden här för det skulle hon minsann ha en sådan och så fick jag göra henne fin med en ros i håret, läppglans och plattångat hår. Sedan körde vi för en egenkväll i staden."Bara du och jag!!!:D" (Leia hade det bra hemma med pappa och syskonen då jag pumpat ur en massa mjölk så hon klarade sig). 

På vägen in spelade vi givetvis Eric Saade i bilen och sen väl framme så skulle Saga få en tröja, men den där jäkla kortmaskinen bara krånglade för det var sådan dålig täckning då det var så mycket folk. Efter tre försök gav dom upp (hade missat att ta ut kontanter så hade bara till dricka och glass till oss). Men så sa han att "kom hit efter konserten så ska vi hjälpa er igen!". Jag vet inte riktigt vad Sagas hade förväntat sig, men jag hade förklarat för henne att man får inte träffa Eric Saade utan bara se när han sjunger för det kommer vara mycket folk, men hon såg ganska chockad och reserverad ut i början. Klappade med och höll upp skylten gjorde hon i alla fall. Men jag reagerade på ljudet? Det var väldigt högt för att vara en konsert fylld med barn tycker jag, och började kl 19. Är rätt sent tycker jag också. Men i alla fall, han sjöng och sjöng och låtarna avlöste varandra (lät lika allihop om ni frågade mig). Är väl inget big fan av Saade precis. Hans självsäkra attityd får mig vilja spy, men dansa det kan han och framförallt sjunga. När så "Manboy" kom efter en timmes sjungande började så Saga "vakna till liv". Och när "Popular" kom ja ni, hur ska jag beskriva den minen? Som när ett litet litet barn får godis, eller paket av tomten typ så fast tio gånger bättre. Hon sjöng med, klappade och ja allt. Kommer aldrig glömma det. Det gjorde hela min kväll att få se henne sådan <3!!

Så efteråt så gick vi ut till tröjorna och på FEMTE försöket fick så Saga sin efterlängtade tröja. Den har hon haft hela dagen i skolan idag förresten... 

Hon var som sagt reserverad och lite chockad, var nog mycket att ta in i början och så, men mycket glad och lycklig babblade hela vägen hem till Nöbbele. Mäkta impad berättade hon för pappa (som hade en sovande Leia i famnen) om hur han i slutet av showen duschade i en fontän av vatten.

Och så till det som alla undrat över hela blogginlägget, nej vi skippade backstagepasset ;)

godkväll alla!

Idag har familjen Andersson varit här på fika. Barnen lekte så bra (smilla och Leia lekte så gott d kunde;). Jag tycker det är roligt att bjuda hem trevligt folk och bara prata och så. Så gör gärna om det! Tack för ni ville komma Helena och Kalle! De tre stora flickorna var prinsessor och så fick dom bli lite sminkade och ställa sig i kön. Inte för att jag är expert men i barns ögon så var sminket himla bra. Äkta glädje att kunna få sett ett litet leende bara, Roligt att den lilla flickan också kunde vara med och leka så bra.

Så har N äntligen fått upp två "texter" som jag köpte för å "smycka" sovrummet lite. Nästa projekt är att göra om köket. Jag är tacksam då jag inte är så väldigt inredningsintresserad av att komma till ett "färdigt" hus, men känns kul ändå att få göra om lite för detta är ju vårt hus nu. Så det blir köket som blir projektet till hösten. Sedan SKA vi ta av skattepengarna och köpa en jazucci, det har jag alltid velat ha en. 

Dagens citat blir det av Saga när jag nattade henne: "I morgon när du går med mig upp till fritids, aa, då ska jag ha min fotbollströja och ingen jacka, för den ÄR faktiskt nästan lika tjock som pappa". haha!!!

Så tänkte jag göra ett separat inlägg om konserten igår. Måste bara skriva lite om Linus Klasen (hockeyspelare i Malmö) som gått ut och sagt det i media att "ja, vi får ju se hur det blir nu för JAG HAR JU EN FAMILJ ATT FÖRSÖRJA!". Karlen har 250 000 kronor i månaden (en årslön för en normalt betalad person) och är rädd nu då Malmö måste dra ner på spelarlönerna och då har han som sagt uttalat sig så korkat. Tänk på stackars fattiga människor i Afrika? Eller människor som verkligen vill jobba, men aldrig får ett jobb pga olika anledningar? Dumma jävel rent ut sagt.

På tal om annat eller ja, på tal om något så ska jag på hemligt möte i morgon klockan 14. Ska bli roligt ;) Sedan ska Niklas jobba i helgen så då blir jag "gräsänkling". Får se vad barnen och jag hittar på då, men en sak är redan bestämd. Viggo ska hålla i en auktion.

// J

Hej hopp. Förmiddagen har spenderats på Små och stora. Vi var först i kyrkan idag och sedan blev det fika och sång i Sockenstugan. Vi var väldigt många, som vanligt men bara roligt! Leia somnade lagom till kaffet haha. Hon brukar ta sig några powernaps, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Idag var Niklas med också och två andra pappor. 

Som rubriken säger så är det stora datumsdagen...

Det är nu 3 år sedan allas vår älskade mormor somnade in, så snöpligt och alldeles för tidigt. 

Jag minns när jag satt där vid din sida. Det såg ut som du sov så lugnt då respiratorn hjälpte dig att andas. Vi turades om att sitta hos dig och när jag satt där så tänkte jag på alla gånger vi lyssnat på dansban ihop och sjungt och sett Melodifestivalen. Men jag kom också ihåg ditt älskade Thorleifs. Så jag sjöng "Gråt inga tårar mer för min skull". För det gade du inte velat. Jag sjöng och så blev det lite Vikingarna. 

Vi skiftade jag och min bror och jag minns de blåa soffkuddar vi använde i det lilla anhörigrummet på IVA i Karlskrona. Tiden gick så sakta, och passande nog så var det långfredagen. Läkaren kom med beskedet som tyvärr var väntat, men de sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en. Att blödningen i hjärnan var för stor. Att vår mormor inte skulle vara den samme fick vi tidigt besked om, men att det skulle ta slut det var för oss så svårt och konstigt. Kunde inte det funnits lite kvar så hon kunde röra sig med ena handen även om vi matade henne? Men nej, mormor hade inte velat ha det så. Det är en smula egoistiskt tänkande som kommer i just sådana ögonblick.

Den här dagen var långfredagen, passande nog. För lång var den. Klockan 15.40 stängdes respiratorn av och du somnade in. Mormor höjde handen och det var som ett "hejdå" mot oss. Dina tre döttrar och så några barnbarn var där. Det tror jag nog du kände. Och lite senare gjordes du i ordning och sjukhusprästen kom. Mins färgen, minns påskliljorbuketten du fick i dina händer. Fy fan, allt var en dröm så overkligt, men så vackert ändå. Allt var över på en minut där inne kändes det som. Vi tog farväl och jag sjöng "Allting kan gå itu, men våran hjärtan har gått i tusen bitar". För så var det. Inget skulle mear bli sig likt, utan den stålkvinna. Den man alltid kom till om det var någonting. Vi körde till Max för att försöka få i oss någonting och just då sken solen till och "Farväl Jupiter, adjö" spelades. (mormor älskade Lars Winnerbäck, och såg honom sommaren innan detta hände). Det var som ett tecken, att nu var allt över. Vi kom så hem till ett hus, där satt morfar och han frågade "lever hon än???" Jag andades och "nej morfar det gör hon inte" var det värsta jag behövt säga. Det var för tidigt, du var inte redo och inte vi andra heller. Men allting har en mening och det var mycket. Kanske för mycket. Själen har nog fått ro nu, men minnet bevaras ljust... 

Så är det Atlas (mammas schäferhund) som fyller 7 år idag! Tänk att det är sju år sedan denna lille buse kom hem till oss <3 Hipp hipp hura för vår store kille. Han får nog ett ben av Matte =)

Så blir vår Leia 4 månader!! Kan verkligen börja stortjuta när jag lyssnar på låten "Mirakel" (inte den med Ranelid!). Då kommer allting upp, jag minns ju när hon låg där i magen och sparkade, hur helvetisk förlossningen var men också allt gos efter. Och hur nytt allt var. Den lilla bubblan är nu sprucken och det känns som att vi haft vår stora prinsessa väldigt länge. Hon har blivit en liten dreggelFia och pappagris. ;) På fredag ska vi till BVC så ska bli roligt att se hur stor hur är nu för växer, det gör hon så det knakar. 

Och bara för att nämna en dag till haha så är det faktiskt ett halvår sedan jag tog mitt körkort idag. (intressant vetande). Jag vet jag var lite trögstartad, men det känns härligt i alla fall att ta bilen och bara ha den friheten.

Vilket känsloinlägg detta blev, aja så kan det vara. Jag har i alla fall tänt ljuset i kyrkan, tände ett åt min kusin också som inte kan ta sig någon vart nu då hon snart ska föda och har sådan jobbig foglossning.

Nu kom Saga och Viggo hem. Vi ska göra en vimpel till den kommande konserten i morgon...

// J.