Hej hopp. Förmiddagen har spenderats på Små och stora. Vi var först i kyrkan idag och sedan blev det fika och sång i Sockenstugan. Vi var väldigt många, som vanligt men bara roligt! Leia somnade lagom till kaffet haha. Hon brukar ta sig några powernaps, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Idag var Niklas med också och två andra pappor. 

Som rubriken säger så är det stora datumsdagen...

Det är nu 3 år sedan allas vår älskade mormor somnade in, så snöpligt och alldeles för tidigt. 

Jag minns när jag satt där vid din sida. Det såg ut som du sov så lugnt då respiratorn hjälpte dig att andas. Vi turades om att sitta hos dig och när jag satt där så tänkte jag på alla gånger vi lyssnat på dansban ihop och sjungt och sett Melodifestivalen. Men jag kom också ihåg ditt älskade Thorleifs. Så jag sjöng "Gråt inga tårar mer för min skull". För det gade du inte velat. Jag sjöng och så blev det lite Vikingarna. 

Vi skiftade jag och min bror och jag minns de blåa soffkuddar vi använde i det lilla anhörigrummet på IVA i Karlskrona. Tiden gick så sakta, och passande nog så var det långfredagen. Läkaren kom med beskedet som tyvärr var väntat, men de sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en. Att blödningen i hjärnan var för stor. Att vår mormor inte skulle vara den samme fick vi tidigt besked om, men att det skulle ta slut det var för oss så svårt och konstigt. Kunde inte det funnits lite kvar så hon kunde röra sig med ena handen även om vi matade henne? Men nej, mormor hade inte velat ha det så. Det är en smula egoistiskt tänkande som kommer i just sådana ögonblick.

Den här dagen var långfredagen, passande nog. För lång var den. Klockan 15.40 stängdes respiratorn av och du somnade in. Mormor höjde handen och det var som ett "hejdå" mot oss. Dina tre döttrar och så några barnbarn var där. Det tror jag nog du kände. Och lite senare gjordes du i ordning och sjukhusprästen kom. Mins färgen, minns påskliljorbuketten du fick i dina händer. Fy fan, allt var en dröm så overkligt, men så vackert ändå. Allt var över på en minut där inne kändes det som. Vi tog farväl och jag sjöng "Allting kan gå itu, men våran hjärtan har gått i tusen bitar". För så var det. Inget skulle mear bli sig likt, utan den stålkvinna. Den man alltid kom till om det var någonting. Vi körde till Max för att försöka få i oss någonting och just då sken solen till och "Farväl Jupiter, adjö" spelades. (mormor älskade Lars Winnerbäck, och såg honom sommaren innan detta hände). Det var som ett tecken, att nu var allt över. Vi kom så hem till ett hus, där satt morfar och han frågade "lever hon än???" Jag andades och "nej morfar det gör hon inte" var det värsta jag behövt säga. Det var för tidigt, du var inte redo och inte vi andra heller. Men allting har en mening och det var mycket. Kanske för mycket. Själen har nog fått ro nu, men minnet bevaras ljust... 

Så är det Atlas (mammas schäferhund) som fyller 7 år idag! Tänk att det är sju år sedan denna lille buse kom hem till oss <3 Hipp hipp hura för vår store kille. Han får nog ett ben av Matte =)

Så blir vår Leia 4 månader!! Kan verkligen börja stortjuta när jag lyssnar på låten "Mirakel" (inte den med Ranelid!). Då kommer allting upp, jag minns ju när hon låg där i magen och sparkade, hur helvetisk förlossningen var men också allt gos efter. Och hur nytt allt var. Den lilla bubblan är nu sprucken och det känns som att vi haft vår stora prinsessa väldigt länge. Hon har blivit en liten dreggelFia och pappagris. ;) På fredag ska vi till BVC så ska bli roligt att se hur stor hur är nu för växer, det gör hon så det knakar. 

Och bara för att nämna en dag till haha så är det faktiskt ett halvår sedan jag tog mitt körkort idag. (intressant vetande). Jag vet jag var lite trögstartad, men det känns härligt i alla fall att ta bilen och bara ha den friheten.

Vilket känsloinlägg detta blev, aja så kan det vara. Jag har i alla fall tänt ljuset i kyrkan, tände ett åt min kusin också som inte kan ta sig någon vart nu då hon snart ska föda och har sådan jobbig foglossning.

Nu kom Saga och Viggo hem. Vi ska göra en vimpel till den kommande konserten i morgon...

// J.