sitter och skriver med en liten busunge i famnen. Busungen heter förstås Leia. Hon bara älskar sitt babygym från Fisher price. Idag köpte jag en babygunga till henne på Köp&säljsidan på Facebook. Har länge velat ha en, för tror hon skulle gilla den. Är så roligt med alla dessa barngrejor och framförallt att se hur hon utvecklas. Hittade henne helt roterandes vid gymmet. Inte konstigt hon gnällde när hon tom hamnat med huvudet utanför mattan. Så fick jag höra två riktigt stora glädjeskratt då jag satte henne på min mage och sjöng på låten "Rad das armas". Det var verkligen en speciell känsla förra veckan då det första kluckande skrattet kom. Kommer ni ihåg?

Annars händer inte så mycket idag. Jag skulle träffat Jenny, men fick feber igårkväll och känner mig allmänt hängig så tog en dag hemma bara. Ska träffas i morgon istället. Ikväll när N kommer hem har han helg tills måndagkväll kl 21.30, ska bli skönt med lite långledigt. Hade förresten "mammorna" här igår och det var så trevligt så. Gjorde bla hallonfroumage med daim på som är min nya drog. Tiden bara flög förbi, men började må dålgt sen, men är på benen igen. Slökollar på ishockeyns sm-final också vilket för mig tillbaka till den "gamla goda tiden" då pappa och jag satt i den vita soffan hemma och hejade allt vi kunde på Brynäs som avgjorde och vann mot MODO i sista  avgörande matchen. Det var en månad innan pappa dog. Skönt att han fick glädjas över sitt älskade BIF:s sm-guld. NU, 13 år senare håller jag och hans barnbarn tummarna för att det blir smguld igen.

Så till något annat... Tänk vad allt kan förändras på bara någon sekund. Fick ett chockerande sms av mamma där det stod hon ville jag skulle veta att Atlas (vår schäfer sedan 7 år) låg för akut operation i Läckeby på djursjukhuset. Han hade drabbats av en magvridning (aldrig hört om det förut). Från att vara helt frisk till döende! Hela hans mage hade vänt sig och han hade så fruktansvärt ont. Går operationen bra så är det ändå vissa hundar som inte överlever narkosen. Oroliga timmar väntade och stackars älskade mamma. Det är ju som hennes tredje barn. Han är verkligen så fäst vid henne!! Men han kom in i tid sa dom och han kämpade väldigt tappert och jag har precis fått besked om att han är på väg hem till matte och husse nu <3 Vet att vissa är så att "det är ju bara em hund" men vissa värderar en hund näst intill lika mycket som deras vuxna barn och det är väl inget fel med det. Vissa vet jag värderar tex en bil före sina egna barn! Så vad som är viktigt och som man håller kärt kan bara man själv veta. För oss, och då framförallt mamma är han en guldklimp, värd vartenda öre (tur han är försäkrad iaf). Nu får han ha tratt toch försöka vila tror jag. Man får sig iallafall alltid en tankeställare när sådanthär otäckt händer. Så jag vill skriva här igen: Leia, min älskade dotter du betyder allt. Har givit mig den största anledningen till att verkligen strida för att göra rätt för mig osv, Niklas min älskade sambo, finns ingen som du. Världens bästa pappa och sambo. Vill alltid att det ska vara vi.Så Tova, Viggo och Saga, ni är världens bästa syskon åt Leia. Så mamma, utan dig hade jag aldrig varit den jag är idag. Fy fan vad jag beundrar dig!!! Slitit som ett djur för att ge kärlek och en trygg uppväxt till mig och Ola. Du är min bästa vän och jag älskar dig så otroligt. Och så mina kusiner, ni är guld värda, och barnen till er, farmor såklart och min faster, farbröder, och så min BÄSTA vän Josse som står ut med mig ;), Jenny som jag är så glad jag har, finns ingen så rak och ärlig, omtänksam människa som hon och så mina älskade "mammavänner". Fy fan vad helvetiskt livet har varit och jag har gråtit många tårar, men med er hjälp och vilja av stål fixar man ALLT!!! Förlåt om jag är tjatig, men som sagt tala gärna om för era nära och kära vad ni känner en gång för mycket, än för lite. Och ta ingen skit, det finns så många där ute. Ingen förtjänat någon som inte finns där för en!

Ha nu en fortsatt trevlig kväll // Johanna