Här är en bild ifrån förra året vid den här tiden ungefär. Den 31 maj, morfars födelsedag. På bilden är Ylva (min moster) och mamma som överlämnar presenter som bla var dessa sköna kuddar till hans säng. Så glad han blev. Eftråt tog vid med honom till sjön där vi satt alla fyra och grillade och åt korv. Sedan var det tårta, och som han åt!! Han var ju lite dement så han tog och tog, men är det födelsedag så är det sa både Ylva och mamma. Så satt han och "rökade" såklart där vid "sin" sjö. Atlas badade, någon han tyckte mycket om att titta på. Han drog ofta historien om hur fantastiskt det är att djur kan simma och att spädbarn också kan det. 

Denna dagen betydde mycket för mig och morfar också tror jag. Vi visste ju inte hur många till det skulle bli, men åtminstone en till var jag ju övertygad om att det skulle få bli. Men så blev det inte. Den förbannade cancern kom och i somras på bara en vecka togs livet ifrån honom. Min älskade morfar. Vi hade ett speciellt band må jag säga. Han brukade skina som solen när jag kom "nämen hej Johanna är det du som kommer..." och så kramen. Kunde dödat för att få känna dessa kramar igen. Det är med tårar i ögonen jag skriver dessa rader. Det är så förbaskat tomt. Att inte ens kunna ringa längre. Huset står tomt. När jag körde till Ingelstad idag så spelades endast "De sista ljuva åren" med Lasse Stefanz om och om igen. För det var morfar låt eller som han sa "min bit". 

Mamma har i alla fall berättat för mig att hon var vid graven och satte liljekonvaljer som han varje år fick för det var hans favoritblomma. Så satte hon dit en "besk", HAHA!! Är bara cigarettpaketet som saknas. Är säker på att morfar fått sig både en och två beska droppar idag i himmelen, och fått röka sina cigg. Om ni visstev ad svårt det var att inte få ge honom en whiskey där på sjukhuset när han bad om det. Ångrar att jag inte smugglade in en till honom. Han dog ju dagen efter, tänk om jag vetat? Jag ville sova över, men nekades såklart. Vi skulle åkt dit jag och Niklas på tisdagen, men vi hann inte. Jag kom till en kall hand. Det gjorde och gör så ont att inte få ha en sådan betydelsefull människa kvar i ens liv. Morfar, du tyckte min bebis skulle heta Gudrun. Det blev ingen Gudrun, utan en Leia. Var ju så övertygad om att du skulle få träffa min lilla flicka, men så blev det inte. Varför? Jag vet att det är livets gång i och för sig. Men man är aldrig redo. <3 

Jag skulle kunna sitta här och skriva minnen hela kvällen. Om styltorna morfar gjorde till oss, om när han bakte plättar, körde med oss till Börjes och vi köpte "Nussa". (typ som Nutella för vi fick inte köpa godis men vad som helst annars. Så då sa vi att ja men detta har man på mackan haha). Men ska inte skriva mera jag orkar det inte. Rösten ekar i mitt huvud. "Jag har det bra, di kommer med mat till mig". Förra året köpte jag en Clint Eastwoodbok till morfar. Det var hans stora Idol som föresten också fyller år idag. Nu skickade jag en hälsning och skänkte 200 till Cancerfonden. Det är alltid något. Känns inte som det, men ändå. Nu ska jag tända ljuste för bara morfar, såsom det brann för bara pappa igår. Kram på er alla och var rädda om varandra. Å morfar, skål och tack för näste;)

På min 19-årsdag i Emmaboda. I will always love u!!!!