är detta läppstift i glas ifrån Kosta boda (köpt på Cervera). Önskade mig det när jag fyllde år och fick det av mamma. Rekomenderas varmt. ;)   

Bild ifrån i dag på kompisarna Maja och Leia i Ebbes pool. Och till höger en del utav reportaget om mig i Barometern...

det är när kråkorna flyger i en svart skara ute på åkrarna. När solen skiner och värmer ens hår. Och vackrast utav allt är min dotters isblå ögon. Men ändå så skulle jag kunna gråta just precis nu. Har kämpat hela dagen. Ingenting är fel. Allt är så himla bra. Men jag antar att de ärren jag fick som liten flicka alltid kommer att finnas där och göra sig påminda. För hur lycklig jag än är kan det ibland ta emot när jag skrattar. Jag kan känna att jag inte får skratta för att pappa inte lever, eller att hur kan jag skratta? Det är inte ofta jag känner så, men det händer. Pappa var djupt deprimerad, tydligen. Men ingen vet varför. Antar det är lite samma med mig. Jag kämpar jättemycket ska ni veta. Men ibland finns det där, undermedvetet. Jag tror i alla fall att det är det, sedan så är det ju ärftligt säger dom. Jag kan vara så glad över mitt liv, men nu sitter jag här och tömmer min luft precis som när man släpper ur den ur en ballong. Känner mig väldigt disträ och ömtålig, fy vad tråkigt det känns...

Vad ville jag med detta inlägg då? Jag ville inte skriva hur synd det är om mig, för det är det inte. Jag har alltid haft mamma och hon har gjort så jag alltid klarat mig själv, betalat räkningarna, haft egna lägenheter mm och dessutom använt min barnpension till att betala hyran...

I alla fall så finns det dom som inte är lika tursamma som mig och min bror. Som står där utan PGA SVEK IFRÅN FÖRÄLDRARNA. Varför sätter man barn till världen om man bara ska göra dom besvikna och prioritera annat? Varför gör inte anhöriga något? Tyvärr blir folk i min närhet delaktiga i sådant här hyckleri, men jag kan inget göra. Bara ha en åsikt.

I alla fall, känner att jag sluddrar nu. Får väl lägga mig och mysa med Leia. Hon är så vacker så jag blir alldeles vam. MIna fina dotter, vad har jag gjort för att förtjäna dig? 

Gick i förmiddags bort till Emelie och Robin för fika med "mammorna". Fick en underbar äppelpaj och scones. Dessutom fick vu ju se hur fint dom gjort det i huset. Det var underbart fint! Tack för en fin dag.

Nehe, nu vill Leia inte vara i hoppgungan mer. När hon somnat ska jag nog skriva lite i mitt lilla block. Ibland blir det lite vettiga rader jag får ner. Dikter, ifrån hjärtat.

// J