Godkväll (eller godnatt?)! I morse väckte Leia mig när Niklas kom hem ifrån jobbet, men hon somnade lyckligtvis om till 9.30 Efter en sedvanlig förmiddag med ett antal snytningar så gjorde jag mig redo för att köra till mamma och broder en sväng. Jag packade in vagn och annat och sedan gick jag in på toaletten för att byta från min onepiece till lite snyggare kläder. Dessutom var jag ruffsig i håret och rödflammig i ansiktet. När jag står där inne på toaletten endast ikläddtrosor ringer det på dörren och jag tänker att det är nog Tova som glömt något och ska ha med sig det i skolan. Jag snabbade mig att dra på onepiecen igen (gick ju fortast så), men där står en man som påstår sig vara ifrån EON. (Vi hade en kille därifrån här förra veckan, men det var planerat så blev väldigt förvånad). Man blir ju lite skeptisk när man är ensam hemma (N sov ju) och en främmande man står i dörren. HUr vet jag att han talar sanning? Men givetvis släppte jag in honom efter dessa orden:

-Hej, jag kommer ifrån EON och jag undrar om det är du som äger denna fastigheten?

.Nej, men....

-Eller är du dotter i huset?

-NEJ, detta är min sambos hus!! 

Där stod jag alltså i min onepiece, osminkad och dan så ja kan väl förstå honom lite kanske, men lite smått sur blev jag. Jaja, det var i alla fall dagens...

Efter en halvtimma drygt så styrde jag kosan mot Emmaboda där Leia fick nya leksaker av mamma som hon genast grejade med. Så spelade vi andra Yatzy som mamma vann överlägset på (590 p!!). Så drack Ola och jag kaffe, Leia fick sin mat och gapade större än störst som vanligt och vi pratade om både det enda och det andra. Senare kände jag att jag var verkligen tvungen att ta en dusch, vilket jag inte skulle ha gjort. Det var väldigt skönt såklart, men sedan hade eksemen blossat upp i ansiktet och det sved och kliade på munnen. Jag som varit så fin nu ett tag! Men kroppen tålde väl inte att den åkte på en långvarig infektion. Så det tog verkligen ner mig psykiskt och jag vägrade åka på dramakören. Jag vet att det är insidan som räknas och att folk inte stirrar på jusr MIG, men jag kunde inte gå dit där och känna att det skulle bli roligt med tanke på såren. Någon som förstår? Jag var nära tårar, men bet ihop för det hjälper inte och dessutom när jag kom hem så sa Niklas att "vadå det syns inget speciellt knappt! Hade du inte sagt något hade jag inte tänkt på det". Det värmde mitt hjärta. Kanske ljög han, men han brukar vara ärlig så det tror jag inte. 

Hos mamma efter duschen det bli våfflor med grädde och sylt, men det blev bara våfflor med sylt (inte så bara det!) då mamma råkade välta ut all grädde på golvet. Det gjorde ju ingenting för det var så himla gott ändå! Tack Ola och mamma för idag, det kändes som förr. Ni vet att vi sitter ihop fortfarande, bara att jag bor på ett annat ställe. <3

När jag kom hem hade Tova åkt på läger med klassen. Saga och jag spelade "Åsna" ett kort som min mormor och jag alltid spelade. Sedan om jag förlorade så sa hon "Du är en åsna hela du" och skrattade. Är roligt att jag kan fortsätta spela med "mina" barn. När det var dags för läggning läste Saga för mig och Leia och sedan när N hade natatt Viggo gick jag bort dit och låg där i 10 min minst. Vi pratade om dagen i skolan och så läste han skämten i Kalle ankatidningen. Sedan kom jag och tänka på "Allabarnenskämt" och sa några jag kom ihåg". Oj vad han skrattade!

Så kom jag på en del med oss i familjen:

"Alla barnen åkte skridskor utom Saga - för hennes gick inte att laga" "Alla barnen åt rostbröd utom Tova - för hon åt lingongrova" "Alla barnen pratade och sjöng utom Leia - för hon kunde inget säga". "Alla barnen åkte till skolan utom Johanna - för hon var tvungen att hemma stanna".

I morgon ska barnen till deras mamma igen. Alltså tänk att vi hade dessa godingar på heltid i ett år! En vecka går ju så fort nu. I alla fall så ses vi ju snart igen och så brukar barnen komma hit och hämta pengar om de ska iväg och handla, så då ses man ju. Men visst det blir ju lite mera tid för städning och bara Leia denna veckan. Det känns som att det gick fortare nu när vi börjat byta på fredagar? Skumt. 

I morgon väntas kräftskiva. Ska försöka dölja skiten så mycket som möjligt med hjälp av smink. Fast jag vet att mina fina vänner inte bryr sig, de ser mig för den jag är. Precis som Niklas. Och det är ju så det ska vara, precis som Ainbusks sjunger "Älska mig för den jag är". 

Godnattkram // J

Du bad mig att leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det finns ingen som lockat
mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta
att sakta försvinna
Alla skuggor,
allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
som stiger med solens fart
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött.

(Några textrader ur låten "Av längtan till dig" av Åsa Jinder/ Cajsa-Stina Åkerström. Är precis såhär jag känner. <3