Sitter i telefonkö till Försäkringskassan och vad kan man göra då? Jo, blogga. Jag är inte arg, men lite smått irriterad för man kan ju inte leva på luft. Dessutom betalade jag Leias nya bilstol för 2800 innan idag som drogs direkt ifrån kortet. Så att vi skulle fått utbetalat våra dubbeldagar den 25e juli, måste jag ju unhdra varför vi inte fått än.

I alla fall idag har Leia och jag tagit det rätt lugnt. Vi struntade blankt i att Niklas klocka ringde klockan 4.50 och sov vidare till 8.45 Dock ganska skönt då Leia kommit in i den typiska åttamånadersperioden har jag hört. Hon vaknar pflera flera gånger om natten och är orolig och ensam, tror hon. Jag läste i en bok jag fick av mamma att det är väldigt vanligt då barnen king 8 månader drömmer mer och kommer ihåg det dom gjort under dagen. Vi har lekt tittut, sjungit och så har jag skapat en lista till Leia på Spotify. Hon är så gullig när hon sitter och diggar till Pippi Långstrup och "En kulen natt". Vi har också varit ute en liten runda (mest i trädgården). Försökte gunga med henne på barnens gungor, men d gick sådär... Lite tråkigt att bo i ett samhälle utan en bebisgunga liksom?? Men Niklas ska i alla fall sätta upp en nu snart.Så kom Saga förbi och skulle hämta pengar. Hon hade haft det bra sin första dag i skolan och berättade stolt att hon fått en läxa redan och att de hade dansat idag. Annars har Leia och jag badat, något vi båda älskar. Mysfaktor på hög nivå! Hon plaskar vilt med vattnet och leker med sina badleksaker.

Pratat med Försäkringskassan nu och han var jättevänlig (kan ju vara lite slumpartat det där). Han sa att alltid såg korrekt ut, att han såg jag hade ringt den 7 augusti och så sa han att han la att ärende skulle skyndas på. Så två dagar skulle det ta. Jag sa att ja, det låter bra. Det hoppas jag för att barn är ju inte gratis och vi har räkningar som alla andra.... Niklas sa att jag skulle ringa, för han vågar inte käfta emot. Hm, vet inte om vissa tycker jag är uppnosig, men jag bara frågade lite snällt och han sa han förstod mig verkligen... Kan ha lite förståelse det har väl varit semestertider och så. TUR att jag har jobbat och fått min lön ifrån kommunen i alla fall=)

På tal om pengar ska N och jag skrapa fram några miljoner på TRISS nu innan en kvällsrunda ute ;)

Godkväll / godnatt på er alla. I morgon börjar Saga ettan! Tänk så liten hon var när jag kom in i hennes liv och så mycket som hänt. Har gamla videos kvar ifrån "den tiden" och det är roligt att se på. Viggo börjar tredje klass och Tova sexa , sista året innan högstadiet i Växjö. Fast det kommer hon fixa galant bara motivationen finns där... I eftermiddags lämnades dom hos deras mamma. Enligt Viggos önskemål sker nu byten på fredagar. Det blir roligare att inte setts på en vecka och ha fredagsmys än att börja tjata med läxor och dylikt. Vi erbjöd att byta denna fredagen eller lördagen men det kunde inte deras mamma,hm... Inte heller ha dom mer än till fredag. Vi ville bara det skulle bli en rättvis fördelning. Men det gör inget, bara fem dagar tills vi ses igen. Jag hinner röja upp här hemma och bara fokusera på min dotter. Föresten är det väldigt smickrande att en viss person kopierar mina statusar på facebook, varsågod vettja! Idag annars har vi bara tagit det piano. Innan barnen gick spelade vi "Den försvunna diamanten" där faktiskt den allra sista brickan vi öppnade var just diamanten. På eftermiddagen drog vi neråt sjön för att svalka oss i den härliga sensommarvärmen. Där träffade vi Niklas syster, svåger och systerdotter som också badade. Men det var allt annat än skönt. Eller jo svalkande att simma runt lite, men inte så behagligt att ligga i mera. Leia badade i fredags men idag sa tom hon ifrån. Hon som älskar att bada skrek när vi badade av henne. Kanske kan det ha varit årets sista dopp som vi gjorde. Fast inte sista besöket i Sandstaden får jag hoppas. Där är så behagligt att vara! När vi kom hem gjorde vi hemmagjord vaniljglass, spelade Bingolottto och såg på Downton Abbey julspecial som sändes igår. En ganska behaglig kväll med andra ord. Det smärtar dock lite att säga att min iPhone ska skickas för lagning i morgon bitti. Detta kommer bli en rejäl prövning! Den ska dock vara tillbaka på torsdag vilket jag innerligt hoppas. Vad gjorde man innan iphonens tid, haha? N har en lång förmiddagsvecka framför sig. Vad L och jag hittat på återstår att se, men ett BVC besök är spikat i alla fall. Längtar! Godnatt. // J

(får skriva om ett långt och härligt inlägg då iphonen visade 3% men stängde av sig helt plötsligt sen). Satt i en brassestol i ett lugnt och fridfullt Emmaboda. Idag är det Cornelis dagen. Medan jag skrev så ljöd Cajsa Stina Åkerströms härliga stämma och jag andades långa härliga andetag. Anledningen jag körde hit var mest för underbara Caj, denna ödmjuka Karlskronit med långt och rufsigt hår. Hans texter berör mig riktigt enda in i själen. Att han sedan har en riktigt ljuv stämma gör inte saken sämre. Så tack kära Linus Norda för du introducerade mig för Caj och hans musik i kursen "sång i grupp" där första låten vi gjorde var "Resan når sitt slut" som också inledde hans 45 minuters resa här i Emmaboda. Sedan kom den starka "avdelning 10" som han skrev då han låg inlagd på Psyk i Karlskrona. Andra låtar var bla "ett brev" och "silverfat och amerikanska missiler". Underbara Caj, tack för showen!!! Så framförde Cajsa-Stina "av längtan till dig" som ju är en klassiker och som jag spelar ofta på pianot. Det har ju varit en tuff vecka för mig med en 8-månaders som kräver mer och mer och tre barn till ensam då N jobbat fyra vanliga nattpass och ett tolvtimmarsnattpass och skolan inte börjat än. Jag kan säga att jag trodde inte det skulle vara så här jäkla tufft. Niklas har varit förälder i 12 år men jag bara i 8 månader. Så jag var nära tårar igår när Leia inte sovit själv förens 23 och de andra vill jag ju med ge tid och läsa, se film och fixa med snacks osv. Sedan när man fört över filmen på usb så är nästa projekt att få igång TVn med alla dessa finesser. Tur att barnen visar så mycket kärlek iaf, annars hade man inte orkar. Vi har iaf roat oss bäst vi kunnat. I torsdags var vi på café (270 kr, inga Börjes priser där inte), lekte i lekparken. (en enkel grej som verkligen uppskattades) och så spelade vi klassiska Råttfällan. Dock var inte V på sitt bästa humör. Förmodligen sovit för lite. Han testade mig hela tiden! Igår åkte jag ensam med alla 4 till sjön och badade och fikade! Eller ensam var jag inte för Jenny m familj var också där. Vi doppade oss först för då sov L. Tova badade en stund men fick nog och solade istället och åt en massa fika;) V lekte med en kompis och hoppade från bryggan medan S byggde sandslott. Idag var det upp tidigt för mig Leia och Saga för hon hade fotbollscup i Ingelstad. Det var tålamodsprövande med regnskydd på och av osv men åå så roligt att se Saga spela! Jag skrek och hejade haha. Man lever sig verkligen in i matcherna. De är ju så söta när de springer alla i en klump. Men en eloge till ledarna som gör ett toppenjobb och uppmuntar alla och att ingen är dålig osv. Till fjärde och sista matchen kom pappa till Sagas stora glädje. Han är så stolt över sin fotbollstjej (över alla sina barn såklart!) och tycker det är kul att hon vill hålla på med något. Vill barnen börja med något ska man uppmuntra dom och ställa upp! Det ingår när man blir förälder. Sedan mös vi och åt pizza iallafall hela familjen!! En tuff vecka för mig både fysiskt och psykiskt närmar sig sitt slut.... Är inte ledsen för det precis. Är tråkigt att vi måste jobba och slita för det är fan inte gratis med barn. Men deras kärlek och leende går att jobba ihjäl sig för. Men nu är det över för denna gång och vet ni det gick bra! Älskar er alla 4 underbara ungar. Kram / J

hur förklarar man den känslan? Det är nog många av er där ute som vet hur det känns och speciellt dessa årsdagar. 

Nerförkinden rullar salta tårar, men vad hjälper det? Jag hör rösten som säger att "jag har det bra nu" och det ger mig en strimma hopp. Jag väljer att tro att min morfar är uppe i himmelen bland alla våra andra änglar. Många kanske tycker jag överdriver nu, men morfar var på ett sätt min bästa vän. För det vi hade var så ÄKTA och på riktigt. Varje gång jag kom sken han som solen, fastän bröstet smärtade. Varje gång spelades hans bit, och varje gång visade han mig på ett eller annat sätt hur han älskade mig. Första eller nej, alla gånger Niklas var med så låg han först i sin säng och vi pratade och sedan tittade han upp på Niklas och sa sedan till mig "han är väl snäller mot dig??!" "Ja, morfar han är den bästa jag kunnat få". "Ja, dåså". Sedan spänner han 79, år gammal blicken i Niklas ögon och säger "ANNARS VET JAG INTE VAD JAG GÖR MED DIG!!". Sjuk av påfrestningar ifrån en infark och påbörjar demens, trodde vi. Men för ett drygt år sedan fick vi veta att han hade cancer, mer cancer än någon kunde ana. Det tog exakt en vecka ifrån det att beskedet kom, tills det sista andetag också kom. Inte trodde väl jag att det skulle gå så när jag sa hejdå den där måndagskvällen förra året. 

Det var bara min moster Y som hann in och var med honom in i det sista. Mamma kom 2 minuter för sent, likaså hennes syster och jag utan bil hann inte heller. När Niklas precis kommit hem ifrån jobbet och vi skulle åka ringde mamma "han dog idag Johanna". Jag la mig på Sagas säng och grät, grät grät grät och skrek. Stängde dörren om mig för att ingen skulle se mig så ledsen. Usch vad det gör ont att skriva detta och att tänka tillbaka. För som jag skrev i brevet i kistan till morfar så gör det för ont att säga "hejdå", det är för definitivt. Jag känner fortfarande att han är hos mig eller att han sitter ute i fåtöljen kollar på Clintanfilmer, går ut på balkongen och "rökar" eller ligger i sin säng och vilar. Eller att mamma är där och hjälper honom som hon gjorde så ofta och då ringde morfar till mig. Våra samtal var inte speciellt långa, men betydde ändå världen för mig. Morfar tyckte aldrig om att prata i telefon och det var inte heller många människor han släppte nära inpå livet. Men jag har alltid varit morfars flicka på något sätt. N'är jag var liten kröp jag upp i knät, han läste julkort för mig, jag ritade teckningar till "väldens bästa morfar, från johanna" och jag rörde ihop pannkakssmeten som han senare "bakte" ihop. Och så satt jag i knät och åkte med i "måfas trakto". 

Att livet har sin gång, det var jag men när dagen väl kommer är man aldrig beredd. För hur ska man kunna tänka att det är sista gången man ser och pratar med någon man älskar så djupt.

På lördagen när morfar låg på lung / medicin inne i Karlskrona tog jag tåget och bussen för att komma till honom. På fredagen var han mycket svag men på lördagen så sjöng han och var glad. Han pratade jättemycket!! Om att jag skulle ha barn, om allt hans far lät honom, att han ville ha en whiskey och att han ville ut och röka. Innerst inne tror jag han visste, men kanske hade han inte lika ont den dagen? På måndagen var det som att möta en helt annan människa. Jag har bilder på en mager man, som tittar och nickar och viskar ja eller nej. Han frågar om jag stannar, men jag säger att jag måste gå, att man inte får sova över på sjukhuset. Det var det sista vi sa till varandra föruto hejdå och "försök sova nu". Jag fick i honom lite lax och mjölk den kvällen, vilket gladde mig oerhört för jag tänkte att än finns det tid.

Så fel jag hade. 

Idag är det ett år, 365 dagar sedan morfar, som varit lite som en pappa för mig slutade andas. Men för mig lever han. Han lever i hjärtat och framförallt genom sina otroligt roliga citat!! Här kommer lite i urval:

1. "Där är hon, den kvinnan hon som pratar så rysligt bra svenska. Det tycker jag är så bra jåt!!". (Drottnings Silvia, dessutom helt seriöst)

2. "Har du aldrig varit i Hallabro, pojk?!" (till Niklas när han frågar vilket håll han ska svänga)

3. "Det blåser så d visslar i ff....."

4. "Här finns plats åt dig med, pojk!" (till Niklas när han satt i köket och läste tidningen då morfar och jag satt på en Clint Eastwoodrulle)

5."Du rökar va? Du har så gula tänner" (till grannen, jag var med och skämdes aningen)

6. Du vet vad Merecedes står för va? Till lands, till sjöss och i luften" 

7. "Den brönnen, den e elva meter djup" (En utav de många citatet när vi körde förbi på siggamålavägen)

+ ett antal barnförbjudna citat, haha.

Morfar, jag tror du har det bra nu utan smärtor. Utan dina helvetiska sjukdomar och att du är den du en gång var. Stålpappan som mamma sa. Han som alltid hade något på gång. Jag hör rösten hela hela hela tiden. Även om Niklas råkat radera mina "heytell meddelande" ifrån dig. (det är jag mkt ledsen över). Men det spelar kvitta för jag hör rösterna, minns kärleken och våra rundor med rullstolen. Minns dina berättelser om "far och foten" och jag minns hur speciell du var för mig. Hoppas du ser lilla Leia nu. Hon ska få höra om morfar Ivar en dag, det svär jag på. Älskar dig förevigt!!!! 

// Johanna, ditt näst yngsta barnbarn.

  Dikt jag skrev 2010. Så morfar och jag på min 19-års dag. Här nere är kortet jag har på honom i min minneshylla där ljuset nu brinner.  

här sitter vi jag och min bror. Har den låten på hjärnan som man säger. "Gött och leva" med Galenskaparna / After shave. De är för goa. Sagas nya favoriter. Jag mår mycket bättre nu när eksemen är borta. Tänk att man kan bli så mycket piggare? Igår hade vi en härlig eftermiddag tillsammans med bad i Sandstaden, lekar ute med flygplanstävlingar och så kröp Leia flera steg ute i gräset!!!! Föresten hörde hon av sig igår, som jag låg på BB ihop med som fick en son dagen efter Leia föddes. Vi ska ta en fika när dom kommer hem ifrån deras resa. Ska bli riktigt roligt att se hur deras pojk ser ut nu =) 

Leia verkar inte vilja att mamma ska blogga nu då hon inte vill vara i hoppgungan eller lekstolen så får väl skriva längre ikväll. Om en liten stund ska vi bort till en utav "mammorna" här i byn som vi säger på fika. Det ska bli trevligt! Här kommer lite härliga bilder ifrån gårdagen. (Just det ja, vi gjorde ju lax, pasta och en härliga vitkåldssallad och sås igår, så gott!).

Så har jag betalat och anmält Leia till babysim steg 2 nu via Medleys hemsida. Så smidigt! Syskonens simskola börar i september tror jag så då blir det onsdagaskvällarna där ;) Tova cyklade föresten till två kompisar igår eftermiddag så hon ville inte med och bada.

Nehe, dags för lite mascara så man ser lite piggare ut!

Ha en bra dag // J   

Här är grejorna jag beställde till Leia ifrån Ellos där jag hade 300 kr rabatt. Passade även på att köpa lite till mig. En lång grå hösttunika i lite längre modell, en svart och en i jeanstyg hoodjacka fast längre så de går över rumpan. De var supersköna! Hade den ena på hockeyn. Lite lagom varm sådär. Sedan ett par byxor, och även om de passade så skaj ag skicka tillbaka det (vet inteh ur man gör me det löser väl sig) för de var så himla låga i midjan och det är så jobbigt att behöva dra i byxorna precis hela tiden... I alla fall lägger upp bilderna på det jag köpte till Leia. Älskar rosa/svart, märks det?;)

Höstoverall ifrån Bagheera stl 74, 399 kr och ett set med Hellokitty 139 kr tror jag. Hon är ju bara så söt!

Strumpbyxor två pack 69,50 kr stl 74/80 och en mössa ifrån Lundmyr 8-18 månader. (dev ra väldigt stor nu).

Här kommer lite tankar. Inte meningen att låta negativ på något sätt, men jag bara undrar. Skulle hjälpa Saga igår med hennes sommarläxa, en bok att fylla i. Först var det "mitt namn" och sedan "ett självporträtt". Sedan skulle hon skriva och rita vad hon gjort i sommar och det gick ju bra. Hon skrev att hon har varit på Gotland, träffa Pippi och badat mycket och så ritade hon en vattenrutschekana. Sen så kom hon till nästa sida och där står "min familj". Stackaren blev helt tyst först och sedan "kan jag inte få göra det i morgon?". Det kom fram sedan att hon inte riktigit visste hur hon skulle rita sin familj. Dessutom var det inte jättemycket plats. Så skulle hon även rita "här bor jag/mitt hus". Varför utgår alltid skolorna ifrån att man lever i en kärnfamilj? Eller att man har båda föräldrarna i liv? Vi lever på 2000-talet! Jag vet att de flesta är ju en känrfamilj, men till och med här i lilla Nöbbele finns det många barn som inte bor på ett och samma ställe jämt. De blir så klämda och påminda. Jag brukade faktiskt få frågor på mina spanska lektioner till exempel vad min pappa jobbade. Jag sa bara att jag har ingen pappa. Det blev sedan helt tyst och jag skämdes. Men jag hade ju inte gjort någonting fel? 

Det är säkert inte lätt att hitta på uppgifter eller läxor, det kan jag förstå så inte meningen att gnälla eller så, men förstår ni mitt sätt att tänka? 

Det slutade med att vi ska göra uppgiften ihop senare idag och jag sa till Saga att du kan ju rita mamma, Tova, Viggo och så pappa, Johanna och Leia så blir det jättebra. Och det tyckte hon också och så frågade hon om hon fick göra sträckgubbar, haha. 

Vilken varm och härlig förmiddag! Leia väckte mig vid 8.30 som hon brukar och jag gjorde henne i ordning innan jag väckte Saga och Viggo. Efterson N jobbar fem nätter denna veckan så får dom gå på fritids då ju han är deras vårdnadshavare. Men jag är ju hemma med L så jag tyckte de kunde få sova ut och sedan äta frukost i lugn och ro för att sedan vandra upp emot fritids. De ska gå två dagar och sedan ska jag ha dom här hemma. Vi får väl hitta på något, såsom utflykt eller åka till badet. Det beror lite på... Jag lämnade dom och stod sedan länge och pratade med en av de fina f-pedagogerna och hon tyckte Leia hade blivit så stor och fin! Sa att hon var lik Tova. Ja, dom säger olika, men jag tycker nog hon är mest lik Saga av barnen. Sedan tog vi en runda runt Torp. Det var varmt och skönt och musiken ljöd i lurarna. Leia är inte mycket till sällskap då hon somnar nästan direkt då vagnen går och vaknar lika fort då den står still... 

Sitter med en kaffe här och äntligen får jag skriva lite. Det hinns ju tyvärr inte alltid med. Igår for jag, Saga och Leia till Tingsryd på ishockey igen!! De stora barnen ville inte följa med. Men Saga hon är en riktig hockeytjej hon. Den enda utav Niklas barn som spelar fotboll också. Roligt!! Så kom min bror Ola dit också och det är ju lite utav en idol för henne. Vet inte varför men dom busar så bra ihop dom två. Jag tänkte att det är ju bara en träningsmatch, men det var fult med folk, nästan 1200! Så vi stod upp i första,. men sen hittade Saga bra sittplatser längst upp och det var populärt det! Förra matchen Saga var på, som var hennes första gjorde inte TAIF ett enda mål. Igår fick hon i alla fall se ett och det gillade hon minsann! Hon tog sin halsduk och viftade och skrek "JAA HEJA TINGSRYD!". Gulliga unge

  Så härligt att få andas "Dackehallsluft" igen! Vi är ju som en liten familj vi alla grönvita. I år ska det bli betydligt fler matcher ifrån min sida. Ingen jobbig graviditet eller en liten bebis. Leia är ju stor nu och med några majskrokar så är hon nöjd. 

Igår var föresten Niklas pappa här och hjälpte till med de sista listerna till golvet. Så är det snart dags att börja planera nytt kök och helst vill jag byta ut den jäkla sängen vi har och så ska Leia få ett rum. Men först ska jag beställa väggtext, minst en. Mycket att göra. Men jag ska göra huset till vårt. Det är illa nog att det inte var mitt ifrån början. Men å vad jag njuter utav mitt liv ska ni veta! Vi är en sådan underbar familj. Jag frågade Saga igår när jag hämtade hem dom om dom längtat efter pappa nu. Hon sa "ja, OCH DIG!". Blir man varm i hjärtat så säg? Iblandk an jag tycka att det är så mycket, stressigt osv och då blossar eksemen upp osv, men seriöst orka hålla på och klaga hela förbannade tiden som vissa gör?! Vad glad åt det du har och gör det bästa utav det. Om man gnäller på andra precis HELA tiden och dessutom ljuger för att försöka finna sympati ifrån människor man inte ens känner på riktigt, ja då är det illa. Men jag / vi bryr oss inte längre. Inte ett skit. Bara skrattar åt det och tänker att vi är så starka och desutom glad med tillvaron så varför ska någon få förstöra det? Never.

Ska strax göra ett nytt inlägg och sedan ska Leia få prova den maten vi hade igår i matkassen, hon är ju så stor nu. Vårt kärleksbarn <3

// J