Dagarna passerar så fort och det var länge sedan ett inlägg skrevs. Kanske brist på motivation kan vara orsaken, kanske tiden. Det är inte ofta jag sitter såhär i min ensamhet en kväll vid 20-tiden. N jobbar eftermiddag, L sover sedan 19 och hennes syskon är hos deras mamma tills på fredag. Jag sitter och känner doften av mitt nyduschade hår och njuter av den gosiga, men ack så fula onepiecen. På tal om ful så var en rolig sak idag när N kommer upp ifrån sängen och säger att "vad snygg du var idag". Jag trodde att han var ironisk då förkylningen och ett kraftigt allergianfall satt sina spår. Ansiktet var rödprickigt och bröstet pep, men han hade inte märkt det. Han menade det verkligen. Vet ni hur det känns? När orken tryter och man vill krossa spegeln och så kommer den man älskar och säger att "vad fin du är!" och jag kände att han menade det. 

Jag har kämpat med förkylningen och tendensen till astma (som för övrigt växt bort ifrån när jag var liten) sedan i fredags. Däremot är det inget speciellt att beklaga sig över, är mest tröttheten som gör en lite låg. Idag efter en väldigt bra föreläsning om motivation mm hämtade jag min dotter på dagis. Vi fikade och hon kröp intill mig och sa "hej mamma". Det är en känsla som inte går att beskriva. Då hon periodvis envisas med att inte sova på dagis var hon rätt trött, men det var alldeles för tidigt att somna så vi tappade upp ett bad. Vi badade i över 1,5 h och som hon lekte! Det roligaste var dock när vi skulle duscha. Jag började duscha och hon bara tittade och såg inte alls sådär rädd ut som hon brukar. Så tittar hon på mig och säger "mamma, dusch inte fali". Det kändes som en enorm seger då hon haft panik varje gång jag skulle duscha hennes hår speciellt. Efter ren pyjamas, välling osv somnade hon gott. Det tog en stund innan jag gick upp. Jag bara låg där och iaktog min dotter som snart fyller två år. Tänk, två år!! Det är tyft ibland och jag saknar mitt gamla liv, speciellt när jag hör om alla i klassens frihet osv. MEN, jag ångrar inte Leia för en sekund. Hon förgyller mitt och andras liv vart eviga dag...

Jag kämpar fortfarande ibland med mitt mående. Det bara kommer dagar som jag minns, men som jag inte vill eller dagar jag är så off. Har ni känt så någon gång att ni är på en plats, men ändå inte där? Men just nu mår jag oftast väldigt bra och det känns som att jag hittat rätt genom lärarprogrammet 4-6 med kommande musik som inriktning. Det är tufft ibland, men jag har lärt mig så oerhört mycket redan nu. I onsdags var jag på en skola här i närheten och observerade. Det var roligt att få komma ut i det verkliga livet om man säger så...

I fredags var jag på kung Winnerbäck, lördags var 3 härliga vänner med sambos (och två barn:) här hela kvällen och i söndags var det ishockey i Tingsryd såklart. Livet flyter på och jag känner mig som sagt väldigt tillfreds.

På söndag ska jag jobba igen, vilket ska bli roligt då det var ett tag sedan sist. När man jobbar som personlig assistent blir det ju en speciell relation man skapar så klart jag saknar... 

Avslutar med lite bilder från i lördags då Leia och jag var ute på gården mitt emot och lekte i höstvädret...

För se om jag fortsätter blogga, men min förhoppning är det.

Kram! // J