Strong Angel

Alla inlägg under november 2013

Av Johanna - 23 november 2013 23:13

lilla Leia. Hon har verkligen haft roligt idag liksom mamma och pappa. Vi är i Stockholm hos min faster med familj. Tillsammans har vi umgåtts, sett på gemensamma foton från vardera familj (fototävling, skriver mer om det en annan dag), ätit ljuvlig mat och italiensk glass och druckit härlig champagne. Det har vart en kylig dag, men en mycket bra sådan. I morgon väntar en ny, men förhoppningsvis mycket julklappsshopping... / J

ANNONS
Av Johanna - 17 november 2013 17:03

Vill ni veta vad man INTE ska göra när man bor 2,5 mil från staden? Man ska inte glömma plånboken när man kör till skolan... Fredagens spenderades som ni kanske förstår rätt mycket i bilen då jag först körde in till skolan, sen när jag skulle handla inför Sagas barnkalas slog det mig att plånboken låg så fint där hemma på bänken. Det var bara att sucka och köra hem för att hälsa på familjen och sedan sätta sig i bilen igen. 


När jag kom hem hann jag vara hemma en dryg halvtimma innan jag körde N till Ingelstad för resa med hockeybussen medan jag sedan fortsatte mot pizzerian enligt barnens önskemål. I fredags var man hyfsat bitter över att missa seriefinalen som slutade med vinst, men det glädjer mig ännu mer att någon annan hade roligt istället! (Niklas). Jag och barnen hade fredagsmys framför en film innan det var dags för mig att köra mot Ingelstad en fjärde gång för dagen och hämta N. Förstår ni varför jag vill bo i stan???? Okej, älskade fina samhälle jag trivs verkligen här, men det finns en hel annan frihet i staden som jag saknar så oerhört!! Jag blir verkligen ledsen ibland, när jag tänker på att mina klasskamrater på universitetet lever det livet jag levde för flera år sedan och det vore synd att säga att jag saknar att bara kunna komma över till en vän, ta en öl och se på fotboll eller ta en spontanfika någonstans. Men, vad är det jämfört med det jag har nu? Många guldkorn som varje dag förgyller min vardag. Det är så man måste tänka. Jag har alltid velat ha barn och gärna tidigt, så ja, jag njuter men det är väl så som vissa säger att det man INTE har, det vill man ha och tvärtom? Nåja, jag är tillfreda tro inget annat... Men ibland liksom flyger tankarna iväg, det gör de väl hos alla? 


Som rubriken säger har denna helg varit en "Sagahelg". Igår kom tretton barn hit och det bjöds på korv, tårta och godis. N tyckte jag överdrev med köpandet av godis, men ska man ha kalas så ska man! Ett barn sa att "wow, vad mycket godis man fick. Så mycket har jag aldrig fått". Det är så jag är uppfostrad att det ska inte snålas. Jag tror att generositet vinner man på i längden. Saga fick jättemånga fina presenter och hon hade roligt. Jag agerade lekledare med TIPP-leken och sagoleken (man skulle få ett namn och när jag läste det namnet från sagan skulle man springa ett varv runt alla stolar). Det blev många skratt kan jag lova! Vi hann även leka den att man ska sätta sig ner när musiken tystnar. Efter kalaset frågade jag Saga om hon var nöjd och då sa hon "ja, men det kändes som typ en minut!!". Jag antar att det är ett gott tecken...


   


Kvällen avslutades med filmen "Can´t buy me love". En riktigt härlig film. Tänk om man ändå fått vara ung på åttiotalet!! 

I morse steg vi upp tidigt Leia, N jag och Saga. Det var dags för Sagas första friidrottstävling. Hon var nervös, men förväntansfull. Förväntansfulla fanns det fler som var. Både jag och N. S var så fin i sina rosa gympaskor som lös över hela Telecom arena. 


60 meter sprang hon två gånger. I första heatet kom hon tre av sex stycken, och i andra som hon länge låg två men stumnade lite på slutet blev hon också trea men av sju stycken. Längdhoppet vet vi inte hur långt det blev, men de två sista hoppen fick hon till mycket bra. Det var en lagtävling och Ingelstad kom på andra plats av många lag! Hon fick medalj och hela laget stod på nummer två på prispallen. Det leendet och den lyckan lever jag på länge. Trots att hon inte är min är jag oerhört stolt över henne...


   


Vi köpte med Subway hem och åt allihopa.Viggo har haft två kompisar här och mestadels har alla våra datorer använts. (Inte min Macbook air för den är ingen bra speldator säger dom) Jag skulle sedan sätta mig vid tvn med barnen, men hade inte ro utan röjde och slänge/plockade undan enormt mycket leksaker på Leias rum och sorterade lådorna mm... Inte särskilt roligt, men skönt när det är gjort! Oavsett hur mycket man än plockar finns det ännu mer göra med fyra barn varannan vecka och ett stort hus. Just nu längtar jag till kvällens avsintt av Bron och ser fram emot att vara ledig i morgon också...


Ny vecka med nya möjligheter stundar. Take care // J

ANNONS
Av Johanna - 14 november 2013 22:36

Gårdagen var riktigt jobbig. Det pep i luftrören, ögonen svullnade och för att inte tala om alla kliattacker... Jag satt i skolan och kämpade på. Hoppas att folk inte tar mig för att vara asocial på något vis, för det är det sista jag är / vill vara...

        

Jag bestämnde mig för att somna tidigt och att INTE ta en Atarax (lindring av klåda) vilket misslyckades båda två. Men jag sov gott hela natten och idag har jag känt mig piggare. I alla fall känns det bättre.Leia och jag gjorde härlig förmiddagsfika i form av fruktsallad. N jobbar em denna veckan så jag bestämde mig för att på min lediga dag ensam köra med Leia och bada på Kaskad något jag absolut inte ångrar! Hon var sjövild, men ack så lycklig. Vet ni hur det värmer ett modershjärta att se sitt barn leka och komma springandes mot en? "Mamma, titta nu!!". Mest ville hon leka med sjöodjuret och gå där fram och tillbaka med en hink. Ibland satte hon den på huvudet och sa "Leia, buuusig". Vi badade också inne i den varma bassängen där hon simmade och "hoppade från kanten". Vi var i två timmar innan duschning. Så köpte jag pannkakor med sylt och grädde. Tror ni hon åt då eller?! Hon som alltid äter hur bra som helst. 


   

Hemma kom storasyster och famror förbi medan mamma var på kören. Vi är i full gång med att öva inför lucia nu. Julkänslan börjar så sakteligen komma smygandes. Jag fullkomligt älskar julen! Speciellt nu när man fått eget (egna) barn. Allt ifrån chokladkalendrar, vit snö och mysiga julsånger är bara undebart alltihop... 


Det får bli ett litet kortare inlägg ikväll för snart kommer N hem. Vi ska se en film tillsammans. Jag längtar! Idag har varit en konstig dag. I början av dagen kände jag mig så stark, men nu är ångesten skyhög! Trots, att jag inte är ledsen över något. Jag är ju glad idag! Det är som en klump som kör runt inuti mig. Kan någon förstå? Den går att ignorera, och jag vet att efter max några dagar försvinner den, för det är inget ovanligt att jag får mina downs, men tråkigt när det väl händer. Tro inte att jag på något sätt är konstigt, eller jo det kanske jag är men på ett bra sätt i såfall. Det brukar i alla fall mina kompisar säga. Ibland älskar jag mörkret utanför. Det är vackert och lugnande. Men ibland kan det kännas ensamt, kallt och väldigt deprimerande. Fast så har vi nog det alla människor? Ibland är man glad, ibland är man ledsen. Det är ju så livet är. Och trots de jobbiga stunderna älskar jag livet!! Det har varit en så kallad "Winnerbäckdag" idag. Det vill säga mycket lyssnande på denne djupa underbara man. Därför avslutar jag med citatet "Livet är en dans på rosor - men det är en dans med svåra steg". 


Tänk på det... 


Eller förresten skriver några rader om helgen också. I morgon ska vi ha seminarium, sedan kommer Leias syskon som jag ska mysa med medan deras pappa är på hockeyresa. Det blit självklart fotboll också. Lördag ska jag agera lekledare som S utnämnt mig till på hennes barnkalas. Avslutar helgen gör vi med att följa med S som ska på sin första friiidrottstävling. 


Kram / J

Av Johanna - 10 november 2013 21:32

Så har söndagskvällen kommit. Det brukar för många betyda jobbångest, men inte för oss. N har sitt andra 36-timmars pass på raken nu, sedan ledig mån och tisdag. Jag och Leia åkte till mamma i onsdags så att jag skulle kunna fokusera på hemtentan (men också för att hälsa på såklart!) som nu är inlämnad! Flera timmar innan deadline dessutom. Det var avslutningen på kurs 2 på lärarprogrammet. Det var mycket om utvecklingspsykolgi och att definiera kunskapsbegreppet. Roligt, men väldigt svårt. Den här gången känns det betydligt sämre än förra, men jag kan inte annat än och vara nöjd då jag gjort mitt yttersta! Förstår ni känslan när man lämnat in och bara kan andas? Åtminstone i några timmar för i morgon börjar 15 hp svenska med bl.a fem skrivuppgifter och två salstentor...


Hemma hann vi gratta pappa Niklas innan han körde för tredje jobbnatten. Leia var så lycklig och kramade och pussade på pappa som hon inte träffat på fyra dagar. Hon gav en teckning hon ritat och en chokladkartong. Meningen var att Niklas andra barn som är hos deras mamma tills fredag skulle kommit men de var och friade deras mormor tyvärr...:/ tack för att du är den du är och den bästa pappan till barnen!! Men också för att du förvandlat fars dag från en mörk och regnig dag till en dag med solsken och familjelycka. Ljuset brinner här hemma för min egen pappa. Jag kan inte göra så mycket mer tyvärr. Himlen har inga telefoner, men kanske vet han att jag tänker på honom och tackar honom för livet och för min lillebror....


Kvällen avslutade Leia och jag med ett varmt skumbad. Sedan länge sover hon gott mitt lilla hjärta. Om ni visste hur ont det gör att inte kunna vara hos henne och ägna all den tiden man vill? Men man måste nog tänka att man behöver gå på ex hockey ibland eller simma en sväng i bassängen, att ha en så kallad egentid. Egentid har jag ju haft i form av en stycke dator , sisådär fyra tjocka böcker och ett anteckningsblock. Men Leia har haft det toppen med mormor. Byggt pepparkakshus (det är två tomtar som bor där nu för L tyckte den ena skulle ätas upp haha). De har också matat ankorna, läst sagor och spelat spel mm. Trots mammas begränsningar stöttar hon sina nära och kära och ställer ALLTID upp. Jag är evigt tacksam! Det är långt ifrån alla som verkligen kör eller erbjuder att passa barnbarn osv.. Jag tror och hoppas jag blir likadan när jag blir "gammal";) 


   


 
 


 

Av Johanna - 5 november 2013 14:46

 


 


 

// Stolt mamma 

Av Johanna - 2 november 2013 23:49

Nu lider denna Alla helgons dag mot sitt slut och ute på kyrkogårdarna i Sverige brinner ljusen för de som gått före oss. Det här är och har i många år varit en betydelsefull dag för mig, och säkert många andra. Det är en sorgens dag, men också lite glädjens dag tycker jag i alla fall för man minns de bra sakerna också. Man tänker helt enkelt efter. Jag minns att mina vänner tyckte det var så roligt att vara hemma hos oss för pappa lekte så och hittade på skojiga saker. Jag minns också när vi satt och tokhejade på Brynäs ihop hemma i tvsoffan, pappa och jag. Men mest minns jag kärleken gentemot mig. Det är något jag aldrig kommer att tvivla på. För jag minns att även när mina ögon mötte den förändrade pappas ögon som var oändligt sorgsna så syntes kärleken ändå. Han var så stolt över mig, och jag över honom. Varför kunde det inte fått förbli så? Vad var det som hände? Hur kan en människa förändras så drastiskt under en så kort period? Jag kommer aldrig få de svar jag letar effter och egetligen spelar det ingen roll, men frågorna finns där och dagar som dessa gnager dom inuti huvudet lite extra... 

   Det gör såå ont att tänka på allt som pappa faktskt missat. Alla mina mästerskapsmedaljer i bordtennis, alla uppträden, mina anställningar jag fått trots jag varit ung, när jag tog studenten, tog mitt körkort och fick barn!! Jag har haft en väldigt br barndom tack vare mamma, men jag tänker fortfarande ibland hur allt kunnat vara. Det är väl normalt, eller? 

  Men idag har jag också mints mina andra fyra änglar som också finns där i hjärtat. Morfar tror jag fortfarande lever ibland, han känns så nära trots att det gick två år sedan cancern dödade honom. Mormors för tidiga bortgång. Hon hade såå mycket mer att ge, så varför fick det inte bli så? Hon var verkligen den mest omtänksamma, godhjätade person man kan tänka sig och jag är tacksam att just hon varit del i mitt liv i över 18 år. Farfar och moster finns också där med många specifika minnen... 

  Idag på förmiddagen kom min kusin och hennes barn. Barnen lekte och vi pratade, åt mat och fikade. N jobbar hela helgen lång så inte setts något alls knappt. En väldigt trevlig fm/em iaf! Tack A och co. för besöket. Sedan åkte Leia och jag mot min hembygd. Farmor, mamma, Leia och jag såg fackeltåget, höra härlig är jorden innan gudtjänsten. Det är den enda gudstjänst jag går på varje år, för den är vacker och berör på riktigt. Så tände dom ljus för alla som gått bort under året. Det var en hel del som jag jobbat med inom vården. En extra tanke till er <3 Avslutnnigen med "Stad i ljus" var magisk med solosång och härlig körsång i refrängen. Däremot saknades många låtar som alltid varit i många år, vilket jag tyckte var synd. Det är bra med förändring, men just i det här fallet ska det vara samma. Precis som på julafton. Kalla mig konservativ om ni vill... Men i det stora hela, en magisk eftermiddag. Leia skötte sig väldigt bra i kyrkan förutom att hon ade svårt att vara tyst och tyckte hon kunde prata hela tiden.    

  Efteråt gick vi till farfar och pappa grav. Någon hade lagt en stor gul ros på pappas grav. Det värmde lite. Jag tände ett ljus på vardera grav och Leia klappade stenarna. Om jag frågar vart morfar är tittar hon upp mot himmelen. Så klok. L ville inte stå still där så jag fick inte mycket tid där, det var synd för jag ville det men jag var där och det är huvudsaken. 

  Sedan gick vi hem till farmor och åt god kycklingfilé med ris. Vi pratade och hade trevligt och spelade såklart Yatzy. Tänk att en sådan dyster dag, kan vara så trevlig ändå. Men det är väl det som livet handlar om? Jag har mimst många jag älskar, men jag har också vunnit minst lika mycket. Min Leia, hennes syskon, Niklas mm betyder ju världen. Gemenskapen vi hade hos farmor ikväll pekar på att livet är tungt, men man måste resa sig och ta vara på allt bra som livet har att ge. Och det tyckte jag vi gjorde ikväll. Tack mamma och farmor! Jag är den gladaste som finns, trots att livet ständigt utmanar och minnet slår ner en finns bla ni som några utav alla livets ljusglimtar. 


 

Natti / J

Presentation


Mamma. "Bonusmamma". Sambo. Dotter. Storasyster. Lärarstudent. Personlig assistent. Taifare. Musikälskare.

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Strong Angel med Blogkeen
Följ Strong Angel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se