Så har söndagskvällen kommit. Det brukar för många betyda jobbångest, men inte för oss. N har sitt andra 36-timmars pass på raken nu, sedan ledig mån och tisdag. Jag och Leia åkte till mamma i onsdags så att jag skulle kunna fokusera på hemtentan (men också för att hälsa på såklart!) som nu är inlämnad! Flera timmar innan deadline dessutom. Det var avslutningen på kurs 2 på lärarprogrammet. Det var mycket om utvecklingspsykolgi och att definiera kunskapsbegreppet. Roligt, men väldigt svårt. Den här gången känns det betydligt sämre än förra, men jag kan inte annat än och vara nöjd då jag gjort mitt yttersta! Förstår ni känslan när man lämnat in och bara kan andas? Åtminstone i några timmar för i morgon börjar 15 hp svenska med bl.a fem skrivuppgifter och två salstentor...

Hemma hann vi gratta pappa Niklas innan han körde för tredje jobbnatten. Leia var så lycklig och kramade och pussade på pappa som hon inte träffat på fyra dagar. Hon gav en teckning hon ritat och en chokladkartong. Meningen var att Niklas andra barn som är hos deras mamma tills fredag skulle kommit men de var och friade deras mormor tyvärr...:/ tack för att du är den du är och den bästa pappan till barnen!! Men också för att du förvandlat fars dag från en mörk och regnig dag till en dag med solsken och familjelycka. Ljuset brinner här hemma för min egen pappa. Jag kan inte göra så mycket mer tyvärr. Himlen har inga telefoner, men kanske vet han att jag tänker på honom och tackar honom för livet och för min lillebror....

Kvällen avslutade Leia och jag med ett varmt skumbad. Sedan länge sover hon gott mitt lilla hjärta. Om ni visste hur ont det gör att inte kunna vara hos henne och ägna all den tiden man vill? Men man måste nog tänka att man behöver gå på ex hockey ibland eller simma en sväng i bassängen, att ha en så kallad egentid. Egentid har jag ju haft i form av en stycke dator , sisådär fyra tjocka böcker och ett anteckningsblock. Men Leia har haft det toppen med mormor. Byggt pepparkakshus (det är två tomtar som bor där nu för L tyckte den ena skulle ätas upp haha). De har också matat ankorna, läst sagor och spelat spel mm. Trots mammas begränsningar stöttar hon sina nära och kära och ställer ALLTID upp. Jag är evigt tacksam! Det är långt ifrån alla som verkligen kör eller erbjuder att passa barnbarn osv.. Jag tror och hoppas jag blir likadan när jag blir "gammal";) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Inleder detta inlägg, med bilden på denna ursöta kanin. Bilden är en av många smycken som finns på http://www.cuteness.se/ . De har även inredningsprylar, coola mobilskal mm. Gå in å kika vettja! Jag är med och tävlar om detta ursöta smycke och ...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja, jag slutade ett av mina jobb tidigare än beräknat. Det är något jag egentligen aldrig skulle göra men det blev för mkt helt enkelt...Det grämer mig fortfarande.   2. Höll du några av di...

Hej, jag är tillbaka!! Eller nej jag vet inte. Det var otroligt länge sen jag skrev och dagarna har liksom bara passerat. Det låter ju tråkigt och det är inte så jag menar. Vilken underbar sommar och nu då, vilken jul!! Julen är den högtid jag älskar...

Det börjar nästan bli tjatigt det här med att jag ska skriva mer regelbundet, men sedan blir det aldrig så. Kanske är det dags den här gången? Vi får väl se...   Idag har inte varit någon höjdardag då jag känt mig febrig och dunderförkyld. Dessut...

Dagen började tidigt för L och mig idag. Medan N var påväg hem från nattens jobbpass gjorde L och jag oss redo för dagis / jobb. Jag lämnade Leia redan klockan 6.15. I vanliga fall sover hon i alla fall två timmar till om hon får välja, men hon vakna...