Det fick bli ett inlägg till i väntan på att N ska spela färdigt sitt race. Jag trodde när jag träffade en så pass mycket äldre kille att han inte skulle hålla på med massa miljarder pangpang och racingspel, men tji fick jag. Nåja, alla har vi olika intressen...

I lördags jobbade jag ett 16-7.15 pass. Det var roligt att vara tillbaka och de femton vakentimmarna gick väldigt bra! Vi hade en bra kväll. Jag fick också min julklapp av företaget. En fin burk med saffranskakor och några speciella, små knäckebröd. Det gladde mig lite extra! Att jag råkade knapra i mig några saffranskakor under natten, var inte meningen ;)

I torsdags hade vi mys här hemma på hög nivå. Vi spelade Las Vegas, det roliga spelet jag fick i julklapp hela familjen. Som man kanske kan misstänka med tanke på namnet handlar det om mycket tur, men också lite skicklighet men är ändå inte alls jättesvårt för barnen. Vi gjorde också glass i glassmaskinen och drack varm choklad, som speciellt V frågat om vi minsann inte kunde köpa det någon gång till kaffemaskinen. På kvällen började vi kolla på "Hungergames" tillsammans. Gemenskap kan varalite "gnabbigt", men är ofta väldigt mysigt. Nu är Leias syskon hos deras mamma och det är tyst här i huset. Visst kan det vara skönt någon gång, men oftast saknar man dom... 

Förresten, kolla in Leias påhitt i veckan. Hon hittade Tovas gamla docka och bad mig hjälpa henne att klä av den för den hade bajsat sa hon. Sen hämtade hon själv en blöja och snodde in den i "måste ha blöja, mamma. Nu kläde!". Då skulle jag hjälpa henne med armarna för det fixade hon inte själv när tröjan skulle igenom där. Dessa ungar... Påhittiga och kloka. Andra nya roliga meingar som kommit är "Komme stax mamma" eller "Ja´ll göra nånting!!". Barns glädje och den glädjen de skänker en varje dag ´, vad vore livet utan det?

Kram / J    

Det finns egentligen ingen förklaring till varför kvällen känns som den gör. Min lilla flicka är hos mamma då dagis är stängt i morgon och N jobbar medan skolan åter drar igång för min del. Visst, det har varit en fantastisk julledighet, men kanske är det därför det känns så jobbigt? Man säger alltid att det går så fort, men den här gången har det gått fort! Fortare än ett hundrameterslopp sprunget av Usain Bolt. Fortare än vad det tar för ett äpple att falla ner från trädet, men också fortare än när en vindpust drar fram och man får den där isande känslan mot ens lena kinder. 

Idag har vi haft framträde i kyrkan med sång och dramagruppen. Musiken är någonting jag verkligen glädjs över och som finns här i livet. Vet ni hur det känns när jag säger att musik är kärlek? Det är tusen känslor på en och samma gång. Kärlek innehåller ju egentligen allt: både glädje, men också besvikelse och ledsamhet. Det var fantastiskt som alltid att l¨ta rösten komma ut och bli till vackra tongångar. Jag antar att jag som vanligt är otacksam för allt jag har. Jag är lycklig, men i och för sig, måste man alltid alltid alltid vara glad? Mitt recept mot ångest är att bearbeta den. 

Missförstå mig inte nu för jag har för det mesta tyckt det varit väldigt roligt att studera och jag har lärt mig så oerhört mycket på bara en termin, men den sista kursen inann jul var väldigt påfrestande. Det är kanske det som gör att man känner sig lite omotiverad? Dessutom kommer det vara väldigt mycket grupparbeten. Ska jag vara ärlig är jag så trött på dessa att jag vill spy rakt ut! Jag tycker det är roligt ibland, men inte nästan hela tiden! Vi lär oss dessutom att tillsammans lär man sig bäst. Det tror jag till viss del stämmer. Genom seminarium har jag snappat ut mina kloka kurskamraters tankar , men det finns många som föredrar ensamarbete och det behövs i alla fall lika mycket, tycker jag. 

Nu får det vara färdiggnällt. Jag har lättat mitt hjärta lite. En eloge till er som orkat ta er igeom dessa rader. Men återigen vill jag poängtera att livet är inte bara en dans på rosor så varför ska då allting man skriver vara positivit? Man kommer ingenstans med fasader eller att vara blåögd, det är i alla fall vad jag tror. 

Kärlek från en ikväll lite sargad själv.. // J