Jag tävlar om hos Sjubarnsmamma om en docka
Tävlingen avslutas den 4 mars kl 18:00.

Ta chansen du också =)

... och man har sämre dagar. Idag är väl tyvärr en sådan. Trots att det är lördag och Melodifestivalen börjar ikväll så känner jag mig inte alls på topp. På ett sätt får jag väl skylla mig själv. Jag hade en läkartid förra veckan och fick "ny" medicin utskriven. Det är samma, låga dos som innan men det märks om man som nu inte tagit den. Jag glömde ju helt bort det igår och har ingen lust att packa in barnen i bilen för en tripp till stan. Så får väl genomlida att vara lite disträ. Jag vet ju att det försvinner. 

Sen allt hände med pappa, har diverse kuratorer och psykologer tvingat sig på. NEJ TACK! I början ville jag vara ett barn, precis som alla andra och inte prata om det. När jag väl ville, upp mot högstadiet så fick jag en som behandlade mig som ett litet barn. Sedan fick jag en jättebra nere på ungdomsmottagningen i Karlskrona, där jag bodde i tre år. Jag kände dock att behovet inte fanns. Jag har bra stöd hemma och jag skriver mycket hellre. Men nu, har ska jag ge det en chans till. Jag har blivit äldre och det finns så mycket känslor och tankar i mig att jag nästan exploderar. Och då måste man ju glra någonting, eller hur? Jag skulle aldrig låta det gå så långt som för pappa, jag erkänner mina svagheter och öppen med det. Jag tror att fler borde vara det så det inte blir en sådan tabu hela tiden? 

Jag har sovit dåligt i natt. Legat och vändt och vridit. Allergi säkerligen och mycket tankar. N är fortfarande iväg med fotbollen på möte och fest. Han svarade aldrig mig igår, vilket gör mig lite ledsen. Jag hade klassfest igår, men lät honom gå och jag sa det var lugnt att jag var hemma med alla barnen. För det är ju det förhållanden handlar om, om att ge och ta. Men jag avskyr när man släpper helt. Idag vaknade jag verkligen på fel sida. Barnen gav mig sovmorgon (tack för det!), men inte ens kaffet smakade gott. Det är vitt och kallt ute, mina torra fingrar svider när jag fixar med diskberget osv. Istället för att gnälla vill jag göra något roligt med barnen. Vi ska spela spel, åka pulka och ikväll mysa vid en brasa. Jag ska bara få ur mig lite så går det nog lättare sedan... 

En annan sak som gör mig ledsen är att LCHF inte fungerade så som jag hoppats på. Med en nergång på 0,9 kg på 2,5 veckor är det dags att väga in sig på Viktväktarna på tisdag. För jag SKA ner nu och återgå till den jag var innan graviditeten. Jag är emot bantning egentligen och är en livsnjutare, men det går inte alltid att tänka så inte när det går ut över hälsan. 

Nu skäms jag när jag läser igenom allt jag skrivit. Det är få förunnat när man är så ung och ha allt det jag har. Att vara mamma/extramamma (gillar inte det ordet!). Men det finns saker som inte alltid är så bra som jag jobbar med. Jag tror också att man måste acceptera att familjelivet oftast, men inte alltid är en dans på rosor. Soporma var överfulla innan jag gick ut med dom, och disken inte insatt i diskmaskinen. För det måste man efter VARJE måltid tjata om annars sätter de inte in... Tillslut skiter man i det... 

Jag älskar mitt liv, men letar efter värmen och energi... Vart finns den?!

ps. det här har ingenting med skolan att göra. Jag trivs som bara den och det känns rätt!