Godkväll på er alla!

Dagen idag har varit bättre än igår. Allting blev så fel...

Leia vaknade kl 7 och jag gav henne välling, bytte blöja osv. Efter en timma tog vid ett härligt bad innan hon skulle sova en runda till, men det vägrade hon och hon vägrade att vara vaken också för hon var inte alls glad. Vi gick i alla fall upp på Små&stora och sjöng och mös med kompisarna. Så härligt att det finns i samhället här! (Vi bor bara mitt emot i princip). Jag sminkade mig inte ens faktiskt och många sa jag såg trött ut och det var jag för Leia hade vaknat flertalet gånger under natten och sparkat, gråtit, tappat nappen osv. Det är väl typiskt den tiden nu när dom är dryga 9 månader då de drömmer så intensivt och är livrädda för att vara ensamma har jag hört. Dessutom har hon vägrat vällingen tre kvällar i rad (dock inte ikväll tack och lov). Så är hon inte det där "snälla" barnet som sitter och leker längre utan det kryps överallt och rivs ner saker, dras i sladdar,ställs sig upp i soffan osv. Det är så roligt att vi har en sådan livlig tös, men visst blir man trött!

När Leia sov middag sov jag också. Jag bara sov och sov. Hur kan man vara så trött och slut i kroppen? Jag har ETT (fyra barn). I alla fall ska jag försöka förklara lite nu. Inte ens min sambo förstår på riktigt så begär inte att någon ska förstå. Misstolka mig inte nu, jag är INTE på något sätt sjuk eller så, men vill inte hämna där, därför skriver jag detta nu.

1999, när jag var åtta år tog min pappa sitt liv som jag skrivit lite tidigare om. Jag var hans flicka, den enda och vi hade vekligen något speciellt. I alla fall så skrev han ett brev och där stod bland annat att jag skulle vara stark. Det såg jag som ett löfte jag absolut inte fick bryta. Man skulle inte gråta, inte heller visa sig svag. Skolkuratorn kopplades in direkt efter pappa dött (efter sommarlovet), men jag teg som muren om hur jag kände. Eller när mamma frågade så böt jag samtalsämne direkt. Detta har jag senare fått äta upp. För ni som gått igenom något väldigt svårt, vet att det kani nte slinka förbi obemärkt. Det går inte?! Alla är olika psykiskt och fysiskt, men alla känner någonting. Och det började jag göra framförallt kring 14-15 års ålder. Då skrev jag mycket dagbok och så anfötrodde jag mig till mamma och försökte gå på BUP och pratade (utan framgång då hon såg mig som en liten unge vilket jag verkligen inte var då). När jag var 17 år och bodde själv nere i en lägenhet i staden så gick allting bra för mig, men det var ändå tufft och jag kunde läsa till ett prov exempelvis religionkunskap A. Jag fick MVG på första provet, och på nästa hade jag precis G. Behöver jag säga att jagf var riktigt besviken? Ändå hade jag läst lika mycket till båda. Och vet ni varför? Alla bokstäver klumpade ihop sig, jag såg inte vad som stod och tankarna var långt långt iväg. Jag satt på Socialkunskapen och de ropade upp mitt namn och jag sa "va??!" "eller ja, jag är här.:". Fast jag var ju inte där, jag var någon helt annanstans. Låter detta luddigt? Begär inte att någon som ska förstå. Men i alla fall fick jag via ungdomsmottagningen kontakt med en läkare som mot min vilja skrev ut antidepressiv 20 mg (lägsta dosen) och den går jag fortfarand på trots två försök att sluta. Mitt ex ville jag skulle sluta. "Vadå du har ju mig". "Gör inte jagdig lycklig?!!". DET HANDLAR INTE OM DET. Just nu har jag allt jag någonsin önskat, precis allt. En dotter jag älskar mer än ord kan beskriva, en sambo med ögon jag väntat på och med ett hjärta av guld, en familjefader och så hans barn som älskar mig och som jag verkligen älskar sjuk mycket tillbaka!! Och för att inte tala om min bror och mamma...

Men i alla fall, jag äter medicinen för att annatrs skulle jag vara frånvarande och lite "off" jämt. Min kusin som är distriktsköterska tror att det är något ämne som felar och att det är genetiskt. Det tror jag stenhårt på. Och ni får döma mig om ni vill, men min pappa fick medicin, en väldigt stark en. Han tyckte att det var idioter som tog sådana lyckopiller. Jag tycker han är en idiot som istället lämnade sina två barn som han satt till världen. Så nej jag sköms inte över den jag är eller att jag äter en låg dos emot något som kunnat bli så mycket värre. Och försök förstå, det handlar inte om det man har utan om något jag inte kan sätta fingret på!!

Älskade N, du säger du hittat den bästa man kan hitta. Även om jag inte håller med så är jag glad du okrkar med mig ibland när jag är down eller bara oförklarligt frånvarande. Det måste vara påfrestande att leva med en människa som mig, men tro mig jag kämpar och tänker en dag vara utan medicin för livet är som jag sagt så ofta en dans på rosor, men en dans med svåra steg. Ta hand om varandra och om jag är off någon gång, eller kanske drar mig tillbaka beror det inte på er, enbart mig. Hoppas ni förstår lite vad jag nu prentat ner. 

Snart dags för sängen även om jag vill skriva ännu mer. Kanske blir några diktrader i mitt lilla block jag har. 

Kram och natti // J

Avslutar med lite bilder från idag / i veckan också:)

 Dagens underbart goda lunch på Grand samarkand. Kycklingsallad / bakpotatis.

Leia och jag på Kaskad i måndags efter ett "dyk ifrån kanten".

Hon är en duktig simmare nu ;)

Denna fina klänningen (MeandI) har hon fått ifrån min mamma.

Jag är full med blåmärken rätt ofta på benen. Fattar ingenting??

Många människor säger att man kan inte älska en artist eller kändis. Nej, kanske inte så som man kan älska sin partner, och inte heller kompismässigt såvia man inte känner personen. Men jag ÄLSKAR artisten P!nk. Hade jag inte varit hetero hade hon legat längst upp på min lista för sin kvinnlighet och underbara utstrålning. Jag känner inte henne, men alla artister har ju en image, och så hör man om saker de gör. Pink har jag lyssnat på sedan 2001 och många tårar har kommit ut eller besparats tack vare hennes musik. Jag har köat tretton timmar i iskall kyla för att få se henne live i såväl Ullevi som Globen i Stockholm. Det var kallt, fruktansvärt jobbigt, men den värme ag fick lever jag fortfarande på idag. Jag tycker faktiskt man kan älska en kändis. För Pink skriver sina låtar själv, (som en artist ska!!), sjunger som en gudinna, skriver texter som berör och som framförallt betyder något! Därför älskar jag henne och att hennes nya skiva kom igår betyder lilla julafton. Näst senaste konserten hon höll i Sverige stod mamma och jag längst fram och Pink tog min hand. Det är ett sådant ögonblick som etsat sig fast på näthinnan. Jag själv skriver mycket, tänker mycket, är ofta glad, men också ledsen /sårbar och "plågas" stundtals av det som varit. Man kan känna att man identifierar sig med en människa och att man reflekterar så bra till texterna. Hur många skilsmässobarn världen över tror ni har "överlevt" tack vare "Family potrait?" 

Att jag skriver detta nu är för att jag ikväll tittat igenom senaste konserten hon gjorde ifrån London i torsdags, tillbaka ifrån sin mammaledighet vackrare och piggare än någonsin. Visst glömde hon texterna relativit ofta, men det är Pink, hon bara skrattar och vi kan inte sluta älska henne för det.

Kommer och tänka på tiden då jag var tonåring. Där är det viktigt att man har någon eller något att se upp till. Jag har alltid haft mamma eller min bäst vän Josefine, men nu menar jag en förbild. Jag ville se ut som Pink (piercade mig i näsan, satte in ring sedan och så piercade jag tungan). Dock färgade jag inte hela håret rosa, bara en slinga. Men då kände jag mig cool och lycklig. Löjligt tänker jag nu, men alla vet att tonårstiden är jobbig och full med identitetsfrågor.

Kanske är detta svårt att förstå (svamlar jag?), men jag ville bara skriva några rader om en kvinna vars musik hjälpt mig och så många andra att andas lite lättare, varje dag och varje kväll. 

ps. glömde ju det viktigaste: att hon säger vad hon tycker och står för det!! Det är jag både älskad och hatad för, men hellre det än att tiga och inte tycka. Alla tycker väl för fan någonting??

Avslutar med texten ifrån en låt ifrån den nya skivan "The tryth about love". (duett)

"Just give me a reason"

Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I, your willing victim

I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them

Now you've been talking in your sleep
Oh, oh, things you never say to me
Oh, oh, tell me that you've had enough
Of our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh, we had everything)

Your head is running wild again
My dear, we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah, but this is happenin')

You've been havin' real bad dreams
Oh, oh, you used to lie so close to me
Oh, oh, there's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh, our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough

You're holding it in
You're pouring a drink
No, nothing is as bad as it seems
We'll come clean

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, oh, we can learn to love again
Oh, oh, we can learn to love again
Oh, oh, that we're not broken just bent
And we can learn to love again

är minst sagt i farten här hemma nu;)

Skolfotografering. Vi har haft en lugn morgon. Niklas åkte på utbildning kl 7 ca och jag gjorde frukost och fikat med till skolan. Sedan tog de på kläderna vi/de valt. Tova valde en tunika hon fått av mig:) När barnen skulle gå kröp Leia ända till dörren för att säga hejdå. Hon vaknade kl 5, men somnade lyckligtvis om efter välling och en del prat. Nu väntar kaffe och så får vi se vad dagen har att erbjuda. Det jag vet är att Saga ska på barnkören och jag dramakören. På söndag medverkar vi i kyrkan, kul! Kolla bilden, visst blev de fina alla tre? <3 (Tova går i sexan, Viggo trean och Saga ettan)

Sitter här och har nu kollat på tågbiljetter till Stockholm då min faster bor där och vi ska ha en fototävling inom pappas släkt. Blev bjuden på denna trevliga tillställning så jag kände att varför inte? Fick tag i tågbiljetter för mig för 600 kronor T&R från Alvesta och får sova hos min faster. De har flyttat till en större lägenhet och så har säkert min lilla kusin växt en hel del nu så vore roligt att träffa henne! Frågan är bara om Leia ska med? Niklas ska vara hemma för vi har de andra barnen den helgen och det är för mycket pengar känner vi och då hade vi fått bo på hotell / vandrarhem osv. Så det blir jag och förmodligen Leia som åker. Min mamma ställer gärna upp som barnvakt, och hon kan vara hemma säger Niklas, men jag tror jag klarar att ha henne där. Hon är så duktig och jag vill ju vara med henne så mycket det bara går. Kul för henne att få träffa släktingar och att komma iväg ju? Eller har hon det bättre hemma än ca 3 timmars tågresa? 

Dagen ville Leia skulle vakna vid 5 när pappa steg upp, vilket jag inte var så sugen på. Med lite välling somnade hon om till klockan 7, så helt okej. Jag skulle ändå upp med hennes syskon till skolan då så. Efter det så mös vi lite och lekte innan vi tog ett långt och skönt skummbad. Sedan behövde Leia sova en stund efter vällingen och jag gjorde mig i ordning innan vi begav oss mot Små&stora där vi träffade alla fina kompisar, sjöng, fikade och busade. 

I eftermiddags så finns väl inte så mycket att skriva om direkt. Barnen har gjort sina läxor, jag har lagat en köttgryta och S har haft kvällsgympa.Niklas jobbar ju förresten roligt denna veckan: fyra förmiddagar, ledig en dag och sedan lördag och söndag natt tolvtimmars båda dagarna. Lite sned fördelning kanske?! Men men, man får vara glad man har ett jobb i dagens samhälle... 

Hemkommen nu ifrån en mycket kort cykeltur bort till Jenny. Hjälpte henne med en sak. Var riktigt skönt att lyssna på musik, fara fram och dessutom känna en eller två regndroppar som stänkte emot en. Nehe, inte så mycket roligt att skriva om idag. I morgon spelar TAIF sin premiärmatch i hockeyallsvenskan. Hade jag inte haft barn och en begränsad inkomst hade jag utan tvekan suttit där. För två år sedan hade det varit givet. Fan, saknar det så mycket. Men ja, allt är inte sport. Det får bli hemmapremiären istället på lördag som gäller!! 

Natti // J

Ligger jämte min dotter och smeker hennes hår, känner hennes varma andedräkt och tänker på att denna fina underbara flicka är min och idag hela nio månader!!! Vart har tiden tagit vägen? Det känns som att hon nyss låg där på magen, som vi gosade ute i dagrummet på BB och som vi var i den där bubblan. Fast det känns också som att det är detta som jag väntat på hela livet. Att få ge av mig själv och samtidigt se mig själv i mitt barns blick. Jag vet att jag skrivit detta innan och att det låter töntigt, men det är precis så det här är. Vår prinsessa, nu har vi haft dig en hel graviditet och ja, du är allt jag någonsin önskat!!!

godförmiddag! Har haft en lugn morgon då jag väckte barnen kl 7 (givetvis vaknade Leia också då) och så fick de frukost såklart innan de begav sig till skolan. Saga med sin nya skolväska, nya kläder och nya matlåda såklart! 

Leia och jag har sjungt och busat och så har iv kollat på Skilda världar vilket gick bra i några avsnitt sedan ville fröken upp och busa. Nu leker hon med hela sin leklåda så jag passar på att ta mig en kopp kaffe och summera helgen...

I lördags hade Saga badkalas tillsammans med en tjejkompis i klassen. Det flöt på hur bra som helst och dom berkade ha superkul! Vi hann bara med en lek nere i vattnet. Vi var där en timme innan och dekorerade och fixade tillsammans med den andra tjejens pappa. Jag hade gjort en spotifylista med massa musik som flickorna önskat, men efter ett tag blev ljudnivån högre än musiken ;) De bjöds på Korv med bröd och efter en badomgång till blev det tårta och sång innan föräldrarna kom och barnen fick varsin godispåse med sig hem. 

Efter städningen så körde v hem och hämtade T & V och begav oss till Emmabodamarknad. Viggo köpte sockervadd och en klubba medan de andra hellre drog i snören och fick gosedjur. (tre gånger var!!!). Sedan gick vi bort till mamma där vi fick Schnitzel och potatisgratäng och senare chips och dipp. Mamma och jag tog oss varsitt glas Gato negro (det är lördagslyx det!) och så spelade vi spel mm. När vi kom hem hade de två minsta somnat i bilen så N bar in dom. För mig väntade stora paketinslagningen.

Den fina tårtan som Sofie Nilsson Green gjort! Och så Saga med alla sina presenter.

Sagas presenter ifrån oss: en sparkcykel, Barbiedocka med rum till, Pippitröja, Piratmugg, Tre ark klistermärken, Tre Pet shops, Stor pizza (låtsasmat), Ett set kläder ifrån Cubus och ngt mer som jag inte kommer på :P

På morgonen när jag steg upp och gjorde välling till Leia så var Viggo uppe vid datorn. Jag skällde lite på honom för han inte spolat (inte en så mysig syn) och han fann sig direkt: "Ja, men jag ville inte väcka Saga ju". haha!

Niklas fixade Sagas fruskot på sängen med macka, oboy och en bit tårta. Så gick vi in allihopa och sjöng. Vi möttes av en yrvaken 7-åring, men ack så förväntansfull. När paketerna var öppnade var hon väldigt glad och ville ut och prova sparkcykeln direkt. Vi dammsög och röjde undan här hemma, sedan samtidigt som jag matade Leia spelade Saga och jag Hellokitty Yatzy, Framåt två-tiden kom gästerna som var Sagas morfar och sambo Annmarie och kusinen till Saga. En härlig pojk, väldigt framåt!! Så kom min mamma och senare Sagas farmor och farfar. Maten stod min svärmor för liksom tårtan. (Hon är en pärla, även om jag satte stopp för att kalaset skulle vara hos dom, hm). Det blev kött, potatis och en underbar brunsås. Vi lekte Tipp som vi inte hann med på barnkalaset så till Sagas stora glädje skulle tom Farmor vara med och leka!! Mamma lyckades ta hem alla russinen dock med lite hjälp av svärmor som hävde ur sig (ja du har ju varit nära att ta den). Men åå. Hon är för rolig!

V och kusinen spelade Guitar hero nere i källaren, T satt mest med telefonen... Börjar väl bli stor nu ;) Alltid roligt när Kent och AM kommer, de är så fina människor. Ärliga och raka. Det tycker vi om! 

Saga i sin fina Villervallaklännig med tårtan och så glömde jag ju skriva att Leiis och jag tog ett snabbt bad på förmiddagen. 

Saga med mammas presenter. En matlåda som hon önskat sig och så en Snövitbarbie.

Kramgos med morfar och så den fina lite större skolväskan som även var fylld med grejor inuti. ;)

Leia myser med sin extramorfar. Är så tacksam att Kent verkligen tar sig an henne också! Leia kommer aldrig ha en riktig morfar så är så roligt och min önskan är att hon en dag också säger att hon ska hälsa på extramorfar K.

Leia med farmor och farfar och så Saga på morgonen med en av presenterna.

När gästerna åkt hem så tog vi en runda med sparkcykeln (eller ja Saga) och jag gick. Sedan avslutades kvällen med ett avsnitt Eva&Adam tillsammans allihop nere vid tvn.

Tack alla som kom. Det är alltid en fröjd att få se lyckliga barn. Snart väntar äntligen babysim för mig och Leia. 

Kram // J      

Vill börja med ett önska alla läsare en härlig helg! Vår har börjat bra. 11.20 hämtade jag barnen uppe på skolan. Saga kom fram och bara: jaaa! Och kramades, liksom Viggo fast honom får man nästan be om det nu, stora killen. Hemma väntade röjning av diverse saker och gräsklippning. Jag, Saga och Leia gick på Ettårskalas hos Maja! Så fin hon var. Och stort beröm till mamma Linda som ordnat så fint med allt. Maja fick två dvder av oss i mammagänget, för hon gillar tv och musik. Med på kalaset var också Fia och Lithea. Tänk att Maja blivit ett år. När jag först träffade henne var hon fyra månader liksom... Det är så roligt att vara en del i en föräldrargrupp för förutom trevligt prat så får man följa inte bara sin egen utan andras sötnosar också så växer och växer. Efter kalaset åkte jag och handlade allt till tacon och en del till. Såklart de obligatoriska ostbågarna här hemma och chips med dipp. Om 25 minuter blir det "Fångarna på fortet" och mys hela familjen i soffan. Det är lycka för mig!! I morgon ska Saga och hennes kompis ha badkalas så det har varit en del att stå i med det då vissa inte visar det minsta intresse av det, men det gör mig inget. Är mest roligt och vad gör man inte för "sina" medlemmar i familjen? Senare blir det marknad och dagen därpå är Sagas stora dag. Mycket betoning på kalas denna helg alltså. Föresten var hälsningen ifrån mig, Niklas och syskonen med på radion idag mellan 12.30-13.00 på Bubbel. Man kan lyssna igen på P4s lyssningsarkiv om man vill. Låten som spelades var "Macken" och Saga sken som solen när hon hörde SITT namn i radion. Avslutar med lite kalasbilder, kramis!