Det finns egentligen ingen förklaring till varför kvällen känns som den gör. Min lilla flicka är hos mamma då dagis är stängt i morgon och N jobbar medan skolan åter drar igång för min del. Visst, det har varit en fantastisk julledighet, men kanske är det därför det känns så jobbigt? Man säger alltid att det går så fort, men den här gången har det gått fort! Fortare än ett hundrameterslopp sprunget av Usain Bolt. Fortare än vad det tar för ett äpple att falla ner från trädet, men också fortare än när en vindpust drar fram och man får den där isande känslan mot ens lena kinder. 

Idag har vi haft framträde i kyrkan med sång och dramagruppen. Musiken är någonting jag verkligen glädjs över och som finns här i livet. Vet ni hur det känns när jag säger att musik är kärlek? Det är tusen känslor på en och samma gång. Kärlek innehåller ju egentligen allt: både glädje, men också besvikelse och ledsamhet. Det var fantastiskt som alltid att l¨ta rösten komma ut och bli till vackra tongångar. Jag antar att jag som vanligt är otacksam för allt jag har. Jag är lycklig, men i och för sig, måste man alltid alltid alltid vara glad? Mitt recept mot ångest är att bearbeta den. 

Missförstå mig inte nu för jag har för det mesta tyckt det varit väldigt roligt att studera och jag har lärt mig så oerhört mycket på bara en termin, men den sista kursen inann jul var väldigt påfrestande. Det är kanske det som gör att man känner sig lite omotiverad? Dessutom kommer det vara väldigt mycket grupparbeten. Ska jag vara ärlig är jag så trött på dessa att jag vill spy rakt ut! Jag tycker det är roligt ibland, men inte nästan hela tiden! Vi lär oss dessutom att tillsammans lär man sig bäst. Det tror jag till viss del stämmer. Genom seminarium har jag snappat ut mina kloka kurskamraters tankar , men det finns många som föredrar ensamarbete och det behövs i alla fall lika mycket, tycker jag. 

Nu får det vara färdiggnällt. Jag har lättat mitt hjärta lite. En eloge till er som orkat ta er igeom dessa rader. Men återigen vill jag poängtera att livet är inte bara en dans på rosor så varför ska då allting man skriver vara positivit? Man kommer ingenstans med fasader eller att vara blåögd, det är i alla fall vad jag tror. 

Kärlek från en ikväll lite sargad själv.. // J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Inleder detta inlägg, med bilden på denna ursöta kanin. Bilden är en av många smycken som finns på http://www.cuteness.se/ . De har även inredningsprylar, coola mobilskal mm. Gå in å kika vettja! Jag är med och tävlar om detta ursöta smycke och ...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja, jag slutade ett av mina jobb tidigare än beräknat. Det är något jag egentligen aldrig skulle göra men det blev för mkt helt enkelt...Det grämer mig fortfarande.   2. Höll du några av di...

Hej, jag är tillbaka!! Eller nej jag vet inte. Det var otroligt länge sen jag skrev och dagarna har liksom bara passerat. Det låter ju tråkigt och det är inte så jag menar. Vilken underbar sommar och nu då, vilken jul!! Julen är den högtid jag älskar...

Det börjar nästan bli tjatigt det här med att jag ska skriva mer regelbundet, men sedan blir det aldrig så. Kanske är det dags den här gången? Vi får väl se...   Idag har inte varit någon höjdardag då jag känt mig febrig och dunderförkyld. Dessut...

Dagen började tidigt för L och mig idag. Medan N var påväg hem från nattens jobbpass gjorde L och jag oss redo för dagis / jobb. Jag lämnade Leia redan klockan 6.15. I vanliga fall sover hon i alla fall två timmar till om hon får välja, men hon vakna...