Jag tycker det är sorgligt rent ut sagt vilka människor det finns. Har nu jobbat två dagar och det har flutit på ganska bra tycker jag. Men kan inte låta bli att tänka på att vissa sitter där ensamma dag ut och dag in trots att anhöriga bor endast kilometer ifrån!! Vissa kör varje vecka 12 mil enkel resa för att träffa sin mamma eller pappa och det gör mig riktigt glad. Alla har olika förutsättningar/ omständigheter men någon gång kan man väl komma åtminstone en timma?! De äldre tjatar och frågar, men inget besök idag heller. Så när slutets dagar kommer DÅ har man plötsligt tid att komma. Så var det när min älskade morfar låg på lung/medicin i Karlskrona. Hans cancer var långt gången och DÅ hade man tid och komma. Men glömmer aldrig då morfars tv hade gått sönder och ett barnbarn fick frågan om han kunde komma förbi och bara titta på vad det kunde vara (eller om han skulle installera något), men nej tiden fanns inte. Så mamma försökte och försökte i timmarvis istället... Vart finns känslorna?Släktbanden? Idag när jag körde till jobbet kom morfars låt, De sista ljuva åren. Manska glädjas åt det lilla och FÖRSÖKA handla rätt. Det är först nu Föresten när jag fått barn själv som jag inser hur sjukt mycket mamma gjort för mig. Alla vaknätter, blöjbyten, tröstanden med mera. Och framförallt servanden. Visst, man väljer att skaffa barn, men jag tror och hoppas att Leia en dag kommer hälsa på mig när jag är gammal och kanske ta mig ut i rullstol eller så. Eller kanske låta mig ut och åka en runda och titta på gamla platser ifrån min ungdom som jag brukade låta morfar få göra. Mamma slet som ett djur trots värk i armar två gr / veckan och trots 9 mil dit t/r. Det var jobbigt och framförallt psykiskt tufft att se honom svagare och svagare. Men vet ni? När han hade sina bättre dagar, då blev man så glad i hjärtat!! Dessa minnen lever med mig nu, att jag gjorde vad jag kunde in i det sista. Man ska fan inte behöva "ruttna" bort för att nej, idag ska jag ju baka eller nej huset måste städas. Kakan kan vänta, du vet ALDRIG hur långt ett liv varar. Det gör så ont och se hur ensamma vissa är. Vissa går efter fem minuter för de råkade ha vägarna förbi. "ja, domhar ändå ingen tidsuppfattning". SKITSNACK. Sen om det är jobbigt psykiskt, eller om man bor väldigt långt iväg, har massa små barn att ta hand om det kan jag kanske förstå. Men ja, en klok sa en gång att "behandla andra så som du själv vill bli behandlad". Mm, just det...

 

Ellan

17 juli 2012 21:43

Som man bäddar får man ligga är ett bra uttryck....... För mig kommer framtiden betyda mina barn/barnbarn 100%. Är det ngn som inte har ställt upp för mig när jag behöver hjälp fast jag är 31 år så kan man behöva stöd och hjälp, det är inte bar agammal som ung, så blir det samma visa tillbaka då det behövs hjälp när man är gammal. Då får man köpa sin hjälp precis som jag gjort nu. Jag tänker lägga min ork och energi på dem som jag har satt till världen för de kommer alltid att vara mina barn oavsett ålder så finns man till för dem och erbjuder sig att hjälpa. Vad det en kan vara. Jag ska aldrig bli så självupptagen när mina bar är stora och leva bara mitt liv och ta barnen för givet att de finns där när jag blir gammal utan finnas till för dem så länge jag kan och då hoppasbjag att de hjälper mig tillbaka med sin kärlek och tid för att hälsa på mig.jag tro att du förståe vad jag menar Johanna. Kram

http://sodheim.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Inleder detta inlägg, med bilden på denna ursöta kanin. Bilden är en av många smycken som finns på http://www.cuteness.se/ . De har även inredningsprylar, coola mobilskal mm. Gå in å kika vettja! Jag är med och tävlar om detta ursöta smycke och ...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja, jag slutade ett av mina jobb tidigare än beräknat. Det är något jag egentligen aldrig skulle göra men det blev för mkt helt enkelt...Det grämer mig fortfarande.   2. Höll du några av di...

Hej, jag är tillbaka!! Eller nej jag vet inte. Det var otroligt länge sen jag skrev och dagarna har liksom bara passerat. Det låter ju tråkigt och det är inte så jag menar. Vilken underbar sommar och nu då, vilken jul!! Julen är den högtid jag älskar...

Det börjar nästan bli tjatigt det här med att jag ska skriva mer regelbundet, men sedan blir det aldrig så. Kanske är det dags den här gången? Vi får väl se...   Idag har inte varit någon höjdardag då jag känt mig febrig och dunderförkyld. Dessut...

Dagen började tidigt för L och mig idag. Medan N var påväg hem från nattens jobbpass gjorde L och jag oss redo för dagis / jobb. Jag lämnade Leia redan klockan 6.15. I vanliga fall sover hon i alla fall två timmar till om hon får välja, men hon vakna...