Vinden isade kallt, men idag kom första vårkänslan. Solens strålar sken helt underbart mot huden. När jag, efter en seg förmiddag med drama i skolan (Ny delkurs, hur man använde drama/litteratur/film i undervisningen) så gick jag, N, S och L ut. Leia tyckte det var roligast att leta efter myror och fåglar, trots att lekparken hade rutschkana och gungor. Saga gillade mest att upptäcka nya ställen att bygga kojor på. 

Åter till dramat idag. Jag älskar musik i all dess form och att spela den. (Spenderade dryga halvtimman framför mitt elpiano idag). Men det här med att agera? Känns mest fånigt. Jag har stor respekt för de som tycker att det är roligt såklart, men jag hade svårt att ta det på allvar. Det roligaste var väl när vi skulle blunda och ledas av en klasskompis runt i rummet och låta som en bil... Ni som känner mig vet att jag skulle bli en usel skådis, då jag kan lääsas som en öppen bok, vilket jag dock är nöjd med. Känslor är till för att visas. Är jag glad vill jag utsråla all den kärleken, men är jag ledsen så ska jag få vara det utan att någon kommer och säger till mig att sluta vara så negativ osv...

Inne sen hade både T och V kompisar med sig hem, så vi blev totalt 8 personer. Sedan fick jag veta att ingen kunde hålla i pingisträningen mer än jag, så jag fick ha den första gruppen själv. N följde med och satte upp borden, fixade i ordning och hjälpte i övrigt också. Leia fick skutta runt och jaga bollar.. typ. Saga spelade på bra och det är roligt att se hennes framsteg, liksom vissa andra i gruppen som gått framåt väldigt snabbt. Det var tålamodskrävande ikväll, men det gick bra!

Innan träningen gjorde Saga, Leia och jag en koja här hemma. Sedan fick gosedjuren också flytta in dit. Det är verkligen roligt att se Saga, som är 6 år äldre än sin syster leka så pass ofta med henne. Båda är riktigt fina tjejer, som jag är stolt över!! Ps. Vi ska spela en teater i grupp sista gången på dramat. Vi valde Askungen. Jag sa att jag kan ju vara den elaka styvmodern för det är jag ju i verkligheten också, haha! N och T ser på How I met your mother. Sen ska N och jag se True detective. En riktigt bra serie! Det är värdefull tid för mig. Att bara kunna sitta ner i 45 minuter tillsammans med den man älskar. Givetvis kan man kanske inte göra det varje kväll, men det uppskattas. Man måste ta vara på det man har. N brukar fnysa lite på näsan åt det där med "egentid" (eller tid tillsammans då bara vi två), men vadå när man är igång från morgon till kväll så kan man väl få unna sig det?? 

Förresten fick mitt älskade TAIF Kiruna som motståndare i Playoff 2. Riktigt synd på alla plan! Det blir dyrt för föreningen och N och jag hade faktiskt kunnat åka för en gångs skull... Men till Kirunda, där går även min gräns.

Take care! / J