Här sitter två jämngamla busungar.                            Så här min täppta/förkylda lilla älskling.

Jenna & Saga väntar på fikat.

Sitter här och är lite osocial för tillfället. Tänkte passa på att blogga lite då Leia sover i sin stol. Hon hade feber i söndags min lilla stackare,  men nu är hon piggare fast väldigt täppt fortfarande. Ser fram emot torsdag då ska vi "mammadate" hos Frida. Vi är ett härligt gäng mödrar i vår lilla by. När jag tänkte hur mitt liv skulle se ut så tänkte jag mig visserligen barn ganska tidigt men gärna bo inne i stan eller åtminstone där det finns affär. Fast livet blir inte alltid så som man tänker sig. Igår började Niklas och min helg då han jobbat natthelg. Han och Viggo kollade på Transformers medan jag spelade kort med Saga samtidigt som jag fick ha Leia i knät haha. Vi lagade kycklingfilé och pasta med sockerbönor. Visserligen "bökade" Leia fram tills ett-halv 2, men sedan sov hon lugnt intill mamma hela natten och förmiddagen med två matpauser. 

Idag åkte vi till min äldsta kusin. Barnen leker så bra! Man märker knappt av dom. Vi var på kusinens jobb och fikade med semlor såklart och nu spelar dom spel alla fyra. Trevligt med en liten "utflykt" såhär en sportlovstisdag. I morgon har jag fyllt upp. Det blir en sväng till Emmaboda på ett återbesök efter förlossningen, sedan spädbarnsmassage med föräldrargruppen och så blir det hockey. Vi tänkte att eftersom det är sportlov så åker vi till Tingsryd och barnen kan sova ut dagen efter...

Annars händer inte alltför mycket, mammalivet flyter på. Min skrutta växer så det knakar och det börjar dra ihop sig till dop. Hon ska döpas i min gamla klänning. Niklas är väl inte i extas precis, men är väl en pappagrej att man inte SKA gilla dop ;) Förresten släpps "Skilda världar volym 5" i morgon - ÄNTLIGEN! Har inte så mycket att skriva för tillfället, ska ner och klinka lite på pianot när jag kommer hem känner jag. Men är så svårt att få tag i noter nu, så ska nog köpa lite nya böcker när det bär sig in emot stan. Tänkte ta och bada med Leia nästa vecka om hon är riktigt bra då, hon verkar älska vattnet. Har sådan lust att skriva, men ingenting att skriva om känner mig lite "off". Så får låta fingrarna vila ett tag.

  Igår hade jag en jättetrevlig pratstund ute i det fina vädret, med Jenny och hunden Konjak. Vi var ute en timma. Trivs bättre och bättre här i samhället. Innan kände jag att herregud de har inte ens affär här. Men nu har vi blivit ett härligt gäng med barn i samma ålder och så har jag fått kontakt med nya människor. Like it! Det är en lugn och trevlig tillvaro här..

När jag kom hem körde N iväg till stan för att först gå på möte med sitt ex för att diskutera umgänget med barnen. Under tiden gjorde Saga och jag världens godaste kladdkaka, med karamellströssel på. Hon har tjatat och längtat så jag sa att okej nu måste det bli av innan ni åker i väg till mormor. Så nu när jag skriver är det alltså bara jag och Leia. Eller ja, Niklas står och diskar innan han snart beger sig till jobbet igen. Känns väldigt konstigt att vara helt ensam med min dotter i huset. Men det kan faktiskt vara lite skönt att få ha kvalitetstid med henne. Hon började krampa lite igårkväll och sov lite oroligt, men natten har varit bra sedan. Så håller tummarna för att det verkligen vänt på riktigt nu för mitt hjärta. Hon är ju så go nu!! Kolla in kinderna, haha. Hon ligger vid babygymmet nu och har så gjort i 20 minuter snart =)

Om en timma ska jag nog titta på Whitney Houstons begravning. Denna underbara röst! Så tråkigt och alldeles för tidigt. Bodyguard är en film jag verkligen gillar. Aja, låtarna lever ju föralltid vidare.

På onsdag förresten ska vi nog bege oss allihopa till Tingsryd på ishockey, ska bli roligt! Hm, får inte ur mig så mycket vettigt idag, men vill skriva lite ändå. Sitter i min jumpsuit och bara myser. Druckit kaffe och tittat i skruttans fotoalbum. Vi var på BVC i onsdags och hon väger nu drygt 5,1 kg och är 60 cm lång. Inte kommit upp i pappas födelsevikt än alltså ;) På tisdag ska vi till Frida på fika alla mammorna. Ska bli trevligt. Leia är ju minst, men hon börjar hänga med nu och vara vaken i lite längre perioder. 

Sitter för övrigt och funderrar över framtiden. Jobbet som operatör var väl okej, men inte riktigt vad jag vill med livet. Innan jag blev gravid sökte jag ju lärarlinjen och kom in. Vill jobba med människor, såsom jag gjort i hemtjänsten i 3 år till och från, men vill nog utbilda mig till något annat. Funderar på barnundersköterska, eller musiklärare som jag älskar? Har en plan om ett jobb som jag kanske kan få om jag har lite tur runt oktober så till dess ska jag njuta av mammaledigheten och ev jobba lite i sommar. Gud, så flummigt här blev då. Ta hand om er där ute, jag återkommer nog ikväll!

Vill ge alla mina läsare en stor kram på alla hjärtans dag. Den här dagen, är väl egentligen som vilken annan dag som helst, och för vissa singlar kanske den är rent av deprimerande. Men, egentligen gäller det bara att öppna ögonen så finns det kärlek till oss alla. Ville bara skriva några rader om hur tacksam jag är för att jag lever och har fått just detta liv. Tack mamma, för du tagit hand om mig och min lillebror på ett sådant bra sätt och alltid stått vid vår sida. Ingen är lika stark som du!! Tack till min lillebror, för att just du är du. Du kommer bli världens bästa matros. Å så tack till mina kusiner Anna, Eleonor m familjer, ni sprider glädje omkring mig och har världens finaste barn! Å så tack till min bästaste vän Josefine, du är guld värd! Saknar dig din lilla äventyrare. ;) Sedan idag har jag varit på Små och stora här i byn. Vi har sjungt, fikat, pysslat mm. Är verkligen mysigt. Leia har målat en ask med ett hjärta på ;) haha. Tack mina andra vänner och till er som går på små och stora. Det är den bästa dagen i veckan.

Å så tack, faster m familj, mostrar osv. Livet ÄR en dans på rosor - men det är en dans med svåra steg.

Men mest tack till Niklas , min andra hälft som givit mig det finaste gåva vår dotter Leia. Och för att du envist fortsatt att hålla kontakten med mig. Är så glad över dina tre barn, de förgyller mitt och vårt liv. Så tack för att de finaste ögon jag någonsin skådat la ett extra öga på mig den där dagen för två år sedan. Tova, viggo och Saga ni är tre underbara barn som jag får träffa varje dag och även om det kan vara slitsamt är ni det bästa jag vet. Ni är Leias syskon, och tillhör OSS. Jag har fått se Saga och Viggo lära sig cykla, simma och nu Saga börjar ljuda. Jag är inte er mamma, men ska finnas och varje kram ska jag bära med mig. 

Så till lite deppigare, det är ju så livet är. Man tänkter ju på alla man älskar och likaså då de som "gått före oss" så präster så vackert säger. Pappa, morfar, moster, mormor och farfar, ni finns föralltid i mitt hjärta och jag är stolt att vara en del av er. Så till alla er där ute, tänk på att säga hur mycket dom runt i kring er betyder och ta vara på livet! 

Det var väl lite det jag hade på mitt hjärta. Känner mig lite smått stressad då Leia faktiskt ligger å sover själv, så hon kommer nog vakna snart. Som sagt var vi på Små och stora, där vi sjunger, tänder ljus, pysslar och fikar. Igår var jag förresten ute med en annan mamma och gick i det fina vädret. Igår kom Niklas hem efter ett eftermiddagspass och efter klockan 00 fick jag ett nytt jättefint iphoneskal och tre hudprodukter. Han tog ett glas vin och jag luktade lite så skålade vi. Av mig idag fick han ett paket på posten... =) Med ett spel och chokladhjärtan och ett personligt meddelande. Ett annat paket var detta:

   Godiset är till barnen, nallen till Leia och de rosa lotterna till mig och till Niklas. Från min fina mamma. Hon tänker verkligen på alla, tack!! 

Teckning Viggo ritat till mig. Och så jag och Saga för ett drygt år sedan. Vill så gärna skriva och skriva men ska ta mig en kopp kaffe nu och titta till LIllan. KRAM

jag har numera fem änglar som betydde världen för mig. Pappa, som jag förlorade 1999 då han tog sitt liv genom att hänga sig efter en svår depression, min moster 2004(vill inte skriva dödsorsak då jag inte frågat mina kusiner om lov men hon var inte sjuk..), min mormor som 2009 ramlade i en stentrappa och två dygn senare tog sitt sista andetag pga blödningar i hjärnan, farfar som 2011 dog av sin tredje stroke och morfar , 2011 som dog endast en vecka efter det chockande cancerbeskedet...

I många år har jag gått och tänkt att livet är slut efter döden. Det finns inget mer! Jag bara vet det. Varför skulle det finnas en himmel där allt var så bra och själarna fanns kvar? Jag har förträngt sorger jag burit på, pappa har jag stängt ute för att det gjort för ont. Men nu har pratar jag om honom och minns och vill veta om han faktiskt finns där uppe någonstans och att det där brevet jag fick inte var det sista han hälsade. Så jag tog kontakt med ett Medium, hösten 2010 och mailade enbart att mitt förnamn och att jag ville ha en tid. Mamma var hos samma medium nu i veckan och det väckte tankar!! Det här "Hokuspokusets" existens har varit ett samtalsämne i alla tider så jag vill dela med mig av våra upplevelser och vad jag tror efter våra besök. Så, vad tror ni?

Det går till såhär: Mediet har enbart mitt förnamn (i vissa fall inte ens det). Hon frågar och man svarar ja eller nej. Först berättar hon vem det är som kommit till en genom att beskriva den här personen. Sedan förmedlar mediet det den här personen vill ha sagt och jag frågar om jag undrar något.

På min session som det heter fick jag frågan om jag ville ha kontakt först med mannen eller kvinnan som kommit till mig och jag svarade mannen. Han beskrevs som en person som tyngdes av alkoholproblem, enorma sådan. Han var sjuk sa hon. Först spårade hon in på magen och jag se nej det stämmer inte. Då var det depression, han hade ingen väg ut. Jag frågade varför och åter varför. Svaret var: du måste förstå att det fanns ingen annan utväg för jag var så sjuk. Han beskriver hur stolt han är över mig, att problemen låg lite sedan barndomen att han inte kände sig god nog. Ville ständigt bli bättre (vilket han skrivit i min kompis bok jag hade vid 7-års ålder). På mammas session: Den här personen beskriver dig som det finaste guld man kan hitta i en skattkista, och han hälsar hur tacksam han var över det du gjort för barnen. Hälsar att hon måste förstå att det fanns ingen annan utväg, att han var sjuk. Nämner ingenting om alkohol, men att han var sjuk och så nere. DET FÖRSTA DET HÄR MEDIET GÖR PÅ MAMMAS SESSION SÅ SÄGER HON SÅHÄR: DU FÅR URSÄKTA MIG MEN JAG FÅR INGEN LUFT, FÅR SÅ SVÅRT ATT ANDAS, KÄNNS SOM JAG KVÄVS. 

Den andra jag fick kontakt med var mormor. Mediet säger hon kan vara din mormor eller kanske farmor. Hon beskrivs som en väldigt snäll person, som bakat mycket bullar (sant), och ordet "skröpplig" ekar i mitt huvud. (Min mormor sa nästan varje gång vi sågs: gamla mormor, å att hon var skröpplig mm. Hon säger att mormor är frustrerad då hon inte var färdig här på jorden och säger sen att hon dog av en hjärnblödning. Att hon hade fått en liten propp innan som ingen visste om. 

Den tredje personen är morfar (hade ju inte dött då jag var hos mediet 2010). Han beskrev mamma såhär: Du får ursäkta uttrycket men du är så snäll så du biter dig själv i baken. Han uttrycker enorm tacksamhet, tackar och tackar. Han skulle vilja komma tillbaka, men isåfall slippa sin kropp som han nu gjort. Hon beskriver att mannen har stora händer och mycket för att umgås (stämmer inte). Han hälsar att han "har det bra nu". Något han ofta sa att "jag har det bra di kommer med mat t mig"... 

Så av allt att dömma, vad tror ni? Är det verkligen så att mina änglar talat till oss? Eller är det bara "hokuspokus" då ju hon blandade ihop saker, och en del grejor inte stämde, men vissa var slående likt och hon OMÖJLIGT kunnat veta? Visst, hon kunde chansat att mammas man var deppig och att dom hade mer än ett barn då hon sa BARNEN, de flesta mormödrar bakar bullar, och är gamla och skröppliga kanske och män har ofta stora händer. Men det är ändå för mycket som stämmer för att det skulle kunna vara osanning. Jag är tårögd när jag tänker på det och jag såg mamma kom ut väldigt rörd. Jag vet att man så gärna VILL tro, vill hoppas att de faktiskt är med oss. Men jag är nästan övertygad, dom finns där. Mediet sa att det fanns fler som ville kontaka mig men vi hann bara med 2. Funderar starkt på att gå dit igen då hon omöjigt skulle komma ihåg mig. Någon som har liknande erfarenheter och har besökt ett medie? 

Älskar dig Niklas. Å här sitter vår dotter så nöjd i sin favoritstol. Hon sover så gott.

...är ett ordspråk som jag ibland har svårt att tro på. Men idag vet jag att det verkligen är sant! Jag verkligen älskar mammalivet, det är ju det här som är mening med livet, att få finnas för sitt/sina barn och krama dom, ge dom kärlek och följa deras utveckling genom livet varje dag. Leia har förgyllt min tillvaro så enormt. Jag älskar henne mer än jag kan uttrycka i ord, men som jag tidigare skrivit har hon haft enorma problem med sin mage och det har verkligen tärt på mig då jag gjort allt och lite till för henne och legat kissnödig i timmar för att hon inte ska vakna då hon krampat för minsta lilla. Hon har bara skrikit å skrikit eller legat vid mitt bröst, så det är kämpigt, men nu börjar hon sova bra jämte mig om nätterna och det är ju guld värt! Bara det att man vill ju kunna njuta av livet som småbarnsförälder inte bara sova eller trösta. Så idag hade vi bestämt att åka till Kosta då det faktiskt var en utav de sista dagarna att använda "smartboxen" som Niklas fick i julklapp av mig 2010 (!). Den innebar en middag på Kosta boda art hotell med Champange och så fika. Jag hade inga höga förväntningar, men Leia fick mat sedan somnade hon i sin bilstol och sov tills vi var hemma tre timmar senare!! Är så lycklig och tcksam att vi fick denna stunden, och tack till mina kära svärföräldrar somm alltid finns där och ställer upp, som passade Niklas stora barn så vi kunde komma iväg och göra detta. Först fick vi Bubbel (jag tog alkoholfritt såklart), så skålade vi och sedan tog vi förrätter som bestod av små snittar. Huvudrätt kunde man ju inte bara välja en utan det blev både lax och kycklingfilé för min del. Å så en chokladpudding som jag bara smakade lite för sakens skull (tänkte på Leias mage). Det var så mysigt detta, så till hösten mamma bara säga till när du vill ha din dotterdotter ;) 

Efteråt tog vi även en runda in till Outleten där vi fyndade lite. Leia börjar ju växa ur storlek 50 och snart stl 56 så behövde lite nytt. Finns det något roligare än att handla åt sitt barn??

      En Lasse Åbergs tröja med en söt panda på stl 56/62, älsklings body Londemyr of Sweden (stl 60), bodysouit BÄBIS (stl 56)m Millan byxor svarta (stl 62) och Polarn och pyret klänning/tunika stl 56. 

Nu ikväll sen ska vi spela Bingolotto hela familjen som vi brukar på söndagarna då vi ju prenumererar (stödjer TAIF såklart). Hemma har Leia legat lite vid sitt gym och gosat å pratat med mamma och syskonen. Fast nu sover lillan igen! Hon är helt slut efter alla magproblem. Så tack älskade, älskade Gud eller vem som nu bestämmer över oss, att min lilla flicka fått ha en bra dag, liksom föräldrarna. Jag är så glad och lycklig nu när jag fått tid att skriva detta inlägg och har en kopp kaffe brevid. Och i morgon är det måndag, en ny vecka på gång, men vad gör det när man har världens finaste familj och vänner. Ikväll eller i morgon ska jag skriva om medium. Har alltid varit mycket skeptisk till sådant "Hokuspokus", men efter besök hos samma kvinna fick mamma och jag häpnandsveckande resultat. Man provar ju allt för minsta gnutta hopp ifrån sina älskade där uppe... Hur det gick, skriver jag om snart. 

Jag har en bästa kompis, Josefine. Hon och jag föddes till världen samma år, våra pappor likaså och vi har alla gått samma skola. Vi har hållt ihop genom glädje och sorg. Även om jag valde att plugga och bo tre år i Karlskrona och hon i Kalmar så har vi vetat att oavsett hur länge tiden går så finns vi där för varann och oavsett vad vi väljer för vägar i livet så kommer vi alltid vara Johanna och Josefie tillsammans. Mitt val av liv vet ni ju vi det här laget, familjelivet samtidigt som jag pluggat och ska plugga vidare så småningom. Josse har varit ihop med sin jämngamla kille sedan högstadiet och bott utan honom i nästan ett år för att jobb dubbla pass i Norge där hon bott med vänner. Nu är hon och en av våra gamla klasskompisar Anton på en 3-månaders lång resa i Asien. Hon har lovat att ta en drink eller två för mig i solen ;) 

Så tänk vad olika vi valt, men så nära varann vi ändå kan vara. Saknar dig min vän!!

Tänkte publicera ett mail jag fick av henne nyss för det gjorde mig så glad:

Sitter vid datorn med en kaffe brevid, känns som ren lyx! Min lilla flicka har haft en jättekämpig helg (förmodligen magen) så sömnen har varit väääldigt begränsad. Jag har försökt så gott jag kunnat att roa de andra tre också medans ju Niklas jobbat natthelgen. Mamma hjälpte mig i lördags (väldigt tacksamt) och i söndags kom svärmor med mat. Annat har Leia krävt min uppmärksamhet 24/7, samtidigt som de andra velat leka såklart. Jag läste två stycker sagor för Saga samtidigt som Leia låg i famnen och jag fick trösta henne och byta läge på armen ibland. Hann också med att spela Toy story 3 spel med Viggo och T har haft en kompis här. Igår när vi la oss tackade jag henne för hjälpen. Hon är duktig, verkligen. Är så glad att pappa är ledig nu i veckan i alla fall. Det märks på henne, och imorgon ska vi hela familjen ta en tripp till Kaskad och ta igen tid tillsammans.

Mitt lilla hjärta har haft det väldigt jobbigt och jag har försökt nätterna i enda att trösta henne. I natt har hon dock sovit jämte mig och det gick så bra äntligen! Klockan 4 vaknade hon och ville ha mat och sedan låg hon som en solstråle och "pratade" med sin mamma. Så får hoppas det är på bättringsvägen nu. Hon sover själv nu och det känns bra, då jag vet hon mår bra och man får lite tid till annat. Vi var på BVC idag, och hon väger nu 4690 g och är 57,5 cm, en viktuppgång på 300 g på 1,5 vecka. =) Hon fick även sin tunga lila, så nu är hon riktigt cool! Jag märkte att hennes tunga blev vitare och vitare och idag var den jättevit, det är ju "Torsk" som det heter som småbarn kan få, svamp på tungan. Det hade även jag som liten. I regel gör dom numera ingenting åt det utan det går bort av sig självt, men sköterskan penslade på henne idag då hon höll med mig om att det var rätt mycket. Ni ska få se hur cool min skrutta är sen på en bild ;)

Jag skänker idag en tanke till min älskade moster som skulle fyllt 57 år. Minns föralltid hennes skratt, värme och vishet. Tänkte del med mig utav en grej jag föralltid kommer minnas. En händelse som jag sent kommer glömma:

Jag cyklade hem från skolan och min moster skúlle komma hem från Gotland och hälsa på oss. Mindes att jag var väldigt glad över detta. Hon tog med mig och min lillebror till Konsum som fanns på den tiden. Där fick vi, trots att det var vardag ta varsin godispåse. Jag valde noga ut sockerbitar och colaflaskor till dess jag tyckte det var lagom. Så gick vi till kassan. Där sa kassörskan då Ola vägde sin påse "70 kronor". Moster A bara skrattade (jag skämdes) och sa att bara gå du och fyll på din påse lite till Johanna!!

Nu har jag betalat in räkningen till "Vi föräldrar" som jag börjat prenumerera på och till min nya bok.

Känns faktiskt underbart att det är måndag idag. Vi har helg och Leia mår bättre. Jag hade lovat ta med barnen till simhallen i helgen och att de skulle få leka med Leias sysslingar, men då hon varit så känslig och ja sjuk så har det inte gått. Så dom längtar tills i morgon, då det som jag tidigare skrev blir Kaskad och det så klassiska Börjes.

"Åldern är bara en siffra, den är helt irrelevant så länge det inte är en flaska vin".

Detta citat hittade jag på en kompis Facebooksida. Riktigt bra om ni frågar mig! Skulle ni frågat mig för kanske tre år sedan skulle jag kanske sagt att max 10 år kan det vara emellan två som är tillsammans. Kanske för att alla andra sa så eller för att det bara ska vara så. Men varför? Filmstjärnor får skaffa tjejer som är 30 år yngre, men om 15 år skiljer emellan två "vanliga" människor är det fel eller rent av äckligt. Min sambo är mycket äldre än mig, han har haft familj innan, köpt hus med mera, men han är rätt för mig! För han vet vad livet handlar om, han trivs att leva "Svenssonliv", vilket är det jag ser som meningen med allt. Visst var jag skeptisk när han visade sitt intresse för mig och jag kämpade länge emot, men nu skrattar jag åt det. För va fan åldern är enbart en siffra. (skillnad om jag vatt 13 givetvis) men vuxna är vi bägge två.Ska tillägggas att jag är 20 och min sambo 38. Och mognad har INTE ETT SKIT med ålder att göra utan mer av händelser och värderingar i livet. Vad ville jag då med detta inlägget? Jag är lycklig och min älskade Niklas har gett mig det finaste man kan få nämligen en dotter. Om jag rättat mig, följt alla anvisningar hade inte hon funnits. Så jag tycker att man ska följa sitt hjärta, no mather what, vad tycker ni?