Gårdagen var riktigt jobbig. Det pep i luftrören, ögonen svullnade och för att inte tala om alla kliattacker... Jag satt i skolan och kämpade på. Hoppas att folk inte tar mig för att vara asocial på något vis, för det är det sista jag är / vill vara...

Jag bestämnde mig för att somna tidigt och att INTE ta en Atarax (lindring av klåda) vilket misslyckades båda två. Men jag sov gott hela natten och idag har jag känt mig piggare. I alla fall känns det bättre.Leia och jag gjorde härlig förmiddagsfika i form av fruktsallad. N jobbar em denna veckan så jag bestämde mig för att på min lediga dag ensam köra med Leia och bada på Kaskad något jag absolut inte ångrar! Hon var sjövild, men ack så lycklig. Vet ni hur det värmer ett modershjärta att se sitt barn leka och komma springandes mot en? "Mamma, titta nu!!". Mest ville hon leka med sjöodjuret och gå där fram och tillbaka med en hink. Ibland satte hon den på huvudet och sa "Leia, buuusig". Vi badade också inne i den varma bassängen där hon simmade och "hoppade från kanten". Vi var i två timmar innan duschning. Så köpte jag pannkakor med sylt och grädde. Tror ni hon åt då eller?! Hon som alltid äter hur bra som helst. 

Hemma kom storasyster och famror förbi medan mamma var på kören. Vi är i full gång med att öva inför lucia nu. Julkänslan börjar så sakteligen komma smygandes. Jag fullkomligt älskar julen! Speciellt nu när man fått eget (egna) barn. Allt ifrån chokladkalendrar, vit snö och mysiga julsånger är bara undebart alltihop... 

Det får bli ett litet kortare inlägg ikväll för snart kommer N hem. Vi ska se en film tillsammans. Jag längtar! Idag har varit en konstig dag. I början av dagen kände jag mig så stark, men nu är ångesten skyhög! Trots, att jag inte är ledsen över något. Jag är ju glad idag! Det är som en klump som kör runt inuti mig. Kan någon förstå? Den går att ignorera, och jag vet att efter max några dagar försvinner den, för det är inget ovanligt att jag får mina downs, men tråkigt när det väl händer. Tro inte att jag på något sätt är konstigt, eller jo det kanske jag är men på ett bra sätt i såfall. Det brukar i alla fall mina kompisar säga. Ibland älskar jag mörkret utanför. Det är vackert och lugnande. Men ibland kan det kännas ensamt, kallt och väldigt deprimerande. Fast så har vi nog det alla människor? Ibland är man glad, ibland är man ledsen. Det är ju så livet är. Och trots de jobbiga stunderna älskar jag livet!! Det har varit en så kallad "Winnerbäckdag" idag. Det vill säga mycket lyssnande på denne djupa underbara man. Därför avslutar jag med citatet "Livet är en dans på rosor - men det är en dans med svåra steg". 

Tänk på det... 

Eller förresten skriver några rader om helgen också. I morgon ska vi ha seminarium, sedan kommer Leias syskon som jag ska mysa med medan deras pappa är på hockeyresa. Det blit självklart fotboll också. Lördag ska jag agera lekledare som S utnämnt mig till på hennes barnkalas. Avslutar helgen gör vi med att följa med S som ska på sin första friiidrottstävling. 

Kram / J

Så har söndagskvällen kommit. Det brukar för många betyda jobbångest, men inte för oss. N har sitt andra 36-timmars pass på raken nu, sedan ledig mån och tisdag. Jag och Leia åkte till mamma i onsdags så att jag skulle kunna fokusera på hemtentan (men också för att hälsa på såklart!) som nu är inlämnad! Flera timmar innan deadline dessutom. Det var avslutningen på kurs 2 på lärarprogrammet. Det var mycket om utvecklingspsykolgi och att definiera kunskapsbegreppet. Roligt, men väldigt svårt. Den här gången känns det betydligt sämre än förra, men jag kan inte annat än och vara nöjd då jag gjort mitt yttersta! Förstår ni känslan när man lämnat in och bara kan andas? Åtminstone i några timmar för i morgon börjar 15 hp svenska med bl.a fem skrivuppgifter och två salstentor...

Hemma hann vi gratta pappa Niklas innan han körde för tredje jobbnatten. Leia var så lycklig och kramade och pussade på pappa som hon inte träffat på fyra dagar. Hon gav en teckning hon ritat och en chokladkartong. Meningen var att Niklas andra barn som är hos deras mamma tills fredag skulle kommit men de var och friade deras mormor tyvärr...:/ tack för att du är den du är och den bästa pappan till barnen!! Men också för att du förvandlat fars dag från en mörk och regnig dag till en dag med solsken och familjelycka. Ljuset brinner här hemma för min egen pappa. Jag kan inte göra så mycket mer tyvärr. Himlen har inga telefoner, men kanske vet han att jag tänker på honom och tackar honom för livet och för min lillebror....

Kvällen avslutade Leia och jag med ett varmt skumbad. Sedan länge sover hon gott mitt lilla hjärta. Om ni visste hur ont det gör att inte kunna vara hos henne och ägna all den tiden man vill? Men man måste nog tänka att man behöver gå på ex hockey ibland eller simma en sväng i bassängen, att ha en så kallad egentid. Egentid har jag ju haft i form av en stycke dator , sisådär fyra tjocka böcker och ett anteckningsblock. Men Leia har haft det toppen med mormor. Byggt pepparkakshus (det är två tomtar som bor där nu för L tyckte den ena skulle ätas upp haha). De har också matat ankorna, läst sagor och spelat spel mm. Trots mammas begränsningar stöttar hon sina nära och kära och ställer ALLTID upp. Jag är evigt tacksam! Det är långt ifrån alla som verkligen kör eller erbjuder att passa barnbarn osv.. Jag tror och hoppas jag blir likadan när jag blir "gammal";) 

// Stolt mamma 

Nu lider denna Alla helgons dag mot sitt slut och ute på kyrkogårdarna i Sverige brinner ljusen för de som gått före oss. Det här är och har i många år varit en betydelsefull dag för mig, och säkert många andra. Det är en sorgens dag, men också lite glädjens dag tycker jag i alla fall för man minns de bra sakerna också. Man tänker helt enkelt efter. Jag minns att mina vänner tyckte det var så roligt att vara hemma hos oss för pappa lekte så och hittade på skojiga saker. Jag minns också när vi satt och tokhejade på Brynäs ihop hemma i tvsoffan, pappa och jag. Men mest minns jag kärleken gentemot mig. Det är något jag aldrig kommer att tvivla på. För jag minns att även när mina ögon mötte den förändrade pappas ögon som var oändligt sorgsna så syntes kärleken ändå. Han var så stolt över mig, och jag över honom. Varför kunde det inte fått förbli så? Vad var det som hände? Hur kan en människa förändras så drastiskt under en så kort period? Jag kommer aldrig få de svar jag letar effter och egetligen spelar det ingen roll, men frågorna finns där och dagar som dessa gnager dom inuti huvudet lite extra... 

   Det gör såå ont att tänka på allt som pappa faktskt missat. Alla mina mästerskapsmedaljer i bordtennis, alla uppträden, mina anställningar jag fått trots jag varit ung, när jag tog studenten, tog mitt körkort och fick barn!! Jag har haft en väldigt br barndom tack vare mamma, men jag tänker fortfarande ibland hur allt kunnat vara. Det är väl normalt, eller? 

  Men idag har jag också mints mina andra fyra änglar som också finns där i hjärtat. Morfar tror jag fortfarande lever ibland, han känns så nära trots att det gick två år sedan cancern dödade honom. Mormors för tidiga bortgång. Hon hade såå mycket mer att ge, så varför fick det inte bli så? Hon var verkligen den mest omtänksamma, godhjätade person man kan tänka sig och jag är tacksam att just hon varit del i mitt liv i över 18 år. Farfar och moster finns också där med många specifika minnen... 

  Idag på förmiddagen kom min kusin och hennes barn. Barnen lekte och vi pratade, åt mat och fikade. N jobbar hela helgen lång så inte setts något alls knappt. En väldigt trevlig fm/em iaf! Tack A och co. för besöket. Sedan åkte Leia och jag mot min hembygd. Farmor, mamma, Leia och jag såg fackeltåget, höra härlig är jorden innan gudtjänsten. Det är den enda gudstjänst jag går på varje år, för den är vacker och berör på riktigt. Så tände dom ljus för alla som gått bort under året. Det var en hel del som jag jobbat med inom vården. En extra tanke till er <3 Avslutnnigen med "Stad i ljus" var magisk med solosång och härlig körsång i refrängen. Däremot saknades många låtar som alltid varit i många år, vilket jag tyckte var synd. Det är bra med förändring, men just i det här fallet ska det vara samma. Precis som på julafton. Kalla mig konservativ om ni vill... Men i det stora hela, en magisk eftermiddag. Leia skötte sig väldigt bra i kyrkan förutom att hon ade svårt att vara tyst och tyckte hon kunde prata hela tiden.    

  Efteråt gick vi till farfar och pappa grav. Någon hade lagt en stor gul ros på pappas grav. Det värmde lite. Jag tände ett ljus på vardera grav och Leia klappade stenarna. Om jag frågar vart morfar är tittar hon upp mot himmelen. Så klok. L ville inte stå still där så jag fick inte mycket tid där, det var synd för jag ville det men jag var där och det är huvudsaken. 

  Sedan gick vi hem till farmor och åt god kycklingfilé med ris. Vi pratade och hade trevligt och spelade såklart Yatzy. Tänk att en sådan dyster dag, kan vara så trevlig ändå. Men det är väl det som livet handlar om? Jag har mimst många jag älskar, men jag har också vunnit minst lika mycket. Min Leia, hennes syskon, Niklas mm betyder ju världen. Gemenskapen vi hade hos farmor ikväll pekar på att livet är tungt, men man måste resa sig och ta vara på allt bra som livet har att ge. Och det tyckte jag vi gjorde ikväll. Tack mamma och farmor! Jag är den gladaste som finns, trots att livet ständigt utmanar och minnet slår ner en finns bla ni som några utav alla livets ljusglimtar. 

Natti / J

Dagarna passerar så fort och det var länge sedan ett inlägg skrevs. Kanske brist på motivation kan vara orsaken, kanske tiden. Det är inte ofta jag sitter såhär i min ensamhet en kväll vid 20-tiden. N jobbar eftermiddag, L sover sedan 19 och hennes syskon är hos deras mamma tills på fredag. Jag sitter och känner doften av mitt nyduschade hår och njuter av den gosiga, men ack så fula onepiecen. På tal om ful så var en rolig sak idag när N kommer upp ifrån sängen och säger att "vad snygg du var idag". Jag trodde att han var ironisk då förkylningen och ett kraftigt allergianfall satt sina spår. Ansiktet var rödprickigt och bröstet pep, men han hade inte märkt det. Han menade det verkligen. Vet ni hur det känns? När orken tryter och man vill krossa spegeln och så kommer den man älskar och säger att "vad fin du är!" och jag kände att han menade det. 

Jag har kämpat med förkylningen och tendensen till astma (som för övrigt växt bort ifrån när jag var liten) sedan i fredags. Däremot är det inget speciellt att beklaga sig över, är mest tröttheten som gör en lite låg. Idag efter en väldigt bra föreläsning om motivation mm hämtade jag min dotter på dagis. Vi fikade och hon kröp intill mig och sa "hej mamma". Det är en känsla som inte går att beskriva. Då hon periodvis envisas med att inte sova på dagis var hon rätt trött, men det var alldeles för tidigt att somna så vi tappade upp ett bad. Vi badade i över 1,5 h och som hon lekte! Det roligaste var dock när vi skulle duscha. Jag började duscha och hon bara tittade och såg inte alls sådär rädd ut som hon brukar. Så tittar hon på mig och säger "mamma, dusch inte fali". Det kändes som en enorm seger då hon haft panik varje gång jag skulle duscha hennes hår speciellt. Efter ren pyjamas, välling osv somnade hon gott. Det tog en stund innan jag gick upp. Jag bara låg där och iaktog min dotter som snart fyller två år. Tänk, två år!! Det är tyft ibland och jag saknar mitt gamla liv, speciellt när jag hör om alla i klassens frihet osv. MEN, jag ångrar inte Leia för en sekund. Hon förgyller mitt och andras liv vart eviga dag...

Jag kämpar fortfarande ibland med mitt mående. Det bara kommer dagar som jag minns, men som jag inte vill eller dagar jag är så off. Har ni känt så någon gång att ni är på en plats, men ändå inte där? Men just nu mår jag oftast väldigt bra och det känns som att jag hittat rätt genom lärarprogrammet 4-6 med kommande musik som inriktning. Det är tufft ibland, men jag har lärt mig så oerhört mycket redan nu. I onsdags var jag på en skola här i närheten och observerade. Det var roligt att få komma ut i det verkliga livet om man säger så...

I fredags var jag på kung Winnerbäck, lördags var 3 härliga vänner med sambos (och två barn:) här hela kvällen och i söndags var det ishockey i Tingsryd såklart. Livet flyter på och jag känner mig som sagt väldigt tillfreds.

På söndag ska jag jobba igen, vilket ska bli roligt då det var ett tag sedan sist. När man jobbar som personlig assistent blir det ju en speciell relation man skapar så klart jag saknar... 

Avslutar med lite bilder från i lördags då Leia och jag var ute på gården mitt emot och lekte i höstvädret...

För se om jag fortsätter blogga, men min förhoppning är det.

Kram! // J

Idag är det lördag och jag njuter utav helgen! Det har varit en intensiv vecka. I måndags och tisdags jobbade jag. Det var även föräldrarmöte, läxor mm. Sen i onsdags på kvällen åkte jag och min bror till Stockholm för att delta i programmet "Postkodslingo" som går på TV4 vardagar klockan 11.40 Vårt program kommer att sändas den 27/9 klockan 11.40 så innan dess måste jag tiga som muren om hur det gick.

På vägen upp på tåget satt vi i en kupé och hamnade med ett väldigt trevligt äldre par som vi satt och pratade med hela resan upp. De var väldigt ödmjuka och trevliga på alla sätt och vis. Tänk så skönt förresten att bara få koppla av på tåget och slippa ta bilen. Det är lyx för mig det! När vi kom upp, precis enligt tidtabell så sken vackra Stockholm emot oss. Vi begav oss mot Gamla stan där vi skulle sova på M/S Birger Jarl, ett gammalt fartyg som förr seglade till Mariehamn. Vi har lite släktingar i Stockholm, men av olika anledningar kunde vi inte sova där. Kan säga att jag verkligen rekommenderar där vi sov. En mysig liten hytt, med både dusch och toalett för bara 498 kronor för två. Vi hann gå en liten snabbis på stan innan vi gick till E-types mysiga medeltidsbar och provade på att dricka mjöd för första gången i livet. 

Det var så mysigt att sitta där tillsammans med min lillebror. Jag kan inte beskriva hur trevligt jag tyckte det var att sitta där som bror och syster och bara umgås, något som förr var självklart då man bodde under samma tak. 

Jag kan förresten verkligen rekommendera "Sky river dry" och man gillar när det är lite torrt sådär. En frisk dryck med lite smak av honung i. Väl hemma somnade jag snabbt och vaknade utvilad och full av förväntan...

Mellan klockan 9-13 skulle inspelningen ske i Filmhuset vid Karlaplan. Hur kommer det sig att vi skulle vara med förresten? Jo, jag såg på Twitter att de sökte syskonpar och skickade på skojs skull in min anmälan, vilket resulterade i ett samtal med en vid namn Anna. Vi fyllde i intervjuformulär och sedan var det klappat och klart. Jag skulle jobbar onsdagsnatten, men en underbar kollega tog den åt mig och gjorde detta möjligt.. <3

Hur eller hur så när vi kom blev vi väldigt varmt emottagna. Där fanns kaffe, mackor, godis mm. Sedan sa dom att vi var välkomna in till sminket. När vi satt där så gled plötsligt Henrik Johnsson in med ett sedvanligt "godmorgon". Det var lite konstigt att se honom där i verkligheten. Lika stolig som i rutan dock! Och så trevlig!!

O och jag hade tur, för vi var inte med i första och andra programmet utan satt med i publiken dessa två program. Det var roligt och man fick ju se en hel del omtagningar och antalet aplåder ska vi bara inte tala om. Man satt där och gissade och tyckte det gick ganska lätt...

När det var vår tur kände jag mig ganska avslappnad ändå och litade på att jag faktiskt borde vara bra på ordlekar. Nu får jag inte säga mera. Inte heller publicera någon utav alla bilder vi tog, men jag lovar det kommer.

Måste bara säga att vi blev väldigt väl omhändertagna, alla var generösa och producenten var fantastisk. Sen kan jag säga såhär att jag kan redan nu på förhand be om ursäkt till min kära bror för mina mördarblickar i programmet, haha! Sällan har jag upplevt så mycket syskon"hat" men också så mycket kärlek!! Vi gjorde detta tillsammans och fasen vad jag är stolt över dig Ola att du vågade. Tack för en fantastisk upplevelse!!! Jag älskar dig.

När jag satt där på tåget hem mot Växjö och nattjobb direkt så tänkte jag på vad jag lärt mig. Det är en hel del, men framförallt att jag ska aldrig mer sitta hemma och dumförklara de som tävlar. För tv ÄR en annan sak. Vi människor är nog skapta så. Att man ska bli nervös och liksom hindras ifrån att vara så bra som man kan vara. Så kom ihåg det när / om ni ser programmet, jag kan bättre ;) 

Snart är denna hektiska vecka med två nattpass och två dagpass,klädparty, samt en Stockholmsvistelse över. På måndag är min första dag på universitetet och ja, jag böjar få små nervpirrande fjärilar i magen. Ett nytt kapitel börjar ta fart i mitt liv, hur det kommer bli har jag ingen aning om, men min magkänsla säger mig att detta är ett rätt val. Nu ska jag njuta av filmmys med hela familjen...

Fortsatt trevlig helg önskar jag er!!

// J

Hej hopp! Jag tänkte passa på att skriva någora rader innan jobbet. Jag börjar 18 idag och jobbar till 7.15 i morgon. Sedan är jag ledig till måndag dag och Niklas ledig till fredag. Ska bli härligt att ha några lediga dagar tillsammans.. 

Idag fick jag sova ut och när Leia sov middag tog jag ett varmt, härligt skummbad. 

Leia utvecklas mer och mer. Hennes ordförråd fylls på och hon växer för fullt. Jag är verkligen stolt!

MItt liv rullar på. Jag har tagit ett beslut, som jag kommer skriva mer om sedan när allt är klart... 

I fredags efter jag sovit hämtade jag Leiis på dagis. Hon sprang emot mig med öppna armar "Mamma!". Det leendet och den känslan är något speciellt. Hon hade haft det superbra, men det var tufft på förmiddagen och hon var lite ledsen. Stackaren har inte kommt in i det än. Första veckan är nu avklarad i alla fall. Dessutom behövde hon lämnas klockan 6, vilket ju inte alls är optimalt då hon aldrig är vaken så dags i vanliga fall.

I fredags hade vi mor och dottermys, sedan bjöds vi bort på fika hos en kompis till som har en flicka som är jämnårig med Leia. L hade gjort en underbart god vit kladdkaka. Barnen ritade, såg på Pippi och körde m dockvagnar. Tack för en trevlig stund! Leia cyklade förresten bort dit, så stolt. Hon somnade fort hemma sen. När N kom hem ifrån jobbet började vi kolla på Netflix serie "Orange is the new black". Väldigt bra!!

I lördags åkte vi till mamma. Vi spelade spel, åt goda våffor, bakade och så var det visfestival. Leia hade en egen liten brassestol som hon satt i. (Satt stilla gjorde hon den stunden då hon mutades med lite godis haha, annars sprang hon runt och busade för fullt). Caj Karlsson hade i år med sig Dan Viktor, vilket gjorde att det inte alls var så bra som det kunnat vara, Det var inte mkt man kände igen förutom härliga "ett brev" som gjordes i akustisk version. Lagom till vi kom, kom också regnet vilket gjorde att man blev dyngsur i baken = mindre trevligt. Dessutom tog dom ner hoppborgen och ansiktsmålningen. Jag som tänkt att Leia skulle få "poppa". Kvällens höjdpunkt var i alla fall underbara Cookies n beans. Linda Ström med sin hesa stämma, Frida Öhrn med sin utstrålning och Charlotte Centerwall med sin tokrena röst bildar en trio som passar perfekt tillsammans. De spelade en del låtar jag inte kände igen. Bland annat "Go tell the world". Lyssna på den! De avslutade festivalen så bilden blev mörk och inte så bra, men det är en bild i alla fall. 

Självklart spelades även senaste Melodifestivalbidraget "Burning flag". Igår var min bror och jag på ishockey igen. Härligt värre!! Matchen var inte lika härlig. Tingsryd spelade en väldigt dålig ishockey. Visst, det var en träningsmatch, men lite kan man väl ändå få förvänta sig? Lindvall i målet var väl den största ljuspunkten i alla fall. 

Kram // J

Godmorgon! Slänger i väg ett litet inlägg då jag visst blev tidig till jobbet idag. Känns fortfarande lite konstigt att jobba dag då jag främst har nätter och kvällar, men det är roligt med lite omväxling. Idag är det precis som för många andra "tillbakatillverklighetendagen". Det är så löjligt att man får ångest och börjar sucka när man tänker på det, för det är ju faktiskt såhär livet mestadels är med jobb, matlagning, disk och tvätt som ska göras. Inte någon där hemma som redan fixat det mesta... N har ju varit hemma i sju veckor nu. Men ska inte klaga. Det ska bli roligt med lite rutiner igen. Leia ska börja dagis igen och nog för jag kommer sakna solen och värmen, men det är ju ett tecken på att hockeysäsongen drar igång när det börjar bli kallare. Sen att tända ljus, dricka varm choklad och mysa framför en film eller ett sällskapsspel är ju inte fel det heller. Den här veckan ses vi inte så mycket N och jag. Lite tråkigt när man jobbar som vi gör. Han jobbar eftermiddag måndag och tisdag sedan ledig onsdag och torsdag. Onsdag jobbar jag natt och torsdag kväll+natt sen är jag ledig men då går N på sitt helgpass. Men ja, vi hinner väl ses veckan därpå... Igår fick jag ett städryck. Höll på hela eftermiddagen med att sortera, kasta och vika kläder. Städade även av garderoberna. T fick massa fina kläder som jag inte kan ha längre. En del storlek 36 tom. Leia har nästan bara 92 nu, men kan ha en del 86. Så där går det åt en del pengar till den donnan. Niklas hade massa gamla t-shirts jag kunde slänga och S hade en del kvar i storlek 104! Skönt när man får sina "städryck". Säger som de säger i Trissreklamen: Plötsligt händer det ;) önskar alla en fin dag! Ps. Saga lekte med galgarna, man kunde ju faktiskt göra en gubbe med fötter av dom.. Sötunge. Vart får de alla sina idéer ifrån?