Som sanden i ett timglas, så passerar dagarna i våra liv. Så säger dom i intro till serien "Våra bästa år", och det är inte annat än att man kan hålla med lite. Känns som att det var igår jag bloggade, fastän det var en och en halv vecka sedan tror jag. Vad har vi hittat på dessa dagar då? Vi har kalasat då Tova fyllde 12 år!! Hon fick bla en snygg kudde, 3d tavla, twilightbok, annan bok, glasgrej, läppglans i form av en cupcake mm. Så kom min mamma och då fick hon presentkort på New Yorker (300), och av morfar och Annmarie fick hon en snygg tröja och presentkort på Lindex. Av farmor och farfar fick hon pengar bla. Vi åt hennes favoritmat, kotlett och potatis och så blev det ju tårta såklart. Hon visade roliga filmer på datorn, en där Saga förra året sjöng "popular" framför datorn. Det var SÅ gulligt. Och så en film där Niklas bak var inzoomad, haha! Så spelade vi "Alias", och tom farmor och farfar var med. Inte var dag man spelar sällskapsspel med svärföräldrarna ;)

Annars är vi i full gång med dopförberedelserna. Leia ska döpas på Trandagen. Fick veta att man inte firat den här där vi bor nu, men jag är uppväxt med denna trevliga tradiotion. Någon mer?

Längtar efter Leias dop. Vår vackra prinsessa ska få sitt namn och en skyddsängel bla. Fast jag vet att hon har morfar vid sin sida...

Igår var en toppendag. Leia väckte mig halv 7, ammade henne och bytte blöja och klädde på henne. Lagom tills det var dags att väcka hennes syskon för skola. Så då fick Leia "gymma" en halv timma, vilket hon gjorde. Sedan kollade jag på SKilda världar och gjorde och drack kaffe. Gjorde mig sedan i ordning för byns "Små och stora". Det var många barn som vanligt, och riktigt kul. Sjunga, pyssla, fika och bara umgås, big like på det! Sedan tog Frida jag och Fia en långpromenad i det vackra vädret. En ny runda som jag inte gått innan. Tack kära ni för en trevlig stund!

Sedan följde Fia och Lithea med in på lite mat och fika. Leia sov sedan i vagnen. Tiden bara flög förbi och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Tack finaste du för bra sällskap!

Idag ska vi bort till Emelie om en dryg timma på mammadate. Förresten så var Leia, jag, Emelie och Ebbe och badade förra veckan. Var lite nervös innan då det var L första bad i bassäng, men hon älskade det! Emelie visade två bra grepp, och bäst tyckte Leia om att simma på mage. Det kändes som att vi var ensamma där i en stor drömvärld, mamma och dotter och det var kärlek på hög nivå! 

Har också varit på Tupperware borta hos Anna och så varit på staden i onsdags fm innan Niklas började jobbet. Skrev ett långt inlägg om det, men det försvann pga dataorstrul. Men men, shit happens!

Tänkte lägga upp några bilder på Leiisen också.

Saga ropade på mig då jag stod och lagade mat. "Johanna kom, Leia är en stjärna!!". Så hade hon tagit på henne denna guldhatten. Haha.

Handlar med mamma. Inte jätteroad...

Glad på storasysters födelsedag.

Busig på Små och stora.

 Ha nu en fortsatt trevlig vecka alla och framförallt glädjs år det lilla. Det är något min morfar alltid sa, och jag försöker tänka på det. Ett leende från ett barn kan glädja mig i de mest svåra stunder.

  "Och jag älskar livet. Det får du inte ta ifrån mig, för om nu hat är motivet så finns där inget hat hos mig!!"

I gårmorse sov vi ut, sedan begav vi oss mot Bredasjö, denna härliga lilla by utanför samhället där jag vuxit upp. Härliga minnen väcktes till liv då jag körde igenom. Fotbollsplanen, på högersidan där jag sett så många matcher, suttit och skrikit "heja pappa" eller nervöst tittat på min lillebror. Eller jobbet där mina fina pensionärer bor. Glömmer aldrig min 19-års dag. Då hade jag köpt med mig tårta och så satt vi ute å fikade och dom sjöng för mig. "Vem är det som fyller år..." fick man höra tusen gånger. Så minnesvärt. Sedan kom en kille ur personalen med blommor han köpt, riktigt gulligt. Saknar verkligen det jobbet!! I alla fall så körde jag sedan höger in till den vackra belägna kyrkan/minneslunden och kyrkogården. Jag frågade barnen om dom ville se vart min pappa och farfar var begravda, och de ville dom. Jag tog ut Leia och hon satt hos sin morfar och jag förklarade för henne att morfar säkert var stolt nu... Å vad jag hade velat kunna ge mina barn en morfar. Känner mig så arg och sviken, samtidigt som jag vet att pappa också velat vara här hos oss.

Så var vi framme hos min farmor. Hon hade gjort kyckling och brunsås med pressad potatis till oss. Barnen åt massa och efteråt fick vi vaniljglass med hemmagjord hallonsås. Vi spelade BilYatzy, Fiaspel och sedan fikade. När farmor och jag tittade i albumet som jag gjort till Leia (hennes syskon har också varsitt så jag vill ju ge henne ett minst lika fint) så lekte V och S med lego. Precis som jag och min bror gjort med våra två kusiner. På kalasen var det Blindbock i källaren och dylikt. Vilka minnen!

På kvällskvisten tog jag, Viggo och Saga en liten promenad ner till fåren. Gissa om dom blev glada! Först så ropade jag "bää", men inget får svarade å så gick Saga in först. Sen efter några sekunder så svarade ett får hur högt som helst å Saga hoppade till, haha! Barnen sprang fram och tillbaka och gav dom morötter mm. Det är fördelen med att bo på landet, friska luften och så mycket roligt för barn i den åldern att göra. Nästa gång vi kör dit har fåren fått lammungar och så kan vi gå ner till sjön och "pluppa" sten. 

Sedan gick vi tillbaka och farmor hade haft gosstund med Leia. Hon hade pratat och skrattat lilla fisen. Det är alltid så trevligt att vara hos farmor, även om vi saknar farfar såklart. Så hjälpte jag farmor med telefonen och väl hemma så skickade jag ett sms till henne, men jag sa att du behöver inte svara hehe. Är så roligt att kunna glädja människor i släkten och det finns bara en farmorElla. =)

Hemma hade pappa Niklas kommit hem och vi mös med chips till MElodifestivalen såklart. Vi saknade storasyster Tova som är uppe hos mamma i Göteborg på lovet! Barnen blev givetvis nöjda när Danny vann. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Är så besviken på årets festival. Verkligen den sämsta hittills. Eller vad säger ni? Veti nte vem jag kommer hålla på i festivalen, i vart fall INTE Björn Ranelid. Det är ju för bövelen en sångtävling?

Jag tror att Niklas somnade först, men min lilla förkylda tjej ville då inte sova. Hon satt och gosade med mamma och sedan i sin favoritstol, bara hon fick se en lampa och mamma var hon nöjd. Bilden uppe till höger är från i fredags när jag, Viggo och Leia gick upp till fritids. Den enda dagen på sportlovet som barnen var på fritids. Niklas jobbade 6-18, men jag hade dom där mellan 10-16. Mest för deras skull ju då dom leker med massa kompisar. Eftersom jag inte är deras vårdnadshavare så får dom vara där då Nikas jobbar även om jag är hemma med Leia. Så funkar det här i Växjö kommun i alla fall. Jag åkte och klippte mig. Det gick väldigt bra med Leia, en gång fick jag ta uppe henne och amma medan Isabelle klippte mig där bak, haha. Ska lägga upp en bild sen, men nöjd är jag även om jag inte känner igen mig själv i page.

Så måste jag bara få kommentera prinsessans namn. ESTELLE. Vilket underbart namn. Det är så vackert tycker jag och passar på en liten prinsessa. Visst, föga förvånande men varför skulle dom inte få döpa till vad dom vill? Har sett en bild på Facebook med kungen och en chipspåse (Estrella), så löjlig humor. Kom igen liksom! 

Annars flyter livet på, och våren verkar vara på väg. Min svärmor kom med snödroppar häromdagen. Hoppas Leia slutar vara förkyld så är livet på toppp igen! 

Hoppas alla haft en bra helg, kram.

Provar att skriva ifrån iphonen. Kan inte sova. Har liksom alltid varit lite utav en nattuggla. Till höger om mig sussar min lilla tjej så sött i sin sovpåse. Till vänster snarkar Niklas lite lätt.Mina älskade fina. Jag tänker på allt mellan himmel och jord. Har min lillebror det bra där ute på sjön? Fick jag verkligen iväg alla inbjudningar som jag skulle? Kommer vi få en bra helg allihop trots att N jobbar? Vilken färg är det på mormors änglavingar? Hur kommer ett glas rött smaka efter månader av uppehåll? Mest vill jag att kriget i mig ska sluta härja och att mina ögonlock ska bli tunga nu. Varför oroa sig bara för att det är mörkt ute? Nej, nu ska jag försöka sova. I morgon ska man äntligern till Frisören, hoppas hon kan få ut mitt svintohår ;) Leia skulle nästan också behöva klippa sig haha. Godnatt alla!<3 

Här sitter två jämngamla busungar.                            Så här min täppta/förkylda lilla älskling.

Jenna & Saga väntar på fikat.

Sitter här och är lite osocial för tillfället. Tänkte passa på att blogga lite då Leia sover i sin stol. Hon hade feber i söndags min lilla stackare,  men nu är hon piggare fast väldigt täppt fortfarande. Ser fram emot torsdag då ska vi "mammadate" hos Frida. Vi är ett härligt gäng mödrar i vår lilla by. När jag tänkte hur mitt liv skulle se ut så tänkte jag mig visserligen barn ganska tidigt men gärna bo inne i stan eller åtminstone där det finns affär. Fast livet blir inte alltid så som man tänker sig. Igår började Niklas och min helg då han jobbat natthelg. Han och Viggo kollade på Transformers medan jag spelade kort med Saga samtidigt som jag fick ha Leia i knät haha. Vi lagade kycklingfilé och pasta med sockerbönor. Visserligen "bökade" Leia fram tills ett-halv 2, men sedan sov hon lugnt intill mamma hela natten och förmiddagen med två matpauser. 

Idag åkte vi till min äldsta kusin. Barnen leker så bra! Man märker knappt av dom. Vi var på kusinens jobb och fikade med semlor såklart och nu spelar dom spel alla fyra. Trevligt med en liten "utflykt" såhär en sportlovstisdag. I morgon har jag fyllt upp. Det blir en sväng till Emmaboda på ett återbesök efter förlossningen, sedan spädbarnsmassage med föräldrargruppen och så blir det hockey. Vi tänkte att eftersom det är sportlov så åker vi till Tingsryd och barnen kan sova ut dagen efter...

Annars händer inte alltför mycket, mammalivet flyter på. Min skrutta växer så det knakar och det börjar dra ihop sig till dop. Hon ska döpas i min gamla klänning. Niklas är väl inte i extas precis, men är väl en pappagrej att man inte SKA gilla dop ;) Förresten släpps "Skilda världar volym 5" i morgon - ÄNTLIGEN! Har inte så mycket att skriva för tillfället, ska ner och klinka lite på pianot när jag kommer hem känner jag. Men är så svårt att få tag i noter nu, så ska nog köpa lite nya böcker när det bär sig in emot stan. Tänkte ta och bada med Leia nästa vecka om hon är riktigt bra då, hon verkar älska vattnet. Har sådan lust att skriva, men ingenting att skriva om känner mig lite "off". Så får låta fingrarna vila ett tag.

  Igår hade jag en jättetrevlig pratstund ute i det fina vädret, med Jenny och hunden Konjak. Vi var ute en timma. Trivs bättre och bättre här i samhället. Innan kände jag att herregud de har inte ens affär här. Men nu har vi blivit ett härligt gäng med barn i samma ålder och så har jag fått kontakt med nya människor. Like it! Det är en lugn och trevlig tillvaro här..

När jag kom hem körde N iväg till stan för att först gå på möte med sitt ex för att diskutera umgänget med barnen. Under tiden gjorde Saga och jag världens godaste kladdkaka, med karamellströssel på. Hon har tjatat och längtat så jag sa att okej nu måste det bli av innan ni åker i väg till mormor. Så nu när jag skriver är det alltså bara jag och Leia. Eller ja, Niklas står och diskar innan han snart beger sig till jobbet igen. Känns väldigt konstigt att vara helt ensam med min dotter i huset. Men det kan faktiskt vara lite skönt att få ha kvalitetstid med henne. Hon började krampa lite igårkväll och sov lite oroligt, men natten har varit bra sedan. Så håller tummarna för att det verkligen vänt på riktigt nu för mitt hjärta. Hon är ju så go nu!! Kolla in kinderna, haha. Hon ligger vid babygymmet nu och har så gjort i 20 minuter snart =)

Om en timma ska jag nog titta på Whitney Houstons begravning. Denna underbara röst! Så tråkigt och alldeles för tidigt. Bodyguard är en film jag verkligen gillar. Aja, låtarna lever ju föralltid vidare.

På onsdag förresten ska vi nog bege oss allihopa till Tingsryd på ishockey, ska bli roligt! Hm, får inte ur mig så mycket vettigt idag, men vill skriva lite ändå. Sitter i min jumpsuit och bara myser. Druckit kaffe och tittat i skruttans fotoalbum. Vi var på BVC i onsdags och hon väger nu drygt 5,1 kg och är 60 cm lång. Inte kommit upp i pappas födelsevikt än alltså ;) På tisdag ska vi till Frida på fika alla mammorna. Ska bli trevligt. Leia är ju minst, men hon börjar hänga med nu och vara vaken i lite längre perioder. 

Sitter för övrigt och funderrar över framtiden. Jobbet som operatör var väl okej, men inte riktigt vad jag vill med livet. Innan jag blev gravid sökte jag ju lärarlinjen och kom in. Vill jobba med människor, såsom jag gjort i hemtjänsten i 3 år till och från, men vill nog utbilda mig till något annat. Funderar på barnundersköterska, eller musiklärare som jag älskar? Har en plan om ett jobb som jag kanske kan få om jag har lite tur runt oktober så till dess ska jag njuta av mammaledigheten och ev jobba lite i sommar. Gud, så flummigt här blev då. Ta hand om er där ute, jag återkommer nog ikväll!

Vill ge alla mina läsare en stor kram på alla hjärtans dag. Den här dagen, är väl egentligen som vilken annan dag som helst, och för vissa singlar kanske den är rent av deprimerande. Men, egentligen gäller det bara att öppna ögonen så finns det kärlek till oss alla. Ville bara skriva några rader om hur tacksam jag är för att jag lever och har fått just detta liv. Tack mamma, för du tagit hand om mig och min lillebror på ett sådant bra sätt och alltid stått vid vår sida. Ingen är lika stark som du!! Tack till min lillebror, för att just du är du. Du kommer bli världens bästa matros. Å så tack till mina kusiner Anna, Eleonor m familjer, ni sprider glädje omkring mig och har världens finaste barn! Å så tack till min bästaste vän Josefine, du är guld värd! Saknar dig din lilla äventyrare. ;) Sedan idag har jag varit på Små och stora här i byn. Vi har sjungt, fikat, pysslat mm. Är verkligen mysigt. Leia har målat en ask med ett hjärta på ;) haha. Tack mina andra vänner och till er som går på små och stora. Det är den bästa dagen i veckan.

Å så tack, faster m familj, mostrar osv. Livet ÄR en dans på rosor - men det är en dans med svåra steg.

Men mest tack till Niklas , min andra hälft som givit mig det finaste gåva vår dotter Leia. Och för att du envist fortsatt att hålla kontakten med mig. Är så glad över dina tre barn, de förgyller mitt och vårt liv. Så tack för att de finaste ögon jag någonsin skådat la ett extra öga på mig den där dagen för två år sedan. Tova, viggo och Saga ni är tre underbara barn som jag får träffa varje dag och även om det kan vara slitsamt är ni det bästa jag vet. Ni är Leias syskon, och tillhör OSS. Jag har fått se Saga och Viggo lära sig cykla, simma och nu Saga börjar ljuda. Jag är inte er mamma, men ska finnas och varje kram ska jag bära med mig. 

Så till lite deppigare, det är ju så livet är. Man tänkter ju på alla man älskar och likaså då de som "gått före oss" så präster så vackert säger. Pappa, morfar, moster, mormor och farfar, ni finns föralltid i mitt hjärta och jag är stolt att vara en del av er. Så till alla er där ute, tänk på att säga hur mycket dom runt i kring er betyder och ta vara på livet! 

Det var väl lite det jag hade på mitt hjärta. Känner mig lite smått stressad då Leia faktiskt ligger å sover själv, så hon kommer nog vakna snart. Som sagt var vi på Små och stora, där vi sjunger, tänder ljus, pysslar och fikar. Igår var jag förresten ute med en annan mamma och gick i det fina vädret. Igår kom Niklas hem efter ett eftermiddagspass och efter klockan 00 fick jag ett nytt jättefint iphoneskal och tre hudprodukter. Han tog ett glas vin och jag luktade lite så skålade vi. Av mig idag fick han ett paket på posten... =) Med ett spel och chokladhjärtan och ett personligt meddelande. Ett annat paket var detta:

   Godiset är till barnen, nallen till Leia och de rosa lotterna till mig och till Niklas. Från min fina mamma. Hon tänker verkligen på alla, tack!! 

Teckning Viggo ritat till mig. Och så jag och Saga för ett drygt år sedan. Vill så gärna skriva och skriva men ska ta mig en kopp kaffe nu och titta till LIllan. KRAM

jag har numera fem änglar som betydde världen för mig. Pappa, som jag förlorade 1999 då han tog sitt liv genom att hänga sig efter en svår depression, min moster 2004(vill inte skriva dödsorsak då jag inte frågat mina kusiner om lov men hon var inte sjuk..), min mormor som 2009 ramlade i en stentrappa och två dygn senare tog sitt sista andetag pga blödningar i hjärnan, farfar som 2011 dog av sin tredje stroke och morfar , 2011 som dog endast en vecka efter det chockande cancerbeskedet...

I många år har jag gått och tänkt att livet är slut efter döden. Det finns inget mer! Jag bara vet det. Varför skulle det finnas en himmel där allt var så bra och själarna fanns kvar? Jag har förträngt sorger jag burit på, pappa har jag stängt ute för att det gjort för ont. Men nu har pratar jag om honom och minns och vill veta om han faktiskt finns där uppe någonstans och att det där brevet jag fick inte var det sista han hälsade. Så jag tog kontakt med ett Medium, hösten 2010 och mailade enbart att mitt förnamn och att jag ville ha en tid. Mamma var hos samma medium nu i veckan och det väckte tankar!! Det här "Hokuspokusets" existens har varit ett samtalsämne i alla tider så jag vill dela med mig av våra upplevelser och vad jag tror efter våra besök. Så, vad tror ni?

Det går till såhär: Mediet har enbart mitt förnamn (i vissa fall inte ens det). Hon frågar och man svarar ja eller nej. Först berättar hon vem det är som kommit till en genom att beskriva den här personen. Sedan förmedlar mediet det den här personen vill ha sagt och jag frågar om jag undrar något.

På min session som det heter fick jag frågan om jag ville ha kontakt först med mannen eller kvinnan som kommit till mig och jag svarade mannen. Han beskrevs som en person som tyngdes av alkoholproblem, enorma sådan. Han var sjuk sa hon. Först spårade hon in på magen och jag se nej det stämmer inte. Då var det depression, han hade ingen väg ut. Jag frågade varför och åter varför. Svaret var: du måste förstå att det fanns ingen annan utväg för jag var så sjuk. Han beskriver hur stolt han är över mig, att problemen låg lite sedan barndomen att han inte kände sig god nog. Ville ständigt bli bättre (vilket han skrivit i min kompis bok jag hade vid 7-års ålder). På mammas session: Den här personen beskriver dig som det finaste guld man kan hitta i en skattkista, och han hälsar hur tacksam han var över det du gjort för barnen. Hälsar att hon måste förstå att det fanns ingen annan utväg, att han var sjuk. Nämner ingenting om alkohol, men att han var sjuk och så nere. DET FÖRSTA DET HÄR MEDIET GÖR PÅ MAMMAS SESSION SÅ SÄGER HON SÅHÄR: DU FÅR URSÄKTA MIG MEN JAG FÅR INGEN LUFT, FÅR SÅ SVÅRT ATT ANDAS, KÄNNS SOM JAG KVÄVS. 

Den andra jag fick kontakt med var mormor. Mediet säger hon kan vara din mormor eller kanske farmor. Hon beskrivs som en väldigt snäll person, som bakat mycket bullar (sant), och ordet "skröpplig" ekar i mitt huvud. (Min mormor sa nästan varje gång vi sågs: gamla mormor, å att hon var skröpplig mm. Hon säger att mormor är frustrerad då hon inte var färdig här på jorden och säger sen att hon dog av en hjärnblödning. Att hon hade fått en liten propp innan som ingen visste om. 

Den tredje personen är morfar (hade ju inte dött då jag var hos mediet 2010). Han beskrev mamma såhär: Du får ursäkta uttrycket men du är så snäll så du biter dig själv i baken. Han uttrycker enorm tacksamhet, tackar och tackar. Han skulle vilja komma tillbaka, men isåfall slippa sin kropp som han nu gjort. Hon beskriver att mannen har stora händer och mycket för att umgås (stämmer inte). Han hälsar att han "har det bra nu". Något han ofta sa att "jag har det bra di kommer med mat t mig"... 

Så av allt att dömma, vad tror ni? Är det verkligen så att mina änglar talat till oss? Eller är det bara "hokuspokus" då ju hon blandade ihop saker, och en del grejor inte stämde, men vissa var slående likt och hon OMÖJLIGT kunnat veta? Visst, hon kunde chansat att mammas man var deppig och att dom hade mer än ett barn då hon sa BARNEN, de flesta mormödrar bakar bullar, och är gamla och skröppliga kanske och män har ofta stora händer. Men det är ändå för mycket som stämmer för att det skulle kunna vara osanning. Jag är tårögd när jag tänker på det och jag såg mamma kom ut väldigt rörd. Jag vet att man så gärna VILL tro, vill hoppas att de faktiskt är med oss. Men jag är nästan övertygad, dom finns där. Mediet sa att det fanns fler som ville kontaka mig men vi hann bara med 2. Funderar starkt på att gå dit igen då hon omöjigt skulle komma ihåg mig. Någon som har liknande erfarenheter och har besökt ett medie?