Så kan det vara ibland. Jag försöker att inte vara så stor i  käften som jag månger gånger kan vara därför jag är en person som står för vad jag tycker och är något fel tycker jag man ska prata om det tex. Därför måste jag få avreagera mig lite nu. 

Mitt liv såg för två år sedan ut såhär: Bodde i Karlskorna i min etta i stan och pluggade sista året på gymnasiet, den Samhällsvetenskapliga linjen med språkinriktning. Nu bor jag i hus med min sambo, väntar vårt första barn (v.37) och hans tre underbara barn sedan tidigare förhållande. Alltså en ganska drastisk förändring. Jag har egen bil och bor i ett litet samhälle. Tänk er själva hur lätt är det att komma in i en redan "fulländad" familj??

Jag tänkte först att oj, vad har jag gett mig in på, men barnen och jag kom snabbt överrens och jag lekte mycket med dom, spelade spel och de fick mycket uppmärksamhet. Är så ofantligt glad över hur det har fortsatt, även efter att jag flyttat in hit och nu längtar dom så mycket (storebror längtar nog mer än mig efter bebben). 

Barnens mamma flyttade i april detta året till sin nya kille 25 mil drygt härifrån. Därför har jag kanske fått ta mycket eller vad man nu ska säga här hemma, då de inte ses så mycket utan bara på helger ibland... 

Jag vet att INGEN har tvingat mig att flytta och bli kär i en kille med tre barn, men jag älskar Niklas!! Och då får man ta det som är med i bagaget eller vad man ska säga. Jag ser faktiskt inte det som en nackdel utan är GLAD att han har sina barn. Jag älskar barn och känner så otroligt för dessa. Är inte det bara bra, eller?? Min sambo jobbar helger och eftermiddagar så jag kör ofta barnen till simskolan, hämtar på fritids, läsor läxor med dom, lagar mat och går upp på morgnarna så de ska slippa tidigt fritids när N jobbar förmiddag. Jag har aldrig någonsin sagt att jag tycker det är jobbigt eller att jag inte vill passa / ha barnen. Eller att jag sitter å skriver om hur kul vi haft i lekparken utan att mena det och att jag egentligen skriker åt dom?! Jag är höggravid och när två barn bråkar ofta så måste man ju till slut höja rösten, för vilken förälder har inte gjort det?? Jag har fått kommentarer av deras mamma att "jag skulle gärna vara där å göra samma saker som du gör med MINA barn, men kan inte för min kille bor här och vi har inte råd att bo där nere". och att "ingen har tvingat dig till detta". Nej, men har jag sagt det? Min mamma träffade sin nuvarande sambo ett tag efter pappa dött, och han var underbar / är mot henne på alla sett, men han engagerade sig inte i våra "sysslor" / intressen. Som när vi var ute och tävlade mm... Det är ingen som kräver det heller för vi var ju mammas barn, men om ni visste vad vi som barn hade uppskattat detta. Det här försöker jag tänka på. Inga barn kan klandras för en skilsmässa, och därför får man göra det bästa av situationen och tro mig jag vill inte ta deras mammaroll, men jag försöker så gått det går att vara någon slags förebild och är nog den som tillbringar mest tid med barnen då jag ska vara hemma på heltid nu. Jag tycker att jag får enorm respons av barnen i form av teckningar, kramar med mera och det är egentligen det enda jag behöver. Ville bara uttrycka mina känslor lite. Jag vill inte att du där ska tacka mig, men hur bra hade det blitt utan mig här? N hade fått säga upp sig exempelvis. Så sluta och tro att alla vill dig illa, för det är ingen som vill och sluta upp med avundssjukan GENAST, det är inte jag som valt detta. Hade gärna levt ett "varannanveckaliv". 

 

Jimmy

24 november 2011 23:31

Bra skrivet där.. Om du hade velat vara varanan vecka.. hade du gjort det??.. men de är bra att skriva av sig när man känner att nåt
är orättvist.. Ja själv märker att de kommer en hel del. men de är inte bara snälla saker utan en del annat också.. men du kanske har läst de??..

Må så gott så länge

http://blizzard78.bloggplatsen.se

Johanna

24 november 2011 23:36

Tack. Ibland måste man lätta sitt hjärta.. Vadå om jag hade velat vara varannan vecka? Jag och barnens pappa hade gått med på varannan vecka, det hade varit det bästa egentligen men jag trivs som d är nu... Nej inte läst men läser gärna din blogg J. Kram

 

Kiza

25 november 2011 07:47

Jag förundras varje gång jag läser något av dina inlägg , förundras hur en sådan ung kvinna har den livserfarenhet och kan uttrycka sig så väl i ord o text. Johanna du och många andra kvinnor gör ett enormt fint arbete som flyttar till en "färdig" familj. Det behövs mycket tålamod, rakhet och även att man ibland behöver fingertoppkänsla när man är x-tra mamma som du är. Samtidigt har man ansvar att vara en slags förebild för barnen ...som iofs alla vuxna har Hade jag haft en x-tra mamma som du till Linn så hade jag varit själaglad. Tänk vad mycket gott som hade kunnat komma ut ur en relation till dig då.. hjälpa varandra, ge varandra tips.osv Men vi är glada vi har en sådan fin kontakt med dig N. Och vi får träffa barnen när vi kan. Härliga fikastunder o mycket skratt, en helt normalt umgänge som alla familjer ska ha. Så Johanna det där med att vi skulle använda er lilla familj ett annat syfte är så långt ifrån verkligheten man kan komma, o vi ser absolut fram emot en trevlig eftermiddag tillsammans med barnen o er helgen. //KramelikrAM

http://www.ramdala-kiza.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Inleder detta inlägg, med bilden på denna ursöta kanin. Bilden är en av många smycken som finns på http://www.cuteness.se/ . De har även inredningsprylar, coola mobilskal mm. Gå in å kika vettja! Jag är med och tävlar om detta ursöta smycke och ...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja, jag slutade ett av mina jobb tidigare än beräknat. Det är något jag egentligen aldrig skulle göra men det blev för mkt helt enkelt...Det grämer mig fortfarande.   2. Höll du några av di...

Hej, jag är tillbaka!! Eller nej jag vet inte. Det var otroligt länge sen jag skrev och dagarna har liksom bara passerat. Det låter ju tråkigt och det är inte så jag menar. Vilken underbar sommar och nu då, vilken jul!! Julen är den högtid jag älskar...

Det börjar nästan bli tjatigt det här med att jag ska skriva mer regelbundet, men sedan blir det aldrig så. Kanske är det dags den här gången? Vi får väl se...   Idag har inte varit någon höjdardag då jag känt mig febrig och dunderförkyld. Dessut...

Dagen började tidigt för L och mig idag. Medan N var påväg hem från nattens jobbpass gjorde L och jag oss redo för dagis / jobb. Jag lämnade Leia redan klockan 6.15. I vanliga fall sover hon i alla fall två timmar till om hon får välja, men hon vakna...